Naivt Blaha

Jag kan tycka graffitti är snyggt, jag kan förstå varför man vill dra ner Sverigedemokraternas valkampanjer och jag tycker det är okej med affischering för diverse klubbar här och var. Där går min gräns. Det är alltså inte okej med graffitti när det är taggar inristade i rutor, när det är på privat egendom eller när det på något annat sätt är... fult helt enkelt. Jag tycker det finns en skillnad, en gräns där graffitti och steetart blir vandalism, vilket jag aldrig tyckt har varit okej och definitivt inte någonting jag själv skulle få för mig att göra. Fram tills igår kväll.

På väg hem från en utryckning* hos min sambos vän Håkan tvärnitade jag vid en busskur slog hela handen mot en affisch och morrade "Det är hon för i helvete!".
Sen gick jag loss med mitt basebollträ på Blondinbellas fula tryne. Jag och miljontals människor på mijontals affischer tvärs över landet. En spontanaktion gjord i tyst samförstånd, utan någon som helst planering. Aldrig förr har svenska folket varit så eniga, inte ens när vi donerat till cancerfonden. Nästa destination är att hitta den som gav henne mer tid i rampljuset och slå sönder personens bil. Fas nummer tre, om inte föregående lyckats, är att barrikadera TV4 huset. Är ni med mig Sverige?



*Rädda en nyseparerad person från sig själv och sina mindre positiva tankar.