Hemskt. Hemskt hemskt hemskt hemskt hemskt.

Jag är tillbaks från solen. Kom faktiskt tillbaks i onsdags kväll. Det var för jävligt att komma tillbaks till nåt äckligt jäkla duggregn. Nu är jag deprimerad. Jag är så pass desperat att jag letar solarieställen. Jag måste ha sol, det här funkar inte längre. Helst hade jag velat vara här igen:



Och nej, det är ingen nerladdad bild. Det är jag som tagit den. På riktigt, jag lovar!

Den här har jag dock inte tagit. Jag var upptagen med att hitta Nemo nämligen.



Och det gjorde jag faktiskt. Nemo och hans pappa och alla deras kompisar också.


Det är väl inte så svårt att förstå att jag längtar tillbaks?

Fortfarande kass, ja.

Facebook, msn, betapet och bloggar. Det är vad jag gör 50% av tiden framför datorn. När 100% borde gå åt till projektplan. Mycket dåligt. Och så sitter jag och bloggar om helt ovettiga saker. Egentligen ville jag bara påpeka att det kommer vara 27 grader och solsken när vi kommer fram på onsdag. Suckers!

Jag är sämst.

Så jävla sämst på riktigt. Här sitter jag och letar efter en ersättare till Parisas blogg, helt förgäves. Vad jag egentligen borde göra är såklart studera. Ta itu med den här högen:



Ignorera katten, han försöker bara tugga sönder böckerna för att jävlas lite extra när jag ligger och kravlar på botten av självömkansträsket, men han förstår inte att jag skulle uppskatta om åtminstonde en av de här 21 böckerna dök upp i kattlådan imorgon. Vilken lycka det hade varit att kunna gå in på bibblan och slänga upp en stinkande prakthög med skit i återlämningshögen. Det är riktig kärlek det!

Into Dust

Här sitter jag och översvallas av känslor till Ashtar Commands Into Dust. Snart ska jag växla över till Mazzy Stars version och låta minnena rinna över mig som ett vattenfall och blossa ut i ett crescendo under Jeff Buckleys Hallelujah. Jag ska minnas mina vänner med sorgblandad glädje. Marissa, Ryan, Seth och Summer. Mest av allt Marissa och hennes sista sorgliga men ack så vackra stund.

Still falling
Breathless and on again
Inside today
Beside me today
Around broken in two
till you eyes shed
Into dust
Like two strangers
Turning into dust
till my hand shook with the way I fear

I could possibly be fading
Or have something more to gain
I could feel myself growing colder
I could feel myself under your fate
Under your fate

It was you breathless and tall
I could feel my eyes turning into dust
And two strangers turning into dust
Turning into dust






För så gay är jag att minnen av The OC ger mig en klump i magen.

Lite svettigt...

Här sitter jag på bibblan med en uppsjö av böcker och vad gör jag? Kollar runt bland alla bloggar för att sen gå in och skriva ett eget inlägg. Innan jag gör det sätter jag mig onaturligt rak i ryggen och breder ut mig så mycket lilla jag bara kan, för att ingen ska råka se vad det är jag egentligen håller på med. Jag vänder mig även om ett flertal och låtsas att jag sitter och tittar efter någon, när jag egentligen bara måste titta så det inte är någon som kommer gåendes bakom mig. Man kan ju tycka att jag lika gärna kunde låta bli att skriva i första taget, istället för att sitta här och kallsvettas. Men icke.
Pjuh, nu är jag klar. Och ingenting vettigt hade jag att säga.

Tröstpris.

Ja, jag är grinig. Ja, jag är stressad. Ja, jag är trött. Hade vi haft choklad eller vin hemma så hade jag proppat i mig allt på tre minuter. Sån tur har jag tyvärr inte, så jag var tvungen att hitta på någonting annat för att trösta mig. Det är faktiskt bättre än både vin och choklad tillsammans till och med, av den enkla anledningen att jag samtidigt kan jävlas lite med er satar som läser. HA HA HA *

Hit kommer jag anlända tillsammans med Zlatan vid ettiden på onsdag:



När vi har installerat oss på rummet och ätit och utan att betala notan kommer vi bege oss vidare till:




Efter att ha tagit ett provdopp och blivit lite lagom runda om fötterna från alkoholen i strandbaren får vi försöka masa oss de långa 80 metrarna tillbaks och lägga oss och sola här:



När vi börjar bli trötta på alkoholen i poolbaren och dagen börjar övergå till tidig kväll får vi bege oss inåt för att frossa än en gång utan att betala och glida upp till vårt:



När Solresor säger all inclusive så menar de det verkligen. Vi behöver inte ens leta upp någon som ställer upp på våra vilda sexlekar, än mindre betala för det! De ingår i rummet!

Åh jag längtar redan!










*Inspirerat av Linda Rosing (Det är viktigt med källhänvisning kids!)

På rätt väg igen...

...rätta vägen till helvetet vill säga! Käpprakt åt helvete går det verkligen, mitt sketna examensarbete! Det och allt annat också! Ryggsmärtor, sömnsvårigheter och försvunna mobilsladdar. Jag som faktiskt tänkte skryta om hur duktig jag är som pluggar mitt i natten. En bild på alla 17 böcker uppstaplade på skrivbordet hade nog sett jävligt bra ut, både här på bloggen och som nästa års julkort till mamma. Nä, det blir inget med den saken!
Bara därför tänker jag sluta plugga nu. Bajs.

Parisakrisen fortsätter

Det är märkligt hur man vänjer sig vid en sak så pass mycket att det blir en lika stor del av ens vardag som att klä på sig. Som Parisas blogg. Där har jag gått in ett par gånger om dagen och kallt räknat med att bli underhållen i min tråkiga vardag. Mitt i pluggandet, i reklampauserna eller samtidigt som jag kollat mina mail har jag på automatik klickat in på 1000apor. Det går av bara farten, genast är jag där och kollar läget.

Det verkar inte bättre än att hoppet är ute. Inlägget om att Parisa ska sluta är uppe igen. Det var inte ett skämt och det var inte ett misstag. Parisa ska sluta och jag kan inte låta bli att undra:


Vart fa-an ska skåpet stå nu då?


En strimma hopp...

Inlägget om att Parisa ska sluta är borta. Kan det vara så att protesterna hjälpte? Kan det vara så att Schulmans inte tillät henne att sluta? Kan det vara så att hon stannar?

Jag låg vaken inatt och funderade på hur jag skulle ta mig vidare från det här. Det finns ju faktiskt ingen annan blogg som kan ersätta Parisas.Vad ska jag göra? Börja läsa blondinbella? Nä, precis. En femma till den som hittar en vettig ersättare för Parisa. Jag vill ha en blogg som är rolig, smart och lite småkaxig. Det ska för allt i världen inte vara någon krystad kaxighet bara för sakens skull däremot. Det blir bara krystat och krystat är plågsamt och patetiskt.

Åh, det här är ju nästan värre, att leva i ovisshet. Allt man kan göra nu är att hoppas.

Nu kan jag lika gärna gå och dö.

Parisa ska sluta blogga.

Jag har helt ärligt inga ord för att uttrycka min bedrövelse över det här. En protestkampanj a la Jericho skulle passa nu. Men istället för att posta nötter till 1000apor redaktionen(vilket iofs är väldigt talande) borde alla skicka tomma mjölkkartonger. Den laktosfria varianten så klart.

En tyst minut för den säkra kandidaten till att vinna titeln My New BBFF.

Fan va jag hatar Schulmans nu. Allt är deras fel. Mest skyldig är så klart lillschulman, som förde in Parisa i rampljuset och lät oss bli beroende. Det är för fan som att introducera smack för en, för att ett halvår senare kasta in en på avvänjning. Inte okej. Jävla helvetes körvälskande idiot.

Jag erkänner.

Jag har ta mig fan inte varit på flykt undan galna maffiatyper och inte en jävel (det vill säga du, den enda jävlen som läser) gick på det! Anledningen till att jag har gått under jorden var mycket pinsammare. Till en början, det vill säga i två dagar, hade jag faktiskt saker att göra. Plugga, anmäla en föreläsare, pyssla med examensarbetet, alkoholisera och fira av osloflyttaren. När det mesta var avklarat och det enda som fanns kvar att göra var skolarbete hittade jag en ny sysselsättning.

Jag hittade den, i form av en bok som osloflyktingen lämnade. Att läsa är inte pinsamt, det handlar snarare om genren. Det är få som är pinsamma, jag menar för guds skull.. jag läser ju Harry Potter! MEN, ett fucking jävla gigantiskt MEN, det finns en typ av böcker som är pinsamma på riktigt. En sån började jag läsa och jag kunde inte sluta. Jag läste ta mig fan hela nätterna.

Eftersom jag inte är i skolan för att jag har såna idiotier som fritt schema under eget ansvar läste jag konstant. Jag läste ut 1000 sidor på två dagar och nätter. Nätter på riktigt; jag var vaken till sju på morgonen. Ingen mat eller sömn skulle störa mig. Boken följde till och med in på toa! Med tanke på min beroendementalitet som nyosloiten mycket väl känner till fick jag en varning. Som jag inte tog på allvar. Mycket mycket dumt.

Jag var så jävla hooked att jag sprang till stadsbibblan och lånade bok nummer två några dagar efter jag läst ut den första. FÖR DET ÄR EN JÄVLA SERIE!!! Efter att ha upprepat samma procedur igen insåg jag att jag att det måste få ett slut. Jag kunde inte tänka på annat än de där böckerna. Jag drömde ta mig fan om dem. All min vakna tid gick åt till de där böckerna. Jag var helt absorberad. Så nu har jag kört cold turkey. I en vecka har jag varit utan. Det går fint för det mesta, men inatt har jag svårt att sova. Jag kan inte koncentrera mig på nåt vettigt heller. Mitt huvud dunkar som om någon slog på det med en gigantisk slägga. Åh dessa böcker. Jag förbannar dem och den dagen jag kom i kontakt med dem!



Eftersom jag är inne i detoxfasen kan jag inte nämna boken vid namn. Inte heller genren. Den enda ledtråden jag kan delge är tre simpla med ack så ondskefulla bokstäver; FLN.

RSS 2.0