Naivt Blaha

Jag har inte så mycket tid att förklara vad som hänt, så jag måste fatta mig kort. Vi sitter på ett sjaskigt internetcafe. Jag kan inte säga var eftersom våra förföljare kanske läser det här. Vi har varit på flykt i typ två veckor nu. Jag har inte riktigt koll på dagarna, så jag kan inte säga exakt hur länge.

Det hela började med de där 10 000 kronorna som vi fick i julklapp. Vi tänkte att vi skulle dryga ut resekassan genom att försöka oss på att spela till oss mer pengar. Vi läste på om det ena och det andra sättet och bestämde oss till slut för att åka iväg till travbanan. Fem tusen skulle vi spela för hade vi bestämt. Det gick ganska bra till en början och vi dubblade pengarna. Och sen gick det ännu bättre och vi var uppe i 20 000 papp. Så vi tänkte köra fullt ös och spela 15 på en jumbohäst som gav 10 gånger pengarna. Vi vann. Lyckoruset var helt galet, vi var så jävla höga på adrenalin Zlatan och jag så vår bedömningsförmåga var sämre än en tjackpundare på monsterabstinens.
Det var då det gick utför. Vi blev tillfrågade om vi ville spela lite på en "privat tillställning" dagen därpå och tackade ja. Vi slängde in 50 papp på kontot och skulle spela för resten. Även om vi förlorade allt så skulle vi ju fortfarande vara på plus som fan. Jag önskar att vi hade förlorat.

Vi borde ha förlorat med tanke på våra krassa pokerkunskaper. Kanske blev vi lite väl underskattade just på grund av det. Zlatan och jag spelade för varsina 50 papp och medan Zlatan förlorade allt vann jag tillbaks de pengarna och en jävla massa till. Det var som om jag inte kunde förlora. Efter ett tag blev stämningen väldigt otrevligt och jag bestämde att vi skulle ta pengarna och gå. Det gick inte för sig. Skrik och slagsmål utbröt. I en stund av panik och vansinne slet jag åt mig någons pistol och började skjuta vilt omrkring mig. Vi flydde i tumultet som utbröt, jag rafsade åt mig så mycket av pengarna på borde som jag kunde. Det sista jag hörde var "Vi kommer hitta er era jävla fittor!". Jag tror inte jag träffade någon, men det spelar ingen roll. Vi har bråkat med fel personer. Den där skjutna Hells Angels snubben i Köpenhamn. Det var vårt fel. Vi behövde skydd och vände oss till dem. Vi har insett att vi inte kan få skydd någonstans av någon.

Nu är vi på flykt. Jävla tur att vi sparade lite av travvinsten och att jag fick med mig ungefär 100 papp, men den kommer ta slut någon gång. Vad vi ska göra då vet jag inte. Vi kan inte ens njuta av vårt kringresande, för vi måste vara på vår vakt hela tiden. Det alternativet som verkar finnas kvar att göra är operation. De vet inte vad vi heter, vi ljög när vi presenterade oss. Om vilka vi var och vad vi jobbade med, det kan inte finnas en chans att de fått reda på vilka vi är eftersom vi var jävligt långt hemifrån och i en värld vi aldrig tagit del av tidigare.

De kommer säkert ge upp snart, de har större fiskar att fånga. Men de vet fortfarande hur vi ser ut, vi kan inte riskera att de känner igen oss någon gång. Plastikkirurgi verkar vara den enda utvägen. Tur i oturen är att jag kan passa på å fettsuga mig. Det är dags att göra en Face Off och jag får en fett off på köpet! När vi har raderat alla spår av vårt gamla liv kan vi återvända. Nu måste jag sticka, vi har suttit här alldeles för länge!

Nu måste jag erkänna en sak. Någonting som jag skämts för i 2 veckors tid och inte vågat erkänna. Jag har smält det till så pass stor del att jag kan ta bladet från munnen nu.
Den 31 december 2008 köpte jag ut alkohol åt min 17 åriga lillebror. Fyra Xcider och en flaska vodka. Någonting jag i vanliga fall hade varit stolt över, stolt över min lillebror som äntligen ska festa till det ordentligt. Men han skulle dela detta med tre andra brushor eller dawgs eller vad nu än kidsen kallar det nu för tiden. Det bådade fortfarande gott, även om  jag blev lite besviken. Det var då ingenting emot hur besviken jag blev när jag fick reda på vad för vodka han ville ha. Absolut tyder visserligen på god smak, men han skulle ha den minsta flaskan av dem alla. Det är ju för fan bara 350 ml!
 
     

Vet nu hur jävla lite det är? Nä, det är klart ni inte vet, det är ju för fan ingen som köper en flaska på 350 ml, inte ens till en person. Om det inte är schampo man pratar om vill säga. Denna skulle han alltså dela på fyra personer. Det blir ju en knapp drink var. Han kan ju inte ens ha blivit salongsberusad!

På min tid, då drack vi minsann ukrainsk sprit smugglad över gränsen till Polen. Riktig jävla dundersprit på 70% som man behövde späda med vatten och låta stå två dagar. Var man inte i Polen, så hade man självklart smugglat med sig minst fyra flaskor i resväskan. Fanns inte det tillgängligt fick alla som hade storasyskon tigga till sig så mycket alkohol som möjligt, medan resterande länsade föräldrarnas barskåp. Salongsberusad var bara startpunkten för den fantastiska resan, som sällan slutade i annat än en riktigt redig fjortisfylla.

Fyfan vad jag skäms. Det här är ännu ett bevis för min teori om att han är en bortbyting. Det blev fel på BB helt enkelt. Han visar inga tecken på att ens ha ett uns av polskt blod rinnandes igenom sina ådror. Nu har han dragit skam över hela familjen. Tur att vi är kurder också. Det är nog dags för ett gammalt hederligt hedersmord.

Japp. Jag är en av de där som tittade sig i spegeln efter jul och nyår och såg en riktig fatty fatty bon bon stå där och glo. Nu tycker ju jag att nyårslöften är lite töntigt, så jag har inga alls. Däremot önskade jag mig träningsgrejer i julklapp, för att skammen av att inte använda någonting som jag fått i present skulle sporra mig till att använda dem. En yogamatta och tillhörande film har jag fått och de premiäranvändes igår. Dessutom ska ett gymkort införskaffas, men inte för att jag har någon sorts nyårslöfte om det! Verkligen inte! Det har snarare att göra med att jag var en klant som inte betalade kåravgiften förra året och därför inte har nåt studentkort. Så det ska ordnas med först. Jag ska betala 300 spänn i kåravgift för att tjäna 600 kronor på studentrabatten. Alltså i slutändan bara 300 spänn.

Varför? Tja, just nu tror jag det blev uppenbart till och med för mig. För att jag är helt jävla dum i huvudet. Det här var ju ta mig fan det mest onödiga jag någonsin hittat på. Det är ju bara för jävla dumt att jag precis skickat ett mail till kåren om det här. Nu vet de att jag ska plugga i vår och kommer jaga mig i all oändlighet. Ja, jag är en klant. Jag inser det nu. Och så tappade jag tråden på köpet.

Åter till fatty fatty bon bon. Nä, det är ju inte så att jag ser ut som en valross. Däremot ser jag inte ut som mitt forna smärta jag. Vilket inte har nåt med julmaten att göra. Det här har varit på gång i nåt år eller två, tro inte att jag är en sån där frossare som låg vid ändan av matbordet med en gigantisk tratt och drog ner bordsduken för att all mat bara skulle forsa rakt ner i magen. Jag är inte ens en sån där julmatsfrossare som öppnade en extra knapp i byxorna och tog en portion till fast den tidigare redan stod mig upp i halsen.  Det där med julmatspsykosen förstår jag faktiskt inte alls, visst är vissa saker goda, men det är ju ingenting man måste vräka i sig och lagra tills nästa år.

Min last och det som helt klart är skyldigt till viktuppgången är en kombination av colamissbruk och soffliggande. Vilket jag nu har fått nog av. Det är helt enkelt dags att skärpa sig med måtta. Träningskort ska inhandlas(utan studentrabatt inser jag nu), kosten ska läggas om och framför allt så ska colamissbruket stävjas. Å det snaraste!
I am fatty fatty bon bon no more.

Ja, min dator så klart. Det måste ju vara det vanligaste folk klagar på nu för tiden, dator eller mobil. Vi är bortskämda jävlar med I-lands problem som heter duga. Men helt ärligt, ibland är datorer så jävla irriterande så man vill slänga ut dem genom fönstret. Eller ännu bättre, gå loss på den som en oduglig skrivare The Office style. Helvetes jävla skitdator. Nu orkar jag inte med den mer. Ni får vänta på MNBBFF till en annan dag. När jag inte är lack på skitdatorn.

Jippie! Äntligen kommer fredagsprogrammet alla frossare längtat efter. Efter att ha vräkt i sig julmat så det räcker och blir över till valfritt U-land måste man ju träna bort det på något sätt. Eller i alla fall låtsas att man gör det. Vad kan då vara bättre än att se ett gäng taffliga B-kändisar svänga runt på ett dansgolv? Det är soffträning som heter duga det! De mest inbitna fansen har självklart jobbat hela veckan med sina poängskyltar och övat på det minst ansträngande sättet att lyfta dem efter varje akt. Vad ingen fet är att det samtidigt sänds ett hemligt kodat meddelande till dem som snappas upp av deras undermedvetna. "Gym är dåligt, rör dig inte ur fläcken. Ta mer chips. Köp mer läsk. Ät mera! Konsumera mera!"
Inom kort dör de alla av akuta hjärt och kärlsjukdomar, programmet förlorar alla sina tittare och det blir lycka, välstånd och fred på jorden. Snart så.

Igår låg jag vaken en lång stund, med tårarna rinnandes längst kinderna efter detta inlägg:

Anonym om Flickan med tändaren:
oj!
När Sveriges tråkigaste blogg ska utses så är du en given kandidat.

Jag tänkte så länge på det och visste inte riktigt hur jag skulle handskas med detta, vad jag sulle göra eller ens vart jag skulle ta vägen med mitt känslosvall. Men helt plötsligt slutade jag gråta lyckotårar. Det fantastiska ruset gick över i besvikelse och jag började tvivla på kommentarens uppriktighet och kommentatorns engagemang. Några sekunder innan var jag ju så lycklig över mitt allra första hatinlägg, men sedan var det bara över. 

Tvivlet började gnaga inom mig när jag insåg hur generell den kommentaren egentligen är. Så alldaglig och så banal. Den är lika dålig som förolämpningen "Du är dum i huvet!" Man har hört den förr och kommer höra den tusen gånger till, det kan sägas till vem som helst och när som helst. Jag hade ju hoppats att det första hatinlägget skulle handla om någonting mer specifikt och komma från någon som faktiskt tog sig tid att förolämpa mig på riktigt. Det var ju inte så här det skulle bli.

Ungefär som när man förlorar oskulden. Alla pratar om det, man kan läsa om det magasin och se program om det på tv. Överallt påstås det vara alldeles fantastiskt med sex. Men när det väl är dags är det någon fumlig pubertal fåne som inte gör något större eller längre intryck. På det hela taget är det bara något som hände, varken bra eller dåligt utan bara helt trivialt. Precis så kändes detta. Och jag som hade längtat så!

Minns ni den låten? Minns ni? Det var ju så Fresh Prince i Bel Air började över huvud taget. Åh, det var på den gamla goda tiden när allt var färgglatt och överdimensionerat... Jag kom att tänka på den här låten, när jag gnisslade tänder över min mamma.

Jag vet att det är fånigt, jag är ju trots allt 25, men jag kan ta mig fan inte låta bli att bli vansinnig på henne ibland. Det är svårt att förklara hur irriterande hon är, för det är ju inte så att hon gör nåt direkt elakt. Hon trakasserar mest folk med sitt eviga babbel och sitt jäkla tjat om samma saker. Alltid är det samma jävla saker. Alltid vet hon vad alla borde göra med sina liv.

Hon tycker att folk utan akademisk examen är mindre lyckade i livet. Lite akademist är hon allt och tjatar om hur viktigt det är med utbildning.Hon tror att hon vet bäst, hon babblar hela tiden och hon ska ha all uppmärksamhet. Blä blä blä blä blä.
Och så har hon städmani. Riktigt hemsk städmani, på gränsen till psykotisk. När hon ropar på någon för att de ska städa, fryser blodet till is. Ett ritkigt hemskt jävla skri är det, typ som kråkor ger ifrån sig. Fyfan. Var tredje sekund är det nåt som ska städas. Detta kulminerade i att hon tänkte fråga Zlatan om han kunde dammsuga. Seriöst. Det är inte okej. Hon kan ju för fan inte säga åt Zlatan att dammsuga! Han är ju för fan gäst! Zlatan lixom?! Hur fan tänkte hon?!

Ja okej, det här är självklart nåt större än såhär. Jag blir ju inte tokig på min morsa bara för att hon ber min fästman att städa. Så klart ligger det mer bakom det här. Som att hon favoriserar min yngre bror och låter honom komma undan med att bete sig som ett riktigt jävla praktsvin. Som att hon är så jävla kass på att stötta en om man inte väljer det hon vill. Som att hon inte någonsin kan låta en klaga ifred på att man mår dåligt, inte ens när man är döende kan hon låta bli att klaga på hur hemskt hon själv mår. Ja och så är det ju det här att hon inte har någon skam i kroppen. "Jag är så pass gammal att jag inte behöver bry mig om sånt." sa hon en dag och sen slutade hon bete sig som folk.

Zlatan ska åka hem idag. Jag åker på måndag. Så jag ska självklart fly. När Zlatan åker följer jag med till centralen och åker vidare därifrån till söder för att kinesa hos en kompis. Tills på söndag kväll tänker jag bo där. Jag orkar inte mer. Egentligen är det hon som borde åka iväg så jag får umgås med resten av familjen, det är ju hon som är problemet. Men det ska bli skönt att slippa. Min kompis har också en såndär mamma. Så vi ska dricka alkohol och bitcha om våra mammor. Sen när vi har fått det ur systemet ska vi fortsätta dricka och bitcha om nåt annat istället. Jag ser fram emot det som fan!

Det är fint att året börjar med en alldeles meningslös slappardag. Det bådar gott inför resten. Allt är stängt, alla är instängda hemma och här sitter jag och tvingas se på hockey! Jävla lillebror. Ingenting fick jag för att jag köpte ut alkohol till nyårsafton åt honom! Trots att jag redan hittat fyllebilder från igår på facebook som jag försökt använda som utpressning. Det här suger. Jag ska aldrig köpa ut åt honom igen. ALDRIG! Ingenting fick jag för det förutom att behöva bära skiten och dölja den för mina föräldrar.

Gårdagskvällen var trevlig, spenderades hemma hos min farbror. Jag, sambo och mina föräldrar begav oss dit vid åtta. Vi åt, vi drack och sen åkte vi hem. Mer spännande än så var det faktiskt inte. Planen att åka vidare nånstans skippades, det kändes för omständigt och framför att för kallt. Nästa gång ska det vara fest hemma har jag bestämt. Sådetså.

Jag har redan tagit det första stora beslutet för året. Sambo ska kallas Zlatan. Dels för att Zlatan är cool, men dels också för att folk ska blir lite lätt förvirrade när det står Zlatan överallt. Det passar ju utmärkt in på resten av mitt lite lätt förvridna psyke. Jag är helt enkelt en stalker ända in i benmärgen. En stalker som nu hör att mamma håller på å baka någonting gottigt, så det måste undersökas. Hon må vara jobbig så in i helvete, men nog kan kvinnan baka i alla fall!

Lycka till på det nya året. Mest lycka till mig så klart!