Lazy
Jag har ett paket med kläder från H&M liggandes på Mido Livs, cirka sju minuter härifrån. Jag vill gärna ha kläderna men, jag har ingen anledning att gå ut och två Greysavsnitt som väntar. Så jag kommer inte gå dit, inte idag heller.
Anledningen till att jag ens bestämde mig för att handla på nätet, var att jag inte orkade shoppa. Nu orkar jag inte ens hämta grejerna. Min lathet har tagit nya höjder, eller ett nytt lågvattenmärke snarare. Jag får sitta här och skämmas. Medan jag tittar på Greys! HAHA
Anledningen till att jag ens bestämde mig för att handla på nätet, var att jag inte orkade shoppa. Nu orkar jag inte ens hämta grejerna. Min lathet har tagit nya höjder, eller ett nytt lågvattenmärke snarare. Jag får sitta här och skämmas. Medan jag tittar på Greys! HAHA
Morgonstund har guld i mund?
Jag skulle vilja påstå det motsatta. Att morgonstund egentligen har bajs i mund, på fler sätt än ett. Den som kom på det här uttrycket gick med största säkerhet på amfetamin hela dagarna. Då är det klart att man tycker att morgonen är fantastisk, det är ju då man tar sin första fix! Jag hade lätt gått upp vid sex på morgonen och varit käckare än blondinbella om jag visste att ormen i paradiset(knarket) eller min polare pelles personliga stash väntade på mig. Sen att jag varit lika ofräsch som Linda Rosing i gummistövlar och stay-ups av att knarka, är väl det som avskräcker mig(men troligtvis inte Per-Robin.
Varför har morgonstund bajs i mund då? Tja, dels så smakar man skit i munnen på morgonen och dels så är det lika tungt att gå upp som att bli bajsad på av en galen sumobrottare som ätit fem kilo bönor.
Jag hatar morgonstund. Lunchstund däremot! Det är fantastiskt! Men nu ska jag ju bli duktig och effektiv. Då måste man gå upp tidigt och sånt.
Även om det innebär att man ser ut och känner sig som om man har blivit rövknullad av en ångvält.
De här två bilderna dök upp när jag skulle leta efter en bra illustration till "röv knullad ångvält".
Det gör mig på lite bättre humör faktiskt. Det är tydligen Katrin Zytomierskas kommentarer som har skapat denna fantastiska association och jag älskar det!
Varför har morgonstund bajs i mund då? Tja, dels så smakar man skit i munnen på morgonen och dels så är det lika tungt att gå upp som att bli bajsad på av en galen sumobrottare som ätit fem kilo bönor.
Jag hatar morgonstund. Lunchstund däremot! Det är fantastiskt! Men nu ska jag ju bli duktig och effektiv. Då måste man gå upp tidigt och sånt.
Även om det innebär att man ser ut och känner sig som om man har blivit rövknullad av en ångvält.
De här två bilderna dök upp när jag skulle leta efter en bra illustration till "röv knullad ångvält".
Det gör mig på lite bättre humör faktiskt. Det är tydligen Katrin Zytomierskas kommentarer som har skapat denna fantastiska association och jag älskar det!
Feta ungar...
Jag hatar verkligen feta ungar. Jag vet att det inte är deras fel, utan föräldrarnas. Problemet är att de har skapat ett jävla monster. Ett irriterande, otrevligt och gnälligt tjocikismonster. Grunden till det här är att ungjävlarna är bortskämda. De får allt de pekar på, inklusive mat. Sen sitter en sån helt plötsligt bakom mig på bussen och gnäller med sin pipiga tjockisröst. Jag visste direkt att det var en fettounge som satt bakom mig, utan att behöva titta. Det där äckliga pipiga gnälle på allt. Allt från att hans broschyr från bowlingstället (hur nu ungjäveln ens orkade bowla) inte är lika fin som kompisens till att kompisen råkar snudda till honom. Stackars otjocka kille som fick sitta brevid, han va tunn som en pinne och fick sitta på ett halvt säte. Han kan för fan inte rå för att fettot sprider ut sig över båda sätena!
Man skulle faktiskt kunna säga att jag egentligen hatar tjockisarnas föräldrar och det gör jag nog till en viss del, men man måste också tycka synd om dem. De har skapat en ond cirkel där ungen har vant sig vid att få allt och det är klart att de inte orkar höra på gnället lika lite som jag. Så de gör ingenting alls åt att ungen är ett bortskämt fetto. Det är synd bara att de inte har stake nog att ha ihjäl ungen på ett effektivare och snabbare sätt än att sakta men säkert mata ihjäl dem.
Ett utmärkt exempel på en hemsk fettounge:
Man skulle faktiskt kunna säga att jag egentligen hatar tjockisarnas föräldrar och det gör jag nog till en viss del, men man måste också tycka synd om dem. De har skapat en ond cirkel där ungen har vant sig vid att få allt och det är klart att de inte orkar höra på gnället lika lite som jag. Så de gör ingenting alls åt att ungen är ett bortskämt fetto. Det är synd bara att de inte har stake nog att ha ihjäl ungen på ett effektivare och snabbare sätt än att sakta men säkert mata ihjäl dem.
Ett utmärkt exempel på en hemsk fettounge:
Katrin Zytomierska (fd Schulman) spårar ur! (?)
Herregud, kan det verkligen vara så att coola Katrin är lika mycket en vanlig människa som alla andra? Att det här kaxiga energiknippet har en bakissöndag med tillhörande ångest och kärlekstörst? Att hon har gett efter för impulsen att kontakta sitt ex Alex Schulman?
Det är en känslostorm storm med långa utlägg i Alex Schulmans gästbok om saknad och förlorad kärlek. Det vältras verkligen i den här historien i bästa såpopremanér. Det är så pass vardagsgalet att jag var tvungen att pausa i mitt transkriberande av intervjuer, när jag nästan är klar, för att reda ut det här. Vi tar en titt på bevisen...
Inläggen:
Bibbi verkar vara den som startar detta. Det låter visserligen inte som en signatur som hör till Katrin men det som står är tämligen intressant. Först slänger hon in Katrins inlägg om just Alex för att sen ställa frågor som:
"Men, har du verkligen kommit över denna bedårande, vackra, charmiga och roliga tjej KATRIN? Har du det? Skriv gärna ett inlägg om det. Där DU också beskriver dina känslor, såsom Katrin gjorde. Så. Sov Gott, nu är det sängdags."
Kanske inte Katrin visserligen, hon slår mig inte som den som lägger sig innan två...
Kotten är däremot nånting som hon brukar kalla sig för titt som tätt. Det som Kotten tar upp dessutom är ju också ett starkt bevis:
Men. På något vis, Alex, så måste du förstå Katrin. Det var ju DIG hon ville ha barn med så småningom. Det var DIG hon ville dela sitt liv med. Nu är hon ensam. Utan pojkvän. För att hon inte vill ha någon. Ingen pasar. Katrin är kräsen. Ja, men då kan man tycka att det var pajas-aktigt det hon gjorde med Rickard. Hmmm, nej det var en liten tröst. Och det gick överstyr. Katrin hade aldrig de rätta känslorna för den mannen. Så var det. Han var nåt nytt bara. Inget annat.
Katrin gjorde lite bort sig. Ja, det ångrar hon idag.
Tessan M är ju bara ett löjligt smeknamn på alla sätt och vis, det kan ju knappast va Katrin. Jag hoppas i alla fall inte det med tanke på vad som står i inlägget:
Det är som det är. Men troligtvis håller inte du och Amanda ihop så länge. Jorå. Jag ger det 1 1/2 år till. Sen är det antagligen slut. Bara min tro. Blir det inte så, så är ju det bra då. Eftersom ni har barn ihop. Absolut. Kärnfamilj. Bästa tänkbara.
Vet ju att Katrin är grym i sängen, hon älskar ju sex. Kanske därför hon fått ett eget sex-program. Saknar du inte vilda, sköna, sexet med Katrin?
Katrin må va kaxig, men hon brukar ju inte önska folk som hon tycker om olycka på det sättet, i alla fall inte officiellt. Sånt håller hon ju oftast för sig själv. Skulle hon nu välja att sticka ut näsan och uttala sig om hur länge förhållandet kommer hålla finns det ju ingen anledning att hålla någonting tillbaka. Därför skulle hon nog inte tvärvända och säga att det är bra om de inte gör slut. Dessutom behöver hon väl knappast påpeka att hon är bra i sängen. Nä, det här är nog inte Katrin, utan ett fan.
Soppan är en stark kandidat, inte pga signaturen, men på grund av innehållet:
Kärleken fanns där. Alltid. Den finns fortfarande.
Duoch Katrin. Det finns något mellan er. Fortfarande.
Som man aldrig kan undgå. Aldrig. Någonsin. Och det är stort, det är det. Så. Ni andra därute, ta vara på er kära! Gör honom/henne lycklig nu! Gör inte misstag som ni får ångra resten av livet! Gör aldrig det, lova!
K är den hetaste kandidaten hittills. Rubriken på inlägget bakis, trött och kåt! och hela inlägget därtill säger mycket. Dels skriver K om hur hon inte kan glömma sitt ex och dels att hon fick sig en omgång inatt. Det senare kan man även läsa på Katrins blogg. Dessutom har vi detta starka bevis:
Älskar fortfarande honom, men han har en ny tjej. Vilket känns som knivhugg i magen varje gång jag tänker på det. MIN pojkvän. Men inte längre. Tyvärr. Men önskar att vi en gång hittar tillbaka till varandra. Det gör jag. Så. Nu vet ni det. Allihopa. Nu vet nu. Ta väl hand om er!
Sue-Ellen's inlägg verkar helt enkelt vara en fortsättning på det som K skrev. Och den signaturen är minsann ett starkt bevis, det var ju ett namn som Katrin o Alex pratade om att döpa deras dotter till. Ett namn som det visade sig att Alex funderade på att använda med Amanda, till Katrins besvikelse. Hela inlägget är ett starkt bevis, men eftersom det är så långt har jag valt att saxa in en bit för att visa själva andemeningen av det:
Dessutom känner man att man ångrar vissa saker. För man vet ju att exet och jag verkligen skulle funka. Om vi skulle vilja. För allt var ju så bra. En lång tid. Jättelång tid. 6 år framåt? Hur ser livet ut då?
Ja, exet kommer att han en dotter. Säkert världens vackraste, finaste. Mitt ex är en av de intelligentaste personer jag träffat. Därför är jag mycket kräsen när det gäller killar. Inte många som duger. Så är det.
Övriga bevis
Bakfylla, alltid en farlig komponent i såna här fall.
Bekräftelse, Alex berättar i sin blogg att han kollar in Katrins blogg då och då. Katrin svarar på detta i sin blogg med:
Sentimentalitet, den starkaste faktorn, som i kombination med bakfylla och en gnutta bekräftelse blir rent av livsfarlig.
Oavslutade kommentarer, dessa inlägg är så långa att de inte heller fått plats och blivit avklippta. Det verkar som om personen som skrivit dem bara fortsatt utan att upptäcka att det är slut på plats till en början. Sådär som man lätt gör när man verkligen måste vräka ur sig nånting på en gång.
Kan det vara så att Katrin bekänner färg här? Kan det verkligen vara så att man får en gnutta verklighet i låtsasvärlden internet? Kan det vara så att Katrin gjort ett ångest bakfylle samtal mitt i natten men i bloggkommentarsform? Jag tror nog det. Jag misstänker även att det inte bara är K och Sue-Ellen som är Katrins inlägg. Hon började nog lite lätt, med ett låtsasinlägg med signaturen Bibbi, insåg att Alex skulle fatta och löpte sen helt enkelt linan ut. Gillar jag det här? Gör jag det inte? Jag har faktiskt ingen åsikt om själva handlingen, Katrin är en stor flicka. Hon gör som hon vill. Men riisken är att gamarna (kvällstidningar) flockas kring det här. Jag gillar inte gamar, de är fula o äckliga.
Det ska bli intressant att se vad som händer imorgon, om Alex ser till att få detta raderat. Om Katrin dementerar eller bekräftar. Kommer hon i såna fall skriva någonting rakt ut, eller bara låta oss läsa mellan raderna? Det här är vardagsspänning på högsta nivå! Bättre än när jag funderade på att äta en polly som låg under soffan.
Eftersom kommentarerna säkert kommer vara raderade imorgon har jag tagit mig friheten att spara bildern från detta på datorn. Dessa säljes till högstbjudande. Det här är ju en bloggsensation!
Ett tillägg tio minuter senare: Jag kissar ta mig fan på mig! Det har visserligen inte med det här att göra, jag måste bara gå på toa. Innan dess vill jag bara förklara varför jag tror att kommentarerna kommer vara raderade.
För att Alex Schulman är säkert så jävla whipped så han måste be om lov för att andas. Han har då aldrig haft problem att kommentera både det ena och det andra mediedebaclet, varesig han är inblandad eller inte. När det väl kommer till någonting som han i allra högsta grad är inblandad i, då är det minsann locket på. För att det är för privat? För att det handlar om ett sprucket förhållande? Eller för att den nuvarande kvinnan i hans liv inte vill bli påmind om den tidigare?
Vem fa-an hade velat det? Helt logiskt. Alex vill inte kommentera för att Amanda blir upprörd.
Hade jag fått saker om Zlatans(vi döpte ju min sambo till det remember) ex kastat i ansiktet på mig i tidningar så hade jag blivit tokig. Lägg därtill in hormonförändringar i samband med graviditet och jag hade blivit psykotisk. Så vi kanske inte får läsa om kommentarsincidenten utan snarare misshandelsincidenten. Det kan mycket gott och väl hända att Alex Schulman får sin dator i huvet till frukost imorrn bitti.
Det är en känslostorm storm med långa utlägg i Alex Schulmans gästbok om saknad och förlorad kärlek. Det vältras verkligen i den här historien i bästa såpopremanér. Det är så pass vardagsgalet att jag var tvungen att pausa i mitt transkriberande av intervjuer, när jag nästan är klar, för att reda ut det här. Vi tar en titt på bevisen...
Inläggen:
Bibbi verkar vara den som startar detta. Det låter visserligen inte som en signatur som hör till Katrin men det som står är tämligen intressant. Först slänger hon in Katrins inlägg om just Alex för att sen ställa frågor som:
"Men, har du verkligen kommit över denna bedårande, vackra, charmiga och roliga tjej KATRIN? Har du det? Skriv gärna ett inlägg om det. Där DU också beskriver dina känslor, såsom Katrin gjorde. Så. Sov Gott, nu är det sängdags."
Kanske inte Katrin visserligen, hon slår mig inte som den som lägger sig innan två...
Kotten är däremot nånting som hon brukar kalla sig för titt som tätt. Det som Kotten tar upp dessutom är ju också ett starkt bevis:
Men. På något vis, Alex, så måste du förstå Katrin. Det var ju DIG hon ville ha barn med så småningom. Det var DIG hon ville dela sitt liv med. Nu är hon ensam. Utan pojkvän. För att hon inte vill ha någon. Ingen pasar. Katrin är kräsen. Ja, men då kan man tycka att det var pajas-aktigt det hon gjorde med Rickard. Hmmm, nej det var en liten tröst. Och det gick överstyr. Katrin hade aldrig de rätta känslorna för den mannen. Så var det. Han var nåt nytt bara. Inget annat.
Katrin gjorde lite bort sig. Ja, det ångrar hon idag.
Tessan M är ju bara ett löjligt smeknamn på alla sätt och vis, det kan ju knappast va Katrin. Jag hoppas i alla fall inte det med tanke på vad som står i inlägget:
Det är som det är. Men troligtvis håller inte du och Amanda ihop så länge. Jorå. Jag ger det 1 1/2 år till. Sen är det antagligen slut. Bara min tro. Blir det inte så, så är ju det bra då. Eftersom ni har barn ihop. Absolut. Kärnfamilj. Bästa tänkbara.
Vet ju att Katrin är grym i sängen, hon älskar ju sex. Kanske därför hon fått ett eget sex-program. Saknar du inte vilda, sköna, sexet med Katrin?
Katrin må va kaxig, men hon brukar ju inte önska folk som hon tycker om olycka på det sättet, i alla fall inte officiellt. Sånt håller hon ju oftast för sig själv. Skulle hon nu välja att sticka ut näsan och uttala sig om hur länge förhållandet kommer hålla finns det ju ingen anledning att hålla någonting tillbaka. Därför skulle hon nog inte tvärvända och säga att det är bra om de inte gör slut. Dessutom behöver hon väl knappast påpeka att hon är bra i sängen. Nä, det här är nog inte Katrin, utan ett fan.
Soppan är en stark kandidat, inte pga signaturen, men på grund av innehållet:
Kärleken fanns där. Alltid. Den finns fortfarande.
Duoch Katrin. Det finns något mellan er. Fortfarande.
Som man aldrig kan undgå. Aldrig. Någonsin. Och det är stort, det är det. Så. Ni andra därute, ta vara på er kära! Gör honom/henne lycklig nu! Gör inte misstag som ni får ångra resten av livet! Gör aldrig det, lova!
K är den hetaste kandidaten hittills. Rubriken på inlägget bakis, trött och kåt! och hela inlägget därtill säger mycket. Dels skriver K om hur hon inte kan glömma sitt ex och dels att hon fick sig en omgång inatt. Det senare kan man även läsa på Katrins blogg. Dessutom har vi detta starka bevis:
Älskar fortfarande honom, men han har en ny tjej. Vilket känns som knivhugg i magen varje gång jag tänker på det. MIN pojkvän. Men inte längre. Tyvärr. Men önskar att vi en gång hittar tillbaka till varandra. Det gör jag. Så. Nu vet ni det. Allihopa. Nu vet nu. Ta väl hand om er!
Sue-Ellen's inlägg verkar helt enkelt vara en fortsättning på det som K skrev. Och den signaturen är minsann ett starkt bevis, det var ju ett namn som Katrin o Alex pratade om att döpa deras dotter till. Ett namn som det visade sig att Alex funderade på att använda med Amanda, till Katrins besvikelse. Hela inlägget är ett starkt bevis, men eftersom det är så långt har jag valt att saxa in en bit för att visa själva andemeningen av det:
Dessutom känner man att man ångrar vissa saker. För man vet ju att exet och jag verkligen skulle funka. Om vi skulle vilja. För allt var ju så bra. En lång tid. Jättelång tid. 6 år framåt? Hur ser livet ut då?
Ja, exet kommer att han en dotter. Säkert världens vackraste, finaste. Mitt ex är en av de intelligentaste personer jag träffat. Därför är jag mycket kräsen när det gäller killar. Inte många som duger. Så är det.
Övriga bevis
Bakfylla, alltid en farlig komponent i såna här fall.
Bekräftelse, Alex berättar i sin blogg att han kollar in Katrins blogg då och då. Katrin svarar på detta i sin blogg med:
Sentimentalitet, den starkaste faktorn, som i kombination med bakfylla och en gnutta bekräftelse blir rent av livsfarlig.
Oavslutade kommentarer, dessa inlägg är så långa att de inte heller fått plats och blivit avklippta. Det verkar som om personen som skrivit dem bara fortsatt utan att upptäcka att det är slut på plats till en början. Sådär som man lätt gör när man verkligen måste vräka ur sig nånting på en gång.
Kan det vara så att Katrin bekänner färg här? Kan det verkligen vara så att man får en gnutta verklighet i låtsasvärlden internet? Kan det vara så att Katrin gjort ett ångest bakfylle samtal mitt i natten men i bloggkommentarsform? Jag tror nog det. Jag misstänker även att det inte bara är K och Sue-Ellen som är Katrins inlägg. Hon började nog lite lätt, med ett låtsasinlägg med signaturen Bibbi, insåg att Alex skulle fatta och löpte sen helt enkelt linan ut. Gillar jag det här? Gör jag det inte? Jag har faktiskt ingen åsikt om själva handlingen, Katrin är en stor flicka. Hon gör som hon vill. Men riisken är att gamarna (kvällstidningar) flockas kring det här. Jag gillar inte gamar, de är fula o äckliga.
Det ska bli intressant att se vad som händer imorgon, om Alex ser till att få detta raderat. Om Katrin dementerar eller bekräftar. Kommer hon i såna fall skriva någonting rakt ut, eller bara låta oss läsa mellan raderna? Det här är vardagsspänning på högsta nivå! Bättre än när jag funderade på att äta en polly som låg under soffan.
Eftersom kommentarerna säkert kommer vara raderade imorgon har jag tagit mig friheten att spara bildern från detta på datorn. Dessa säljes till högstbjudande. Det här är ju en bloggsensation!
Ett tillägg tio minuter senare: Jag kissar ta mig fan på mig! Det har visserligen inte med det här att göra, jag måste bara gå på toa. Innan dess vill jag bara förklara varför jag tror att kommentarerna kommer vara raderade.
För att Alex Schulman är säkert så jävla whipped så han måste be om lov för att andas. Han har då aldrig haft problem att kommentera både det ena och det andra mediedebaclet, varesig han är inblandad eller inte. När det väl kommer till någonting som han i allra högsta grad är inblandad i, då är det minsann locket på. För att det är för privat? För att det handlar om ett sprucket förhållande? Eller för att den nuvarande kvinnan i hans liv inte vill bli påmind om den tidigare?
Vem fa-an hade velat det? Helt logiskt. Alex vill inte kommentera för att Amanda blir upprörd.
Hade jag fått saker om Zlatans(vi döpte ju min sambo till det remember) ex kastat i ansiktet på mig i tidningar så hade jag blivit tokig. Lägg därtill in hormonförändringar i samband med graviditet och jag hade blivit psykotisk. Så vi kanske inte får läsa om kommentarsincidenten utan snarare misshandelsincidenten. Det kan mycket gott och väl hända att Alex Schulman får sin dator i huvet till frukost imorrn bitti.
Till "Puss":
Haha, jag älskar när någon genom att kalla mig en imbecill nolla bevisar att denna person är det själv.
Hett tipps till dig är att klicka på kategorin My New BBFF och sen sätta dig i skamvrån. Det måste vara pinsamt för dig att ha gått igenom en blogg och letat efter ett stavfel för att få göra bort mig, när det sen visar sig att det är du själv som är totalt bortgjord.
Suck on that.
Hett tipps till dig är att klicka på kategorin My New BBFF och sen sätta dig i skamvrån. Det måste vara pinsamt för dig att ha gått igenom en blogg och letat efter ett stavfel för att få göra bort mig, när det sen visar sig att det är du själv som är totalt bortgjord.
Suck on that.
Tröstpris.
Ja, jag är grinig. Ja, jag är stressad. Ja, jag är trött. Hade vi haft choklad eller vin hemma så hade jag proppat i mig allt på tre minuter. Sån tur har jag tyvärr inte, så jag var tvungen att hitta på någonting annat för att trösta mig. Det är faktiskt bättre än både vin och choklad tillsammans till och med, av den enkla anledningen att jag samtidigt kan jävlas lite med er satar som läser. HA HA HA *
Hit kommer jag anlända tillsammans med Zlatan vid ettiden på onsdag:
När vi har installerat oss på rummet och ätit och utan att betala notan kommer vi bege oss vidare till:
Efter att ha tagit ett provdopp och blivit lite lagom runda om fötterna från alkoholen i strandbaren får vi försöka masa oss de långa 80 metrarna tillbaks och lägga oss och sola här:
När vi börjar bli trötta på alkoholen i poolbaren och dagen börjar övergå till tidig kväll får vi bege oss inåt för att frossa än en gång utan att betala och glida upp till vårt:
När Solresor säger all inclusive så menar de det verkligen. Vi behöver inte ens leta upp någon som ställer upp på våra vilda sexlekar, än mindre betala för det! De ingår i rummet!
Åh jag längtar redan!
*Inspirerat av Linda Rosing (Det är viktigt med källhänvisning kids!)
Hit kommer jag anlända tillsammans med Zlatan vid ettiden på onsdag:
När vi har installerat oss på rummet och ätit och utan att betala notan kommer vi bege oss vidare till:
Efter att ha tagit ett provdopp och blivit lite lagom runda om fötterna från alkoholen i strandbaren får vi försöka masa oss de långa 80 metrarna tillbaks och lägga oss och sola här:
När vi börjar bli trötta på alkoholen i poolbaren och dagen börjar övergå till tidig kväll får vi bege oss inåt för att frossa än en gång utan att betala och glida upp till vårt:
När Solresor säger all inclusive så menar de det verkligen. Vi behöver inte ens leta upp någon som ställer upp på våra vilda sexlekar, än mindre betala för det! De ingår i rummet!
Åh jag längtar redan!
*Inspirerat av Linda Rosing (Det är viktigt med källhänvisning kids!)
Nu kan jag lika gärna gå och dö.
Parisa ska sluta blogga.
Jag har helt ärligt inga ord för att uttrycka min bedrövelse över det här. En protestkampanj a la Jericho skulle passa nu. Men istället för att posta nötter till 1000apor redaktionen(vilket iofs är väldigt talande) borde alla skicka tomma mjölkkartonger. Den laktosfria varianten så klart.
En tyst minut för den säkra kandidaten till att vinna titeln My New BBFF.
Fan va jag hatar Schulmans nu. Allt är deras fel. Mest skyldig är så klart lillschulman, som förde in Parisa i rampljuset och lät oss bli beroende. Det är för fan som att introducera smack för en, för att ett halvår senare kasta in en på avvänjning. Inte okej. Jävla helvetes körvälskande idiot.
Jag har helt ärligt inga ord för att uttrycka min bedrövelse över det här. En protestkampanj a la Jericho skulle passa nu. Men istället för att posta nötter till 1000apor redaktionen(vilket iofs är väldigt talande) borde alla skicka tomma mjölkkartonger. Den laktosfria varianten så klart.
En tyst minut för den säkra kandidaten till att vinna titeln My New BBFF.
Fan va jag hatar Schulmans nu. Allt är deras fel. Mest skyldig är så klart lillschulman, som förde in Parisa i rampljuset och lät oss bli beroende. Det är för fan som att introducera smack för en, för att ett halvår senare kasta in en på avvänjning. Inte okej. Jävla helvetes körvälskande idiot.
När skammen tystar
Nu måste jag erkänna en sak. Någonting som jag skämts för i 2 veckors tid och inte vågat erkänna. Jag har smält det till så pass stor del att jag kan ta bladet från munnen nu.
Den 31 december 2008 köpte jag ut alkohol åt min 17 åriga lillebror. Fyra Xcider och en flaska vodka. Någonting jag i vanliga fall hade varit stolt över, stolt över min lillebror som äntligen ska festa till det ordentligt. Men han skulle dela detta med tre andra brushor eller dawgs eller vad nu än kidsen kallar det nu för tiden. Det bådade fortfarande gott, även om jag blev lite besviken. Det var då ingenting emot hur besviken jag blev när jag fick reda på vad för vodka han ville ha. Absolut tyder visserligen på god smak, men han skulle ha den minsta flaskan av dem alla. Det är ju för fan bara 350 ml!
Vet nu hur jävla lite det är? Nä, det är klart ni inte vet, det är ju för fan ingen som köper en flaska på 350 ml, inte ens till en person. Om det inte är schampo man pratar om vill säga. Denna skulle han alltså dela på fyra personer. Det blir ju en knapp drink var. Han kan ju inte ens ha blivit salongsberusad!
På min tid, då drack vi minsann ukrainsk sprit smugglad över gränsen till Polen. Riktig jävla dundersprit på 70% som man behövde späda med vatten och låta stå två dagar. Var man inte i Polen, så hade man självklart smugglat med sig minst fyra flaskor i resväskan. Fanns inte det tillgängligt fick alla som hade storasyskon tigga till sig så mycket alkohol som möjligt, medan resterande länsade föräldrarnas barskåp. Salongsberusad var bara startpunkten för den fantastiska resan, som sällan slutade i annat än en riktigt redig fjortisfylla.
Fyfan vad jag skäms. Det här är ännu ett bevis för min teori om att han är en bortbyting. Det blev fel på BB helt enkelt. Han visar inga tecken på att ens ha ett uns av polskt blod rinnandes igenom sina ådror. Nu har han dragit skam över hela familjen. Tur att vi är kurder också. Det är nog dags för ett gammalt hederligt hedersmord.
Den 31 december 2008 köpte jag ut alkohol åt min 17 åriga lillebror. Fyra Xcider och en flaska vodka. Någonting jag i vanliga fall hade varit stolt över, stolt över min lillebror som äntligen ska festa till det ordentligt. Men han skulle dela detta med tre andra brushor eller dawgs eller vad nu än kidsen kallar det nu för tiden. Det bådade fortfarande gott, även om jag blev lite besviken. Det var då ingenting emot hur besviken jag blev när jag fick reda på vad för vodka han ville ha. Absolut tyder visserligen på god smak, men han skulle ha den minsta flaskan av dem alla. Det är ju för fan bara 350 ml!
Vet nu hur jävla lite det är? Nä, det är klart ni inte vet, det är ju för fan ingen som köper en flaska på 350 ml, inte ens till en person. Om det inte är schampo man pratar om vill säga. Denna skulle han alltså dela på fyra personer. Det blir ju en knapp drink var. Han kan ju inte ens ha blivit salongsberusad!
På min tid, då drack vi minsann ukrainsk sprit smugglad över gränsen till Polen. Riktig jävla dundersprit på 70% som man behövde späda med vatten och låta stå två dagar. Var man inte i Polen, så hade man självklart smugglat med sig minst fyra flaskor i resväskan. Fanns inte det tillgängligt fick alla som hade storasyskon tigga till sig så mycket alkohol som möjligt, medan resterande länsade föräldrarnas barskåp. Salongsberusad var bara startpunkten för den fantastiska resan, som sällan slutade i annat än en riktigt redig fjortisfylla.
Fyfan vad jag skäms. Det här är ännu ett bevis för min teori om att han är en bortbyting. Det blev fel på BB helt enkelt. Han visar inga tecken på att ens ha ett uns av polskt blod rinnandes igenom sina ådror. Nu har han dragit skam över hela familjen. Tur att vi är kurder också. Det är nog dags för ett gammalt hederligt hedersmord.
Fatty Fatty Bon Bons
Japp. Jag är en av de där som tittade sig i spegeln efter jul och nyår och såg en riktig fatty fatty bon bon stå där och glo. Nu tycker ju jag att nyårslöften är lite töntigt, så jag har inga alls. Däremot önskade jag mig träningsgrejer i julklapp, för att skammen av att inte använda någonting som jag fått i present skulle sporra mig till att använda dem. En yogamatta och tillhörande film har jag fått och de premiäranvändes igår. Dessutom ska ett gymkort införskaffas, men inte för att jag har någon sorts nyårslöfte om det! Verkligen inte! Det har snarare att göra med att jag var en klant som inte betalade kåravgiften förra året och därför inte har nåt studentkort. Så det ska ordnas med först. Jag ska betala 300 spänn i kåravgift för att tjäna 600 kronor på studentrabatten. Alltså i slutändan bara 300 spänn.
Varför? Tja, just nu tror jag det blev uppenbart till och med för mig. För att jag är helt jävla dum i huvudet. Det här var ju ta mig fan det mest onödiga jag någonsin hittat på. Det är ju bara för jävla dumt att jag precis skickat ett mail till kåren om det här. Nu vet de att jag ska plugga i vår och kommer jaga mig i all oändlighet. Ja, jag är en klant. Jag inser det nu. Och så tappade jag tråden på köpet.
Åter till fatty fatty bon bon. Nä, det är ju inte så att jag ser ut som en valross. Däremot ser jag inte ut som mitt forna smärta jag. Vilket inte har nåt med julmaten att göra. Det här har varit på gång i nåt år eller två, tro inte att jag är en sån där frossare som låg vid ändan av matbordet med en gigantisk tratt och drog ner bordsduken för att all mat bara skulle forsa rakt ner i magen. Jag är inte ens en sån där julmatsfrossare som öppnade en extra knapp i byxorna och tog en portion till fast den tidigare redan stod mig upp i halsen. Det där med julmatspsykosen förstår jag faktiskt inte alls, visst är vissa saker goda, men det är ju ingenting man måste vräka i sig och lagra tills nästa år.
Min last och det som helt klart är skyldigt till viktuppgången är en kombination av colamissbruk och soffliggande. Vilket jag nu har fått nog av. Det är helt enkelt dags att skärpa sig med måtta. Träningskort ska inhandlas(utan studentrabatt inser jag nu), kosten ska läggas om och framför allt så ska colamissbruket stävjas. Å det snaraste!
I am fatty fatty bon bon no more.
Varför? Tja, just nu tror jag det blev uppenbart till och med för mig. För att jag är helt jävla dum i huvudet. Det här var ju ta mig fan det mest onödiga jag någonsin hittat på. Det är ju bara för jävla dumt att jag precis skickat ett mail till kåren om det här. Nu vet de att jag ska plugga i vår och kommer jaga mig i all oändlighet. Ja, jag är en klant. Jag inser det nu. Och så tappade jag tråden på köpet.
Åter till fatty fatty bon bon. Nä, det är ju inte så att jag ser ut som en valross. Däremot ser jag inte ut som mitt forna smärta jag. Vilket inte har nåt med julmaten att göra. Det här har varit på gång i nåt år eller två, tro inte att jag är en sån där frossare som låg vid ändan av matbordet med en gigantisk tratt och drog ner bordsduken för att all mat bara skulle forsa rakt ner i magen. Jag är inte ens en sån där julmatsfrossare som öppnade en extra knapp i byxorna och tog en portion till fast den tidigare redan stod mig upp i halsen. Det där med julmatspsykosen förstår jag faktiskt inte alls, visst är vissa saker goda, men det är ju ingenting man måste vräka i sig och lagra tills nästa år.
Min last och det som helt klart är skyldigt till viktuppgången är en kombination av colamissbruk och soffliggande. Vilket jag nu har fått nog av. Det är helt enkelt dags att skärpa sig med måtta. Träningskort ska inhandlas(utan studentrabatt inser jag nu), kosten ska läggas om och framför allt så ska colamissbruket stävjas. Å det snaraste!
I am fatty fatty bon bon no more.
Helvetes jävla skit!
Ja, min dator så klart. Det måste ju vara det vanligaste folk klagar på nu för tiden, dator eller mobil. Vi är bortskämda jävlar med I-lands problem som heter duga. Men helt ärligt, ibland är datorer så jävla irriterande så man vill slänga ut dem genom fönstret. Eller ännu bättre, gå loss på den som en oduglig skrivare The Office style. Helvetes jävla skitdator. Nu orkar jag inte med den mer. Ni får vänta på MNBBFF till en annan dag. När jag inte är lack på skitdatorn.
Uppenbart pucko, uppenbarligen.
Och vad fan hände med min fina colaflaska? INGENTING kan jag tala om. Jag satt och surade hela jävla dagen igår över det och kunde inte förmå mig till att berätta om nederlaget. Nu har jag återhämtat mig litegrann. Vad hände?
Tja, det tog så lång tid med var och ens grejer så vi hann inte med att titta på allas påsar. Läraren valde "slumpmässigt" ut de påsarna vi skulle kolla på och min var inte en av dem. Vi hann med 6-7 st. Av 20+. Jävligt onödigt att göra någonting alls alltså. I slutet av föreläsningen ville han att alla som hade en påse med sig skulle komma fram och visa det för att han skulle pricka av oss. Han tittade inte ens i påsen. Det här är straffet man får för att man anstränger sig. Jag ska nog återgå till min vanliga rutin. Slänga ihop något i sista sekunden. Jag försökte verkligen ge den här kursen en ärlig chans, men nu får det ta mig fan vara nog. I AM DRAWING A LINE. Imorgon under redovisningen ska jag nog bara stå vid sidan med en Bazooka. Öppnar kärringen käften så är det Sayonara old timer som gäller.
Jag måste lugna mig, med serier så klart. Jag borde tröstäta också, men jag har inget gott. Så det blir bara till att tröst titta. Kanske lite A shot at Love with Tila Tequila. Eller True Blood. Ett tufft val eftersom de är varandras raka motsatser.
Igår tittade jag förövrigt på senaste Heroes, Gossip Girl och Entourage som tröst. Men en recap på dem får dyka upp vid ett senare tillfälle. Jag har fotfarande inte blivit av med alla mina aggressioner. Dessutom var Heroes lite väl tråkigt. Gillar inte när man åker tillbaks i tiden. Ett sånt där typiskt mellanavsnitt. Jag vill bara framåt, framåt som en ångvält så man får reda på upplösningen. NU!
Tja, det tog så lång tid med var och ens grejer så vi hann inte med att titta på allas påsar. Läraren valde "slumpmässigt" ut de påsarna vi skulle kolla på och min var inte en av dem. Vi hann med 6-7 st. Av 20+. Jävligt onödigt att göra någonting alls alltså. I slutet av föreläsningen ville han att alla som hade en påse med sig skulle komma fram och visa det för att han skulle pricka av oss. Han tittade inte ens i påsen. Det här är straffet man får för att man anstränger sig. Jag ska nog återgå till min vanliga rutin. Slänga ihop något i sista sekunden. Jag försökte verkligen ge den här kursen en ärlig chans, men nu får det ta mig fan vara nog. I AM DRAWING A LINE. Imorgon under redovisningen ska jag nog bara stå vid sidan med en Bazooka. Öppnar kärringen käften så är det Sayonara old timer som gäller.
Jag måste lugna mig, med serier så klart. Jag borde tröstäta också, men jag har inget gott. Så det blir bara till att tröst titta. Kanske lite A shot at Love with Tila Tequila. Eller True Blood. Ett tufft val eftersom de är varandras raka motsatser.
Igår tittade jag förövrigt på senaste Heroes, Gossip Girl och Entourage som tröst. Men en recap på dem får dyka upp vid ett senare tillfälle. Jag har fotfarande inte blivit av med alla mina aggressioner. Dessutom var Heroes lite väl tråkigt. Gillar inte när man åker tillbaks i tiden. Ett sånt där typiskt mellanavsnitt. Jag vill bara framåt, framåt som en ångvält så man får reda på upplösningen. NU!
BIG mistake.
Mina nya bruna jeans blev inte riktigt så som jag hade tänkt mig... Men jag kanske kan växa in i dem?
Jag klickade runt på nätet i jakt på ett par snygga bruna jeans med rätt så smala ben och klickade därför i det i sökfältet. Då fick man upp alla bruna jeans. Inklusive dem som var från kollektionen för storvuxna kvinnor. Jag beställde dem min storlek och när jag packade upp dem idag höll jag på å smälla av. Det må hända att det var min storlek. I ett parallellt universum. Så det blev en stor besvikelse (ursäkta ordvitsen). I övrigt var de perfekta, när det gäller färgen.
Tyvärr fick hela jag plats i ett byxben. Så bra är jag inte heller på att sy så jag kan sy om dem till två par, dessutom är jag för lat för det också. Så jakten på nya jeans fortsätter. Men en massa massa andra godsaker fick jag hem också. Nu ska jag bara bestämma mig för vad jag vill och inte vill behålla och sen kanske det kommer upp bilder på resten av kläderna. Som inte var ett gigantiskt misstag(ursäkta ordvitsen igen, jag kan inte låta bli).
Bananer i pyjamas...
...ska jag käka till efterrätt nu! Jag högg sönder deras bukar och proppade dem fulla med choklad och slängde in dem i ugnen. Både B1 och B2 strök med. Snart ska jag utöva Bananism och njuta varenda sekund av det! Hoppas min lillebror förlåter mig för att jag mördat hans barndomsvänner. Jag har alltid hatat den där sången, men nu är det äntligen slut på den.
Slut för idag, tack för idag!
Jaha, så var den här dagen till ända. I alla fall för min del. För en hel del andra så är det här väl bara början på kvällen. Men jag är fattig och trött, så någon utgång blev det inte för mig. Synd, jag hade på mig mina nygamla pumps igår och kom på hur snygga de faktiskt är. De inhandlades någon gång i våras på rea, tillsammans med ett annat par skor som jag använt flitigt. Båda högklackade, men de andra ett par svarta lackskor med kilklack.
Mitt eviga problem är ju att gå i klackskor, jag är helt värdelös på det. Det löjliga är att jag klarar av det bättre ju fullare jag är, till en viss gräns så klart. Igår orkade jag inte gå ut i klänning, men ville ändå se "uppklädd" ut. Så jag tyckte det var ett perfekt tillfälle att inviga pumpsen. De var fantastiska, klockan fyra började det göra lite ont, men det har snarare att göra med dansandet än att de var för höga. Balansen var det dessutom inget problem med, jag dansade loss som vanligt. Kanske till och med snyggare än vanligt om jag får säga det själv. Nya looken för i höst/vinter kommer vara pumps och jeans. Det är inte helt slut med klänningarna, eftersom jag har en fantastiskt snygg en från Zara, men de får vara lediga lite oftare. Tyvärr är det nog långt kvar tills jag har på mig klackskor till vardags. Det lär nog aldrig hända faktiskt.
Ah, vad har jag då sysselsatt mig med istället för att gå ut? En sjukling till kompis kom över och käkade middag med mig och så tittade vi på det senaste Greys Anatomy. Som vanligt fantastiskt bra. Denny var där och det gillar vi. Christina fick hångla med GI Doctor, det gillar vi också. Men mot slutet av avsnittet blev den här Dennygrejen lite väl mysko. Jag vet inte vad jag ska tycka om det än. Jag får bedöma det i nästa avsnitt.
Jag har ju börjat med Heroes också. Så pass bra är det så jag var tvungen att titta på ett avsnitt mitt i natten efter vår utekväll. Jag funderade på att hämta mitt duntäcke och fortsätta titta tills jag däckade i soffan, men sen kom jag fram till att det är bättre att titta på det idag så det gjorde jag.
Sen blev jag lite splittrad och började titta på The Hills istället. Skön omväxling. Glitter i LA tar ut superhjältar och världens förestående undergång rätt så bra. En fin balans ett tag, men till slut visste jag inte vad jag skulle titta på. Det var tur att det ändå var dags för Greys och Dansbandskampen. Lite extra nervöst när det är någon man känner som är med. Tyvärr gick de inte vidare, så jag fick rapportera om det och faktumet att hans vän hade rött läppglans till sambo. Frågan är vad han kommer bli mest besviken över? Haha.
Nu ska jag sova, är rätt så slut trots att jag inte sysselsatt mig med så mycket. Imorgon ska jag pyssla om mig själv och titta på serier. Ett långt bad, skrubb och ansiktsmasker.
Mitt eviga problem är ju att gå i klackskor, jag är helt värdelös på det. Det löjliga är att jag klarar av det bättre ju fullare jag är, till en viss gräns så klart. Igår orkade jag inte gå ut i klänning, men ville ändå se "uppklädd" ut. Så jag tyckte det var ett perfekt tillfälle att inviga pumpsen. De var fantastiska, klockan fyra började det göra lite ont, men det har snarare att göra med dansandet än att de var för höga. Balansen var det dessutom inget problem med, jag dansade loss som vanligt. Kanske till och med snyggare än vanligt om jag får säga det själv. Nya looken för i höst/vinter kommer vara pumps och jeans. Det är inte helt slut med klänningarna, eftersom jag har en fantastiskt snygg en från Zara, men de får vara lediga lite oftare. Tyvärr är det nog långt kvar tills jag har på mig klackskor till vardags. Det lär nog aldrig hända faktiskt.
Ah, vad har jag då sysselsatt mig med istället för att gå ut? En sjukling till kompis kom över och käkade middag med mig och så tittade vi på det senaste Greys Anatomy. Som vanligt fantastiskt bra. Denny var där och det gillar vi. Christina fick hångla med GI Doctor, det gillar vi också. Men mot slutet av avsnittet blev den här Dennygrejen lite väl mysko. Jag vet inte vad jag ska tycka om det än. Jag får bedöma det i nästa avsnitt.
Jag har ju börjat med Heroes också. Så pass bra är det så jag var tvungen att titta på ett avsnitt mitt i natten efter vår utekväll. Jag funderade på att hämta mitt duntäcke och fortsätta titta tills jag däckade i soffan, men sen kom jag fram till att det är bättre att titta på det idag så det gjorde jag.
Sen blev jag lite splittrad och började titta på The Hills istället. Skön omväxling. Glitter i LA tar ut superhjältar och världens förestående undergång rätt så bra. En fin balans ett tag, men till slut visste jag inte vad jag skulle titta på. Det var tur att det ändå var dags för Greys och Dansbandskampen. Lite extra nervöst när det är någon man känner som är med. Tyvärr gick de inte vidare, så jag fick rapportera om det och faktumet att hans vän hade rött läppglans till sambo. Frågan är vad han kommer bli mest besviken över? Haha.
Nu ska jag sova, är rätt så slut trots att jag inte sysselsatt mig med så mycket. Imorgon ska jag pyssla om mig själv och titta på serier. Ett långt bad, skrubb och ansiktsmasker.
Lord have mercy on my soul.
Efter att ha skrivit senaste blogginlägget glodde jag lite på Entourage, paratade med mamma och glodde lite till på TV. Sen spårade allting ur. Inte sådär jättedramatiskt eller drastiskt, det kom krypandes sakta men säkert och helt plötsligt var tåget av spåret och jag vaknade med en monsterhuvudvärk.
Vid tretiden pratade jag med en kompis som skulle gå lite på stan, så vi bestämde att jag skulle ta mig bort till centralen för att ta mitt jäka foto och så skulle vi mötas upp efteråt. Kaffe tänkte jag. Alkohol tänkte hon. Det blev det senare. Vid sextiden satte vi på nån irländsk pub där de skulle ha quiznight. En annan kompis joinade för två öl och sen åkte hon hem.
När quiznight började klockan nio var vi inte nyktra, men inte fulla heller. Än. Vi fick typ sju poäng. Av 24. Men vi tröstade oss med lite alkohol till och så var allt frid och fröjd. Ända tills hon gick ut och rökte och kom tillbaks med en ny kompis. Förklaringen på vägen hem var att hon skulle prova en ny ålderskategori som vi hade tipsat henne om tidigare. Problemet är bara att hon HOPPADE ÖVER några på vägen.
Vi menade typ 28-33. Inte Jag har två barn - Hus ute på landet. Så jag fick prata med hans polare. Som kanske var ännu värre och vägrade se att jag viftade med en förlovningsring i ansiktet på honom och pratade om OSS och VÅR lägenhet min och MIN SAMBOS. Till slut började han nästan koppla, när han sa "Ojdå, jag kanske borde kolla om du har en ring på handen iofs..." och såg ringen. Men tydligen så hade han inte vett att respektera det ändå. Och fortsatte "bjuda" på alkohol. Bjuda innebar att han bara gick och beställde alkohol helt på eget bevåg och tyckte att jag skulle dricka det. Kanske försökte han supa mig så pass full att jag glömde att jag var förlovad? Men jag hade redan klarat av att supa mig full alldeles på egen hand, så jag skickade bara vidare det till vännen min.
Till slut åberopade jag Törnrosaregeln (När klockan slår tolv är det dags att bege sig hem.) och så skulle vi börja gå. Självklart skulle min polare "provhångla" den här snubben för att prova på den ålderskategorin fullt ut. Jag vände mig med ryggen åt, man vill ju inte stå där och glo när det slafsas loss. Det tolkade den andra snubben som att vi skulle hångla och tog tag i min hand och försökte pussa på båden handen och min kind. Som ormkvinnan ålade jag mig ur hans grepp och tog ett väldigt bestämt steg bort från honom. Sen vände jag mig om och gapapde för full hals att Törnosa ta mig fan kommer förvandlas till en pumpa och bli ihjälstampad om vi inte går GENAST. Då ålade sig min polare ur greppet hon också och sen gick vi. När vi kom runt hörnet höll hon på att kikna av skratt, så hon stod där och gapflabbade lutad mot en husvägg. Tydligen hade hon fått en ansiktstvätt på köpet med hånglet.
Anyhow så drog jag tag i henne och kastade oss båda in i en taxi, för jag ville därifrån så fort som jävla möjligt. Så vi åkte hem och jag har försökt förtränga händelseförloppet sen dess uppenbarligen går det inte så bra.
Jag minns att jag sa att jag hoppades på att bli bakfull, för att då kanske jag inte skulle orka bry mig om att vara hatisk på föreläsningen idag. Jag var bakfull, men det hjälpte inte. Snarare tvärtom. Men det berättar jag om senare.
Quantity of Comfort in Dissapointment
Det är vad Quantum of Solace betyder. Alla Bond-fans kan titta bort nu. För nyckelordet är verkligen dissapointment. Har alla som inte sett filmen, som gillade den eller är Bond-fans verkligen tittat bort nu? Bra.
Den sög ta mig fan babianarsle! Jag har aldrig varit med om en så jävla dålig dramaturgi. Fy fan och helvetes jävla bajs. Det som gör upplevelsen mindre hemsk är att vi använde presentcheckar från mitt gamla jobb. Men det ger mig inte de timmarna tillbaka. Jag har verkligen inga mogna, välformulerade meningar att skriva om den, men jag ska försöka. Det gick ungefär till såhär: Den började, det var explosioner. Slut. Den onda skurken var inte någon ordentlig Bondskurk. Den onda masterplanen slutade inte i nåt galet förgörelsevapen eller någon större uppgörelse. Slutet var bara *plopp*. Han hittade den ansvariga för Vespers död. Han sa några ord. Snubben bad honom "make it quick" och sen var han ute ur lägenheten och pratade med M och sa att han INTE hade dödat honom. MEN VAD HADE HAN GJORT DÅ? Jag har ingen aning. Antaligen torterat honom, men vad fan vet jag om det? Och så var det slut.
Såhär tror jag det här gick till:
Under inspelningen blåste man alla pengar på explosioner, stunts och specialeffekter. Sen insåg man att pengarna höll på att ta slut: "Damn dudes, we only got money left for like fifteen minutes. Just wrap it up guys! Quick! Fuck the explanatinons, fuck the big ending, just do it quick and cheap!"
Jag satt alltså och väntade på le big finale när det helt plötsligt börjar rulla sluttexter. Och nej jag vill inte höra nåt jävla bullshit om att den på något sätt handlade om hans personliga resa. För det gjorde den inte heller. Han var trasig och sprang runt bland explosioner. Det var ingen inre resa, det var inga djupa dialoger och det var ingenting personligt. I N G E N T I N G satt ihop. Det var fem miljarder lösa trådar och inget fokus.
Okej, lite vettig galla har jag väl fått ur mig i alla fall. Men summan av kardemumman är fortfarande att den sög babianarsle. Och jag är inte den enda som känner så. Det finns dock andra som kan förklara det med bättre finess.
Så som belöning för städningen var den kass. Snarare ett straff. Men nu är det faktiskt rent hemma och det kan jag ju vara ganska nöjd över. Jag skulle slänga in lite bilder på hur mycket jag har diskat. Men jag är trött och tjurig, så jag skiter i det.
Den sög ta mig fan babianarsle! Jag har aldrig varit med om en så jävla dålig dramaturgi. Fy fan och helvetes jävla bajs. Det som gör upplevelsen mindre hemsk är att vi använde presentcheckar från mitt gamla jobb. Men det ger mig inte de timmarna tillbaka. Jag har verkligen inga mogna, välformulerade meningar att skriva om den, men jag ska försöka. Det gick ungefär till såhär: Den började, det var explosioner. Slut. Den onda skurken var inte någon ordentlig Bondskurk. Den onda masterplanen slutade inte i nåt galet förgörelsevapen eller någon större uppgörelse. Slutet var bara *plopp*. Han hittade den ansvariga för Vespers död. Han sa några ord. Snubben bad honom "make it quick" och sen var han ute ur lägenheten och pratade med M och sa att han INTE hade dödat honom. MEN VAD HADE HAN GJORT DÅ? Jag har ingen aning. Antaligen torterat honom, men vad fan vet jag om det? Och så var det slut.
Såhär tror jag det här gick till:
Under inspelningen blåste man alla pengar på explosioner, stunts och specialeffekter. Sen insåg man att pengarna höll på att ta slut: "Damn dudes, we only got money left for like fifteen minutes. Just wrap it up guys! Quick! Fuck the explanatinons, fuck the big ending, just do it quick and cheap!"
Jag satt alltså och väntade på le big finale när det helt plötsligt börjar rulla sluttexter. Och nej jag vill inte höra nåt jävla bullshit om att den på något sätt handlade om hans personliga resa. För det gjorde den inte heller. Han var trasig och sprang runt bland explosioner. Det var ingen inre resa, det var inga djupa dialoger och det var ingenting personligt. I N G E N T I N G satt ihop. Det var fem miljarder lösa trådar och inget fokus.
Okej, lite vettig galla har jag väl fått ur mig i alla fall. Men summan av kardemumman är fortfarande att den sög babianarsle. Och jag är inte den enda som känner så. Det finns dock andra som kan förklara det med bättre finess.
Så som belöning för städningen var den kass. Snarare ett straff. Men nu är det faktiskt rent hemma och det kan jag ju vara ganska nöjd över. Jag skulle slänga in lite bilder på hur mycket jag har diskat. Men jag är trött och tjurig, så jag skiter i det.
From bad to worse to allright mama...
Ja, föreläsningen var inte så jävlig som jag trodde den skulle vara. Den var värre. Första timmen ägnade jag mig åt att stirra ut genom fönstret för att slippa höra hennes självgoda livshistoria. Som kan summeras såhär: blablablaUSAblablablaRollingStoneblablabla.
Andra timmen skulle vi analysera foton. Väldigt välbekanta foton. Hennes foton som hon tog i jänkarland på åttiotalet. Samma foton som i förra kursen jag hade henne, för tre år sen. Ja, kul... INTE. Sen berättade hon om uppgiften vi ska göra tills på fredag. Samma jävla uppgift som vi fick i den andra kursen. FÖR TRE JÄVLA ÅR SEN. Seriously. Hon har haft tre år på sig att komma på nåt annat, snacka om att vara oengagerad. Uppgiften är i alla fall att vi i en fotoautomat ska illustrera oss själva med hjälp av rekvisita osv. Men det får inte vara som en rebus sa hon och gav oss nåt exempel på en bra idé. Som var precis som en rebus. Ah well, bull läge att jag inte har sparat det gamla fotot och glömt vad jag gjorde förra gången. Men jag hittar nog på nåt, jag tänker ju inte överanstränga mig precis.
Jag satt i vilket fall som helst och gnisslade tänder och svor som en sjöman hela förmiddagen. Hittade ett flertal nya hatobjekt i klassen(fjäskare) En sak var bra dock, min outfit. Inte för att den var så värst fancy, men det var varmt och skönt. Jag visste att det skulle vara svinkallt i salen, av tidigare erfarenhet. Så jag kom väl förberedd, skåda vinterkläderna (och andra tillbehör):
Andra timmen skulle vi analysera foton. Väldigt välbekanta foton. Hennes foton som hon tog i jänkarland på åttiotalet. Samma foton som i förra kursen jag hade henne, för tre år sen. Ja, kul... INTE. Sen berättade hon om uppgiften vi ska göra tills på fredag. Samma jävla uppgift som vi fick i den andra kursen. FÖR TRE JÄVLA ÅR SEN. Seriously. Hon har haft tre år på sig att komma på nåt annat, snacka om att vara oengagerad. Uppgiften är i alla fall att vi i en fotoautomat ska illustrera oss själva med hjälp av rekvisita osv. Men det får inte vara som en rebus sa hon och gav oss nåt exempel på en bra idé. Som var precis som en rebus. Ah well, bull läge att jag inte har sparat det gamla fotot och glömt vad jag gjorde förra gången. Men jag hittar nog på nåt, jag tänker ju inte överanstränga mig precis.
Jag satt i vilket fall som helst och gnisslade tänder och svor som en sjöman hela förmiddagen. Hittade ett flertal nya hatobjekt i klassen(fjäskare) En sak var bra dock, min outfit. Inte för att den var så värst fancy, men det var varmt och skönt. Jag visste att det skulle vara svinkallt i salen, av tidigare erfarenhet. Så jag kom väl förberedd, skåda vinterkläderna (och andra tillbehör):
Snart ska jag ut och promenera med en bebis(inte mina kissekatter utan en riktig) också så det blir nog trevligt! Sen är det serier igen. Entourage, om inte grannen min kommer över och ser på Greys Anatomy med mig.
Morgonstund har bajs i mun.
Yep. Det började bra och sen gick allt bara nerför. Bokstavligt talat. Den här åkte i badrumsgolvet nyss så jag var tvungen att dammsuga och är nu lite lätt sur:
Bajs bajs bajs bajs. Det var min favorit höst/vinterparfym. Nu blev jag tvungen att ta till reservlaget, för jag hade ingen lust att ta på mig nån av sommarparfymerna. Bajs. Sånt där kan få mig lite lätt ur balans, nu känns hela dagens outfit inte lika vass. Nä, nu måste jag rusa till bussen.
Bajs bajs bajs bajs. Det var min favorit höst/vinterparfym. Nu blev jag tvungen att ta till reservlaget, för jag hade ingen lust att ta på mig nån av sommarparfymerna. Bajs. Sånt där kan få mig lite lätt ur balans, nu känns hela dagens outfit inte lika vass. Nä, nu måste jag rusa till bussen.
Min mamma behöver en gaykompis!
Jag har grattat pappa och meddelat att jag från och med nu kommer samla ihop alla gratulationer till hela familjen under en dag om året eftersom jag är senil. När jag hade grattat och snackat lite skit med pappa hade min mamma lite frågor om sina nya stretchjeans... Jeans har inte varit nåt hon brukar använda mer än till att gå runt hemma i, förutom när hon var i 20 års åldern och ålade sig i sina Levis. Men nu hade hon ju då köpt ett par som dessutom var stretch vilket hon inte är van vid.(som sagt man ålade sig i sina hederliga 501:or under hennes jeanstid). De var nämligen lite tighta när hon provade dem i affären men hade töjt sig när hon gick runt hemma. Så hon var orolig för om de skulle fortsätta töja sig ännu mer, om det var okej för henne som 50+are att gå runt i stuprörsjeans med hög midja och om de inte var lite ute.
Men mamma min går ju i högklackat rätt så ofta, så jag försäkrade henne om att det bara skulle vara snyggt på henne och att hon inte behövde oroa sig för att jeansen skulle töjas i oändlighet. Sen påpekade jag att stuprörsjeans är riktigt bra på vintern för man kan lätt stoppa ner dem i stövlarna och att även om de är ute, så fortsätter folk ha dem på sig. Innerst inne var jag lite avis för att hon dels kan gå i högklackat (något jag definitivt inte har ärvt) och dels hittat ett par snygga jeans med hög midja. Själv har jag letat förgäves och ser ut som en idiot i varenda par jag har provat.
Jag är i allmänhet avis på min mammas klädstil. Hon har på sig vad hon än känner för, vet exakt sina kroppslig för och nackdelar och ser alltid lika stylish ut. Dessutom har hon nog aldrig lagt mer än 500 kr på ett klädesplagg (inklusive skor!). Det värsta är att vi inte har samma storlek i någonting alls. Det enda jag kan glädja mig åt när jag är hemma är att jag kan rota igenom hennes smyckesskrin där jag har hittat några riktiga godingar. Men ett par jeans med hög midja för en hundralapp, det lär jag knappast hitta i min storlek. Jag kan sätta pengar på att nästa gång jag är hemma och får syn på jeansen så är det exakt såna jag ville ha i somras, men aldrig hittade.
Den här jeansdiskussionen påminde mamma om en väldigt gammal diskussion vi hade om hur pappa och min sambo är som shoppingsällskap.
Mina föräldrar kollade på någon film i helgen, som hon inte kommer ihåg namnet på. Det var lite svårt att hänga med i storyn, men det handlade i alla fall om ett gift par där mannen kom på att han skulle leta upp en manlig gaykompis till henne som kunde ta med henne på museer och teater och sånt medan han gick på basket (can anyone say cliché?).
Anyhow, under den här filmen mindes mamma hur jag någon gång hade skämtat om att hon behöver en gaykompis att hänga med, när hon gnällde på hur uttråkad pappa blir av att shoppa. Så nu har hon kommit på att det faktiskt på allvar skulle vara roligt och så började vi diskutera hur hon skulle gå tillväga. Av alla saker så är det första hon kommer på att vi ska gå på gaybar! Det skrattade vi gott åt, mamma och dotter på gaybar letar kompisar. Inte alls suspekt... Så kom hon på en "bättre" idé, kontaktannons:
Heterokvinna 50+ söker modeintresserad manlig homosexuell vän att fika och shoppa med.
HAHAHAHAHAHA, det var det roligaste hon vräkt ur sig på länge! Det ska kanske tilläggas att min mamma är polska. En romersk katolsk polska gift med en kurd. Som är på jakt efter en gaykompis att shoppa med...
Ja, jag vet, femtielva fördomar om homosexuella män. Men positiva sådana. Och jag tycker faktiskt det är liiiiite coolt att mamma kan för det första: Tänka sig att gå på gaybar. För det andra: Ha en gaykompis.
Det ni! Det är ganska öppensinnat av en femtitaggare tycker jag.
Men mamma min går ju i högklackat rätt så ofta, så jag försäkrade henne om att det bara skulle vara snyggt på henne och att hon inte behövde oroa sig för att jeansen skulle töjas i oändlighet. Sen påpekade jag att stuprörsjeans är riktigt bra på vintern för man kan lätt stoppa ner dem i stövlarna och att även om de är ute, så fortsätter folk ha dem på sig. Innerst inne var jag lite avis för att hon dels kan gå i högklackat (något jag definitivt inte har ärvt) och dels hittat ett par snygga jeans med hög midja. Själv har jag letat förgäves och ser ut som en idiot i varenda par jag har provat.
Jag är i allmänhet avis på min mammas klädstil. Hon har på sig vad hon än känner för, vet exakt sina kroppslig för och nackdelar och ser alltid lika stylish ut. Dessutom har hon nog aldrig lagt mer än 500 kr på ett klädesplagg (inklusive skor!). Det värsta är att vi inte har samma storlek i någonting alls. Det enda jag kan glädja mig åt när jag är hemma är att jag kan rota igenom hennes smyckesskrin där jag har hittat några riktiga godingar. Men ett par jeans med hög midja för en hundralapp, det lär jag knappast hitta i min storlek. Jag kan sätta pengar på att nästa gång jag är hemma och får syn på jeansen så är det exakt såna jag ville ha i somras, men aldrig hittade.
Den här jeansdiskussionen påminde mamma om en väldigt gammal diskussion vi hade om hur pappa och min sambo är som shoppingsällskap.
Mina föräldrar kollade på någon film i helgen, som hon inte kommer ihåg namnet på. Det var lite svårt att hänga med i storyn, men det handlade i alla fall om ett gift par där mannen kom på att han skulle leta upp en manlig gaykompis till henne som kunde ta med henne på museer och teater och sånt medan han gick på basket (can anyone say cliché?).
Anyhow, under den här filmen mindes mamma hur jag någon gång hade skämtat om att hon behöver en gaykompis att hänga med, när hon gnällde på hur uttråkad pappa blir av att shoppa. Så nu har hon kommit på att det faktiskt på allvar skulle vara roligt och så började vi diskutera hur hon skulle gå tillväga. Av alla saker så är det första hon kommer på att vi ska gå på gaybar! Det skrattade vi gott åt, mamma och dotter på gaybar letar kompisar. Inte alls suspekt... Så kom hon på en "bättre" idé, kontaktannons:
Heterokvinna 50+ söker modeintresserad manlig homosexuell vän att fika och shoppa med.
HAHAHAHAHAHA, det var det roligaste hon vräkt ur sig på länge! Det ska kanske tilläggas att min mamma är polska. En romersk katolsk polska gift med en kurd. Som är på jakt efter en gaykompis att shoppa med...
Ja, jag vet, femtielva fördomar om homosexuella män. Men positiva sådana. Och jag tycker faktiskt det är liiiiite coolt att mamma kan för det första: Tänka sig att gå på gaybar. För det andra: Ha en gaykompis.
Det ni! Det är ganska öppensinnat av en femtitaggare tycker jag.
Mätt och belåten.
Maten var precis som väntat fantastisk! Trots tidigare erfarenheter åt vi en trerättersmiddag, så vi fick rulla hem som små sumobrottare... Men med tanke på hur mycket energi jag hade gjort åt innan middagen så var det välförtjänt och lite till.
Det blev minst sagt en hektisk eftermiddag. Innan fem fick sambo reda på att de bara fick ha svarta kläder på sig på scen och att jeans var totalförbjudet, inte ens kritstrecksränder var okej. Det enda han har(eller hade då iaf) i helsvart är en skjorta. De två uppsättningarna kostymer är grå och kritstrecksrandig. Eftersom de ska åka klockan åtta imorrn bitti blev det lite lätt panik. Räddaren i nöden blev självklart jag. Jag kom på att ett köpcentra i närheten hade öppet till 18,00 så det blev till att hoppa in i duschen och byta om från min whitetrash outfit på 10 minuter och sen kasta sig in i en taxi.
Väl framme(17,40) sprang vi in på H&M där jag hittade ett par svarta kostymbrallor och två svarta skjortor som sambo fick hoppa in och prova, under tiden fortsatte jag jakten. Han ville hemskt gärna ha en väst också, eftersom han gillar den gråa han fick i julklapp av mig. Jag försökte förklara att det skulle se löjligt ut om han hade helsvart och dessutom en svart väst på det, men det lyssnade han inte på. Så jag letade upp två västar. Väl på tittade han sig i spegeln och sa:
"Jag ser ut som en pajas."
Så det slutade med en svart skjorta och ett par svarta kostymbyxor. Klockan fem över sex stod vi på busshållplatsen och skulle bege oss till restaurangen när en tanke jag hade i taxin hade växt sig så stor så jag var tvungen att vädra den. Jag fick för mig att den lilla katten hade smitit ut genom dörren när jag skulle gå, eftersom sambo gick först och lämnade den på glänt medan jag tog på mig skorna, hämtade mobilen och sprang runt som en yr höna i allmänhet. Så vi blev ju tvungna att ta oss hem och kolla. Annars hade vi ju knappast kunnat sitta och njuta av en god middag. Det blev en rask promenad och sista biten sprang jag, för att vi skulle hinna med bussen tillbaks in till stan. Med andan i halsen kom jag in i lägenheten och möttes av en stor och en liten katt som båda hade en min som inte kan betyda nåt annat än: "Vad i helvete håller du på med egentligen?!" Så jag tackade för mig, låste dörren och asade tillbaks till busshållplatsen.
Det var då jag insåg att jag är en senildement hönsmamma med förjävla dålig kondition.
Men Yakunikun var god. Och efterrätten, friterade risdumplings var to die for! Nu springer sambo runt och försöker packa. Det är lite svårt när alla tvättade kläder ligger utspridda över hela lägenheten. Så jag ska hjälpa till lite granna, men först ska jag slå på SVT2 där de visar Valkyrian som jag faktiskt sett i Köpenhamn så att vi har lite packningsopera i bakgrunden.
Det blev minst sagt en hektisk eftermiddag. Innan fem fick sambo reda på att de bara fick ha svarta kläder på sig på scen och att jeans var totalförbjudet, inte ens kritstrecksränder var okej. Det enda han har(eller hade då iaf) i helsvart är en skjorta. De två uppsättningarna kostymer är grå och kritstrecksrandig. Eftersom de ska åka klockan åtta imorrn bitti blev det lite lätt panik. Räddaren i nöden blev självklart jag. Jag kom på att ett köpcentra i närheten hade öppet till 18,00 så det blev till att hoppa in i duschen och byta om från min whitetrash outfit på 10 minuter och sen kasta sig in i en taxi.
Väl framme(17,40) sprang vi in på H&M där jag hittade ett par svarta kostymbrallor och två svarta skjortor som sambo fick hoppa in och prova, under tiden fortsatte jag jakten. Han ville hemskt gärna ha en väst också, eftersom han gillar den gråa han fick i julklapp av mig. Jag försökte förklara att det skulle se löjligt ut om han hade helsvart och dessutom en svart väst på det, men det lyssnade han inte på. Så jag letade upp två västar. Väl på tittade han sig i spegeln och sa:
"Jag ser ut som en pajas."
Så det slutade med en svart skjorta och ett par svarta kostymbyxor. Klockan fem över sex stod vi på busshållplatsen och skulle bege oss till restaurangen när en tanke jag hade i taxin hade växt sig så stor så jag var tvungen att vädra den. Jag fick för mig att den lilla katten hade smitit ut genom dörren när jag skulle gå, eftersom sambo gick först och lämnade den på glänt medan jag tog på mig skorna, hämtade mobilen och sprang runt som en yr höna i allmänhet. Så vi blev ju tvungna att ta oss hem och kolla. Annars hade vi ju knappast kunnat sitta och njuta av en god middag. Det blev en rask promenad och sista biten sprang jag, för att vi skulle hinna med bussen tillbaks in till stan. Med andan i halsen kom jag in i lägenheten och möttes av en stor och en liten katt som båda hade en min som inte kan betyda nåt annat än: "Vad i helvete håller du på med egentligen?!" Så jag tackade för mig, låste dörren och asade tillbaks till busshållplatsen.
Det var då jag insåg att jag är en senildement hönsmamma med förjävla dålig kondition.
Men Yakunikun var god. Och efterrätten, friterade risdumplings var to die for! Nu springer sambo runt och försöker packa. Det är lite svårt när alla tvättade kläder ligger utspridda över hela lägenheten. Så jag ska hjälpa till lite granna, men först ska jag slå på SVT2 där de visar Valkyrian som jag faktiskt sett i Köpenhamn så att vi har lite packningsopera i bakgrunden.
