2 ½ män
Nej. NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ.
Man lägger inte in skratt. Det var över samtidigt som vi slutade ha Y2K panik. Det är bara INTE. OKEJ. Så. jävla. inte. okej.
Allt jag tänker på när jag ser den där jävla serien är att det är en lite mognare version av Married With Children. Och märk då väl att en 2 åring som sitter på pottan och fiskar upp sitt eget bajs är mognare än MWC. Jag kan inte med den där serien, än mindre kan jag med att alla andra verkar gilla den.
I N T E O K E J.
Det här inlägget går definitivt in under kategorin "Seriemissbruk" och då inte i den positiva bemärkelsen som i vanliga fall.
Läget är horisontellt.
Jag har skaffat en Twitter också, vad det nu än ska va bra för?
Nu satte Robinson igång, jag måste verkligen titta! Dags att stänga av datorn, stänga av telefonen, lägga undan böckerna och bänka mig framför tvn. Yeah, right!
Läs även andra bloggares åsikter om ligga, Twitter, sex och Robinson.
Into Dust
Still falling
Breathless and on again
Inside today
Beside me today
Around broken in two
till you eyes shed
Into dust
Like two strangers
Turning into dust
till my hand shook with the way I fear
I could possibly be fading
Or have something more to gain
I could feel myself growing colder
I could feel myself under your fate
Under your fate
It was you breathless and tall
I could feel my eyes turning into dust
And two strangers turning into dust
Turning into dust
För så gay är jag att minnen av The OC ger mig en klump i magen.
Hujedamig...
En av gästerna blev minsann askalas vid klockan tio och var tvungen att eskorteras hem. En polis till råga på allt. Sedär, inte ens de kan ha full kontroll på alkoholen alltid, det ska jag minsann minnas om jag mot förmodan råkar hamna i fyllecell nån gång! Och han var inte den enda som inte hade styr på spriten kan jag tala om!
Ibland undrar jag om det inte är så att jag är den enda som aldrig behöver skämmas över min sambo... Hur kan man vara över 30 år och inte ha någon självkontroll? Det måste ju vara pinsamt att snorungar som jag och min väninna Karin, på 25 och 24 år är mer städade. Ju mer jag tänker på det, ju mer slår det mig att det definitivt finns nåt värre än fjortisfyllorna. Det är när 35plussarna blir packade, för de blir verkligen packade och inget annat. Otrevliga, buttra och tillknäppta tills det välts vinglas och de helt sonika går hem. Då tar jag hellre en fjortisfylla, det är ju i alla fall lite underhållning.
Vi sprang runt och shoppade på dagen igår eftersom det skulle vara nån klapplek på festen. Då passade vi även på att köpa böcker. Sambo kom på att han skulle läsa första Harry Potter. Äntligen efter två år har jag smittat honom fullt ut. Han sitter och läser i detta nu! Jag som har läst den sista boken två gånger det senaste halvåret hade dagen innan köpt den näst sista för att det kändes rätt på nåt sätt. Man vill ju inte gå från den allra sista till den allra första, det blir ju lite skevt.
Det slutade med att sambo köpte de två första och jag köpte från andra hållet den 5:e och 4:e. Kan ni räkna ut det idiotiska i det hela? Jajjemen. En sketen bok har vi kvar. Eftersom jag inte kan räkna, var jag dum nog att inte köpa den. Det ska vi åtgärda imorgon.
Vad som ska åtgärdas nu är att döpa min sambo. Han kan inte kallas för sambo, pojkvän, fästman, fästis, kille, man och alla andra tänkbara synonymer. Han måste ju ha ett namn. Men jag ska hitta på ett. Allt i denna anonyma anda. Självklart kommer det bli någon av karaktärerna i nån av mina favoritserier. Förslagen är följande:
Peter Petrelli (Heroes): Coolast av dem alla. Dock måste jag då skriva Peter Petrelli varje gång, Peter för sig är ju inte så coolt.
Uncle Andy(Weeds): Sjukt rolig och allmänt. Sjuk, helt störd i huvudet. Vilket inte stämmer in på min sambo riktigt. Dessutom blir det inte heller samma sak med Andy som med Uncle Andy och jag är ju trots allt lat.
Johnny(The OC): En gammal favorit från en gammal favoritserie. En gång i tiden var de rätt lika, sambo och Johnny. Det var innan sambo klippte håret. Nu känns Johnny lite väl fjortis och namnet lite bonnigt.
Chuck (Gossip Girl): Ännu en roande karaktär som visserligen har sina mjuka stunder men annars är lite ondskefull. Inte heller så passande på min sambo. Speciellt inte eftersom han inte heller är äckligt rik. Fast, vi kanske börjar bete oss som nyrika nu när vi fått en massa pengar...
Ari Gold (Entourage): Återigen det här med att skriva ut hela namnet. Jag menar, det blir ju lite märkligt att skriva Arigold och jag gjorde si och så. Fast Ari kanske räcker och Ari är jävligt rolig. Dessutom är namnet snyggt och kort.
Lucas Scott (One Tree Hill): Här är det inte riktigt fråga om substans egentligen. Det handlar mest om yta. En gammal hederlig serieförälskelse helt enkelt. Men det är ju en gammal crush och jag vill ha någonting från mina nya älsklingsserier.
Harry Potter (Du-uh): Jag har ju ändå legat i sängen och suckat "Harry Potter", det hade nästan varit för enkelt att bara döpa om sambon till det på heltid. Men jag kan inte påstå att det finns någonting attraktivt hos honom (den riktiga Harry Potter alltså) över huvud taget. Inte ens namnet.
Det här tål att tänkas på, tills imorgon. Då ska vi döpa om min kära sambo till ett riktigt namn!
Och på den sjunde dagen vilade hon...
Imorgon däremot kommer ett rykande färskt My new BBFF! Missa inte det!
Borta bra men hemma bäst.
Sambo kom hem i natt, vid tretiden. I dag vid tvåtiden i eftermiddags hoppade jag på mitt plan och sitter just nu hemma hos föräldrarna. Vi går lite i skift helt enkelt, sambo och jag. Men jag har ett mycket viktigt möte här uppe på måndag, eller två till och med. Dels ska jag hälsa på SR och dels ska jag ta med två vänner på konsert. En fin kombination av födelsedagspresent(till den ena) och julklapp(till den andra så klart!).
Här uppe är det om möjligt mer snö och kallare. Men eftersom jag fick ett smakprov på vintern redan igår känner jag mig härdad. Inte för att jag tänker bege mig utomhus mer idag, men ändå.
Igår såg jag färdigt på Tila Tequila: A shot at love 2. Det var dramatik ända in i det sitsta och sådär lagom underhållande som den typen av serier brukar vara. Det var roligt att se Tila flippa ur i det allra sista programmet som var en sån där typisk "Vad hände sen?" soffuppföljning på den stora finalen. Lilla Tila har tydligen ett stort temperament och en ännu större käft. Kul att få se lite av den där sidan när man har sett så mycket plast och glitter och fnitter under hela säsongen. I genren skräpserier får den 4 av 5 poäng, men är inte någonting att rekommendera finsmakaren. Vill du däremot ta en liten paus bland alla dramaserier och se folk spåra ur fullständigt a la Big Brother gånger 10, så är det här serien för dig. Den passar även de som gillar skvallertidningar, girl on girl mjukporr och ultimate fighting.
Jag kom mig inte för att börja på True Blood, vilket är en ganska stor miss eftersom seriemaratondagarna är över(yeah right!), eller åtminstoneinte lika frekventa. Det finns en anledning till att jag inte tittat på TB insåg jag för några dagar sen. Jag är helt enkelt lite för skraj. En liten fegis. Jag kan ju för allt i världen inte se skräckisar över huvud taget. Det säkraste tecknet på att en skräckfilm är dålig är att jag säger att den var helt okej. Helt okej innebär för mig att jag inte behöver sova med alla lampor tända i en vecka efteråt eller rehabiliteras från mina psykiska men genom att titta på Hitta Nemo 10ggr. Översatt till "vanlig" skräckfilmsstandard är mitt helt okej alltså den typen av skräckfilm som Paris Hilton skulle kunna vara med i. Så som den fegis jag är har jag inte vågat titta på True Blood, för förr eller senare blir det nog lite läskigt. Jag har ju fortfarande torsdagarna sambofria fram tills nio på kvällen, så det får bli tvtittardagen. När jag kommer hem ska jag sätta igång med TB direkt!
Ikväll blir det lite annan typ av TV: Inter - Juve! Äntligen lite redig fotboll med lite rediga fotbollsfantaster.
Snart är det dags...
Än så länge har jag hunnit med hela 4:e säsongen av Weeds, är på senaste avsnitten av både Greys och GG, håller på att jobba mig fram till senaste Entourage. Det är ingen dålig lista inte. Det jag har kvar att underhålla mig med är Heroes s3, The Hills s3, One Tree Hill s 5 (tänkte ge det en ärlig chans) och så den nya serien True Blood som jag verkligen ser fram emot. The Secret Life of The American Teenager sitter på bänken, känner mig inte alls peppad på den. True Blood är nykomligen som jag upptäckte för några veckor sedan som har tagit TSLOTAT's plats. Det som talar för den (förutom att det är ett enklare namn) är att den verkar mycket mer spännande så vitt jag sett än så länge.
Det är som mitt lilla fotbollslag. Men inomhusfotboll så klart, sån där amatörfotboll där man är 5 st på plan + målvakt. Uppenbarligen är TSLOAT inte på bänken, eftersom vi är lite för få. Men den är målvakt i alla fall. Lite töntig, lite tråkig men bra att ha ändå.
Nu är det 30% kvar av bränningen, så jag sitter och väntar otåligt och försöker sysselsätta mig under tiden.. Det står en feta-broccolipaj i ugnen, men jag kan verkligen inte vänta med att titta på GG tills den är klar. Så jag får äta den efteråt, när jag tittar på Entourage istället. Där har jag några avsnitt kvar.
Det senaste jag såg var när de trippade ute i öknen. Det var jävligt underhållande, men jag är lite trött på att Vince springer runt och är arbetslös. Det är dags att det händer någonting snart, nånting stort. När Entourage är avverkat är det The Hills, Heroes och True Blood kvar. Lite LA prinsessor, lite superkrafter och lite vampyrer. En utmärkt balans känner jag. Och dagens tips är definitivt True Blood.
WIEEEEEEEEEEE! Nu är skivan klar!!!!
"Denny."
Vissa saker kan jag dock inte förlåta manusförfattarna och serieskaparna för. Att Dr Burke lämnade Christina på altaret är en sak. Ja han betedde sig visserligen dåligt. Men jag ville att de skulle leva lyckliga i alla sina dar, eller i alla fall några. En annan sak är Denny. Det är de två avsnitten jag gillar mest och hatar mest. Och varje gång han kommer tillbaks på ett eller annat sätt kan jag inte låta bli att gråta. Det är lite samma sak där, några lyckliga dagar. Han hade väl kunnat få se Izzie i sin klänning åtminstonde.
En tredje och den mest störande saken är att OC fortsatte efter att Marissa dött. Det var verkligen ett så bra avsnitt, en fin avslutning. Men när pengar styr allt försöker man väl mjölka ur så mycket som möjligt ur kassakossan. Även om det gör serien snäppet sämre. Jag må titta på avsnitten efter det, men för min del är det någon galen spinoff på OC, inte en del av serien.
Åh. Jag är rödögd och sentimental efter det här avsnittet. Jag ska sova nu och imorgon ska jag nog titta på OC igen.
Go Little J!
Willa Hollands röst är så härlig och tar mig direkt tillbaks till California. Åh! Nu satte jag på themesongen och har OC flashbacks. Best show ever? Nä, kanske inte det. Men eftersom det var den som var min inkörsport in i seriemissbruket kommer den serien alltid ha en plats i mitt hjärta. Det var den som banade vägen för One Tree Hill och Veronica Mars. Åh, de vackra minnena. Tårar, skratt och isolering. Fantastiska tider!
Jaja, åter till Gossip Girl som definitivt är OC does Manhattan... Min nya teenshow. Skulle kunna vara mitt nya missbruk. Tack och lov har jag ingen säsong att titta på i sträck. Hade jag kunnat så hade jag plöjt mig igenom den här. Speciellt när Veronica Mars och Caitlin Cooper är med! åh åhåhåhåååååååååååååååååååååååh. Jag kan inte riktigt formulera mig, jag har ett serierus just nu. Måste röka och prata med min sponsor. Hon har säkert sett det här avsnittet så vi kan prata om det! ååh. Nu kommer min dag definitivt sluta på plus.
Jag har två avsnitt av Greys Anatomy att titta på också. Och det kan nog vara min stora kärlek. Om The OC var min första kyss, så var One Tree Hill min första pojkvän och Veronica Mars tog min oskuld. Men Greys. Greys är kärleken i mitt liv. Och jag hoppas den här kärlekshistorien fortsätter i all framtid.
Nu ska jag gå och prata om min senaste fix med min sponsor.
Ah, innan jag glömmer. Anledningen till att det är märkligt att någon läser min blogg är för att jag inte talat om för någon jag känner att jag bloggar. Inte ens min sambo. Varför? För att det blir mycket lättare så. För det första kan jag ju vräka ur mig vad som helst, utan att någon jag känner vet om det, så ingen censur. För det andra behöver jag inte känna någon prestationsångest och anstränga mig rent språkligt och stilistiskt. För det tredje behöver jag inte skämmas för och kan vara ärlig med mitt seriemissbruk (och diverse andra pinsamheter). Så ni förstår, mina låtsasläsare, jag skriver mest för min egen underhållnings skull. Har ni roligt på vägen kan ni ju säga till, har ni inte det så tja.. är inte det riktigt mitt problem...
Gossip girl here...
Visste ni förresten att rösten till Gossip Girl är Veronica Mars (Kirsten Bell)? Eller ja, så säger ju det allsmäktiga internet i alla fall och det är ju alltid sant! Åh, jag älskar Kirsten Bell, hon är med i Heroes också. Hon är iofs kanske inte den bästa på karaktärsroller, men som smart (post)teen med skinn på näsan är hon jävligt rolig. Kanske ska titta om på Veronica Mars. A long time ago, we used to be friends.. En annan dag. Nu ett sista Gossip Girl och sen nanna.
Kul att 9 pers läser min blogg. Mycket märkligt att någon gör det över huvud taget. Varför? Det sparar jag tills imorgon.
Gonatt!
DAMMIT! DET ÄR JU FARS DAG!
Och apropå pappor så har jag precis sett säsongsavslutningen av Weeds... Men Nancy är inte dum hon. Det är säkert en gammal ultraljudsbild på Silas eller Shane. (Sorry för spoilern alla två läsare...)
Nä, nu ska jag prata med folk så jag inte glömmer bort hur man gör. Det blev inget samtal till min kompis, men det ska nog avklaras lite senare idag. Vi hörs igen, snart.
O du fantastiska djävulsdryck! Som jag dyrkar dig!
Nu har jag druckit en Dr Pepper och några glas Cola. Jag var ju och handlade snask, ska inte ens berätta hur dyrt det blev. Eller okej, 178 spänn. Fast det känns lite bättre om man räknar bort 49 på cigaretterna, de är ju mest ett nödvändigt ont. Fast det sved ändå i plånkan att lägga ut så mycket på snask, eller snarare på min lathet. För hade jag gått till Willys hade det ju blivit mycket mycket billigare.
Sambo ringde, för att berätta att de var framme i sthlm och att han hade fastnat i en hiss. Det orsakade lite panik bland övriga bandmedlemmar, men efter ett par minuter hade hissen bestämt sig för att starta igen. Det enda han har gjort idag är alltså att bila till sthlm och fastna i en hiss, men hans dag är så mycket mer händelserik att den har varvat min dag flera gånger om. Det var trevligt en stund, med snacks och godis i diverse former, men nu har sockerrushen avtagit och Nancy börjar bli lite jobbig. Så här sitter jag och snokar bloggar, men inga roliga uppdateringar har dykt upp.
Ah, jag kanske gillar Nancy mer efter ett samtal med min polare och en cigarett. Det är ju ändå bara några avsnitt kvar och hon knullar ju trots allt en mexikansk knarkkung/borgmästare. Och så har hon börjat ha hallisar också. Ah, jag börjar komma runt nu igen, snart gillar jag nog mrs Botwin. Fast då är säsongen säkert slut och lämnar ett hål i mitt hjärta. För coolare kriminell har jag nog inte sett. Synd bara att Mary Kate inte är kvar. Kanske kan Ashley Olsen göra ett inhopp nästa säsong, eller så kan de köra en huset fullt och vara med båda två som en karaktär om de nu tycker att det tar för mycekt av deras tid som festprinsessor! Ah well, jag kommer sakna Nancy och hennes badass nasty soccermom.
So long, farewell, auf Wiedersehen, adieu
A) Langa knark med Nancy Botwin och hennes galna familj i Weeds?
B) Intrigera med stil tillsammans med Serena van der Woodsen och bästisen Blair Waldorf i Gossip Girl?
C) Rädda världen med Peter Petrelli och Hiro Nakamura i Heroes?
D) Bli filmstjärna, floppa, ta mig upp igen med Vincent Chase i Entourage?
E) Hjälpa Amy Jurgens att handskas med sin tonårsgraviditet i The secret life of an american teenager?
F) Hitta någon för Tila Tequila en gång för alla i A shot at love 2?
G) Heja på Lauren Conrad i hennes eviga fejd med galningen Spencer Pratt i The Hills?
Så många val, så lite beslutsamhet. Nåja, låt oss spalta upp + och -:
A) + Sjukt roliga karaktärer. - Man blir fast i knarklagningens värld. Once you're in, there's no turning back.
B) + Man kan drömma sig bort till glitter och glamour - Man kan drömma bort sig till glitter och glamour, men sen måste man ju tillbaks till sin egen värld med lite mindre glitter och glamour.
C) + Snygga effekter, snygga hjältar, action och mystik - Problemen tar sån tid att lösa och hemligheterna likaså. Jag är så sjuk nyfiken, vill ju veta nuuu. Laddat ner i fel filformat så det funkar inte i DVD'n. Måste alltså kolla på datorn.
D) + Rolig dialog och Ari är ju jävligt rolig. - Testosteron overload.
E) + Mysigt och lite lätt spännande. Som 7e himlen all over again. - Amy är ju så jävla jävla mesig och det är ju bara nästan som 7e himlen all over again, alltså inte lika roligt moralpaniks kristet.
F) + HELT JÄVLA SJUKA DELTAGAREoch det är ju nästan på riktigt gör det så galet kul. - HELT JÄVLA SJUKA DELTAGARE med det är ju inte ens nästan på riktigt tyvärr.
G) + Glättigt, kort och galet. Nästan på riktigt. - Innehållslöst och fejk. Hur mycket jag än vill och försöker så kan jag inte tro på att det är på riktigt. Dessutom är Heidi och Spencer äckliga.
Så finalisterna är: Weeds, Gossip Girl och Entourage. Heroes var nära, men jag orkar inte kolla på datorn. Så först sova lite till och sen bestämma vem som är dagens bästis. Fast först kanske jag ska meddela någon om att jag ska börja titta på serier, om det nu skulle behövas ett intervention igen... Aja, jag får hoppas att kissarna håller koll på mig. För jag är ju inte alldeles alldeles ensam och lämnad åt mitt öde. Vaktkatter har jag i alla fall.
