Naivt Blaha

Jag har grattat pappa och meddelat att jag från och med nu kommer samla ihop alla gratulationer till hela familjen under en dag om året eftersom jag är senil. När jag hade grattat och snackat lite skit med pappa hade min mamma lite frågor om sina nya stretchjeans... Jeans har inte varit nåt hon brukar använda mer än till att gå runt hemma i, förutom när hon var i 20 års åldern och ålade sig i sina Levis. Men nu hade hon ju då köpt ett par som dessutom var stretch vilket hon inte är van vid.(som sagt man ålade sig i sina hederliga 501:or under hennes jeanstid). De var nämligen lite tighta när hon provade dem i affären men hade töjt sig när hon gick runt hemma. Så hon var orolig för om de skulle fortsätta töja sig ännu mer, om det var okej för henne som 50+are att gå runt i stuprörsjeans med hög midja och om de inte var lite ute.

Men mamma min går ju i högklackat rätt så ofta, så jag försäkrade henne om att det bara skulle vara snyggt på henne och att hon inte behövde oroa sig för att jeansen skulle töjas i oändlighet. Sen påpekade jag att stuprörsjeans är riktigt bra på vintern för man kan lätt stoppa ner dem i stövlarna och att även om de är ute, så fortsätter folk ha dem på sig. Innerst inne var jag lite avis för att hon dels kan gå i högklackat (något jag definitivt inte har ärvt) och dels hittat ett par snygga jeans med hög midja. Själv har jag letat förgäves och ser ut som en idiot i varenda par jag har provat.

Jag är i allmänhet avis på min mammas klädstil. Hon har på sig vad hon än känner för, vet exakt sina kroppslig för och nackdelar och ser alltid lika stylish ut. Dessutom har hon nog aldrig lagt mer än 500 kr på ett klädesplagg (inklusive skor!). Det värsta är att vi inte har samma storlek i någonting alls. Det enda jag kan glädja mig åt när jag är hemma är att jag kan rota igenom hennes smyckesskrin där jag har hittat några riktiga godingar. Men ett par jeans med hög midja för en hundralapp, det lär jag knappast hitta i min storlek. Jag kan sätta pengar på att nästa gång jag är hemma och får syn på jeansen så är det exakt såna jag ville ha i somras, men aldrig hittade.

Den här jeansdiskussionen påminde mamma om en väldigt gammal diskussion vi hade om hur pappa och min sambo är som shoppingsällskap.
Mina föräldrar kollade på någon film i helgen, som hon inte kommer ihåg namnet på. Det var lite svårt att hänga med i storyn, men det handlade i alla fall om ett gift par där mannen kom på att han skulle leta upp en manlig gaykompis till henne som kunde ta med henne på museer och teater och sånt medan han gick på basket (can anyone say cliché?).
Anyhow, under den här filmen mindes mamma hur jag någon gång hade skämtat om att hon behöver en gaykompis att hänga med, när hon gnällde på hur uttråkad pappa blir av att shoppa. Så nu har hon kommit på att det faktiskt på allvar skulle vara roligt och så började vi diskutera hur hon skulle gå tillväga. Av alla saker så är det första hon kommer på att vi ska gå på gaybar! Det skrattade vi gott åt, mamma och dotter på gaybar letar kompisar. Inte alls suspekt... Så kom hon på en "bättre" idé, kontaktannons:
Heterokvinna 50+ söker modeintresserad manlig homosexuell vän att fika och shoppa med.

HAHAHAHAHAHA, det var det roligaste hon vräkt ur sig på länge! Det ska kanske tilläggas att min mamma är polska. En romersk katolsk polska gift med en kurd. Som är på jakt efter en gaykompis att shoppa med...
Ja, jag vet, femtielva fördomar om homosexuella män. Men positiva sådana. Och jag tycker faktiskt det är liiiiite coolt att mamma kan för det första: Tänka sig att gå på gaybar. För det andra: Ha en gaykompis.
Det ni! Det är ganska öppensinnat av en femtitaggare tycker jag.