Stoockhom i mitt hjääääärta
Sambo har inte fått nåt namn än. Jag har haft dem på prov under dan och de är helt enkelt inte tillräckligt coola så jag måste komma på nåt bättre. Funderar på Zlatan. Han är cool. Det är inte sambo. Kanske hjälper med namnet?
Kan Blondinbellas fans vara vänliga att sluta ringa och lägga på i örat på mig? Jag vet inte vart ni har fått mitt nummer ifrån och varför ni är så fega så ni ringer från hemligt nr men det är i vilket fall löjligt. Jag har (tyvärr) inte vandaliserat några affischer. Det var bara en vacker dagdröm. Men en dag....
Vandalisering...
På väg hem från en utryckning* hos min sambos vän Håkan tvärnitade jag vid en busskur slog hela handen mot en affisch och morrade "Det är hon för i helvete!".
Sen gick jag loss med mitt basebollträ på Blondinbellas fula tryne. Jag och miljontals människor på mijontals affischer tvärs över landet. En spontanaktion gjord i tyst samförstånd, utan någon som helst planering. Aldrig förr har svenska folket varit så eniga, inte ens när vi donerat till cancerfonden. Nästa destination är att hitta den som gav henne mer tid i rampljuset och slå sönder personens bil. Fas nummer tre, om inte föregående lyckats, är att barrikadera TV4 huset. Är ni med mig Sverige?
*Rädda en nyseparerad person från sig själv och sina mindre positiva tankar.
Hujedamig...
En av gästerna blev minsann askalas vid klockan tio och var tvungen att eskorteras hem. En polis till råga på allt. Sedär, inte ens de kan ha full kontroll på alkoholen alltid, det ska jag minsann minnas om jag mot förmodan råkar hamna i fyllecell nån gång! Och han var inte den enda som inte hade styr på spriten kan jag tala om!
Ibland undrar jag om det inte är så att jag är den enda som aldrig behöver skämmas över min sambo... Hur kan man vara över 30 år och inte ha någon självkontroll? Det måste ju vara pinsamt att snorungar som jag och min väninna Karin, på 25 och 24 år är mer städade. Ju mer jag tänker på det, ju mer slår det mig att det definitivt finns nåt värre än fjortisfyllorna. Det är när 35plussarna blir packade, för de blir verkligen packade och inget annat. Otrevliga, buttra och tillknäppta tills det välts vinglas och de helt sonika går hem. Då tar jag hellre en fjortisfylla, det är ju i alla fall lite underhållning.
Vi sprang runt och shoppade på dagen igår eftersom det skulle vara nån klapplek på festen. Då passade vi även på att köpa böcker. Sambo kom på att han skulle läsa första Harry Potter. Äntligen efter två år har jag smittat honom fullt ut. Han sitter och läser i detta nu! Jag som har läst den sista boken två gånger det senaste halvåret hade dagen innan köpt den näst sista för att det kändes rätt på nåt sätt. Man vill ju inte gå från den allra sista till den allra första, det blir ju lite skevt.
Det slutade med att sambo köpte de två första och jag köpte från andra hållet den 5:e och 4:e. Kan ni räkna ut det idiotiska i det hela? Jajjemen. En sketen bok har vi kvar. Eftersom jag inte kan räkna, var jag dum nog att inte köpa den. Det ska vi åtgärda imorgon.
Vad som ska åtgärdas nu är att döpa min sambo. Han kan inte kallas för sambo, pojkvän, fästman, fästis, kille, man och alla andra tänkbara synonymer. Han måste ju ha ett namn. Men jag ska hitta på ett. Allt i denna anonyma anda. Självklart kommer det bli någon av karaktärerna i nån av mina favoritserier. Förslagen är följande:
Peter Petrelli (Heroes): Coolast av dem alla. Dock måste jag då skriva Peter Petrelli varje gång, Peter för sig är ju inte så coolt.
Uncle Andy(Weeds): Sjukt rolig och allmänt. Sjuk, helt störd i huvudet. Vilket inte stämmer in på min sambo riktigt. Dessutom blir det inte heller samma sak med Andy som med Uncle Andy och jag är ju trots allt lat.
Johnny(The OC): En gammal favorit från en gammal favoritserie. En gång i tiden var de rätt lika, sambo och Johnny. Det var innan sambo klippte håret. Nu känns Johnny lite väl fjortis och namnet lite bonnigt.
Chuck (Gossip Girl): Ännu en roande karaktär som visserligen har sina mjuka stunder men annars är lite ondskefull. Inte heller så passande på min sambo. Speciellt inte eftersom han inte heller är äckligt rik. Fast, vi kanske börjar bete oss som nyrika nu när vi fått en massa pengar...
Ari Gold (Entourage): Återigen det här med att skriva ut hela namnet. Jag menar, det blir ju lite märkligt att skriva Arigold och jag gjorde si och så. Fast Ari kanske räcker och Ari är jävligt rolig. Dessutom är namnet snyggt och kort.
Lucas Scott (One Tree Hill): Här är det inte riktigt fråga om substans egentligen. Det handlar mest om yta. En gammal hederlig serieförälskelse helt enkelt. Men det är ju en gammal crush och jag vill ha någonting från mina nya älsklingsserier.
Harry Potter (Du-uh): Jag har ju ändå legat i sängen och suckat "Harry Potter", det hade nästan varit för enkelt att bara döpa om sambon till det på heltid. Men jag kan inte påstå att det finns någonting attraktivt hos honom (den riktiga Harry Potter alltså) över huvud taget. Inte ens namnet.
Det här tål att tänkas på, tills imorgon. Då ska vi döpa om min kära sambo till ett riktigt namn!
Mys mys och mera mys...
- Minijulafton med sambo den 24:e klockan 00:10.
- Sova.
- Tåg till Limmared.
- Hämtade av svärföräldrar på stationen.
- Blifärd till svärbror med familj.
- Leka med den stora knodden på 4 bast.
- Försöka charma knodden med 40 graders feber på 2 bast.
- Hälsa på svärbrors svärföräldrar.
- Hälsa på svärbrors svärbror med familj.
- Äta
- Kalle Anka
- SS(svärbrors svärfar) som tomte. Sjukt creepy tomte. Värre än Alex Schulman. Jag tvingade min kära sambo att ta emot mina klappar. "Jag måste ju fota".
- SS (Svärbrors Svärföräldrar) fäller diverse mindre trevliga kommentarer men åker tack och lov senare hem.
- Vi åker senare hem till svärföräldrarna.
- Tvtittande, småprat och sömn.
- Mera sömn.
- Vaknar vid elva, käkar lunch.
- Umgås lite med svärförälrar.
- Åker hem med tåget.
- Anländer hemma vid nio.
- Ombyte.
- Jul/föllsefest hos goda vänner.
Och ja,.. Så var det ju det här med julklapparna. Det får bli ännu ett par listor, det är överskådligt och välorganiserat. Jag måste öva på de sakerna inför exjobbet.
Från sambo:
- Tekoppar av porslin med filter och lock samt matchande tekanna.
- Te så klart.
- Yogamatta+ hemmayogafilm.
- Platttång.
Till sambo:
- Kort till badhuset så han kan bada bubbelbad och sånt när han vill.
- Brun skinnväska som jag är så sjukt avis på.
Till mig från svärföräldrar:
- Alfapet (ÄNTLIGEN!)
- Försenade pengar till födelsedagspresent (som var i maj)
Till oss från svärföräldrar:
- 2 svarta katter (prydnads så klart, vi har så det räcker)
- Varsin tisha.
- Prydnadstomte
- 10 000 kr.
Japp. 10 fucking jävla papp. WOOP WOOP! Kan nån säga sista minuten? Suck on that bitcheeeeees!
Det är ingen idé att fråga vad ni fick, för att:
1. Jag bryr mig inte För att:
2. Jag håvade ändå hem bättre shiet.
Och. OCH. OCH! Det är inte ens över än! Vi ska hem till mina föräldrar över nyår och få ännu fler presenter.
Jag är så äcklig. Jag är en äcklig, girig liten skrytsam odåga. En produkt av den fanatiska kommersiallistiska maskinen. Och jag vill bara ha mer. Ge mig mer! Jag myser ända in i min giriga lilla benmärg. Så nu ska jag mysa ännu mer, med en kopp te från min fina kanna i min fina tekopp och en fin bok som jag köpte för mina föllsedagspengar.
I'm alive!
Men vi ska leka lite senare, när min kära sambo har åkt iväg för att spela in. Då ska vi leka massor och jag ska berätta allt!
My new BBFF episode 2
Det har varit en sjuhelsikes folkstorm kring det inställda avsnittet, jag har fått mail, brev och anonyma samtal. Några av er tog till och med reda på min adress och stod och protesterade utanför mitt hem vilket var mindre trivsamt. Därför känner jag att ni bör påminnas om reglerna:
"De kommer att bedömas efter diverse kriterier utan någon som helst logik bakom. En efter en kommer de falla bort, vid allt annat än schemalagda tillfällen. Till slut kommer endast en stå kvar."
Så lugn i stormen! Jag uppskattar inte att ni står vi min pärleport och försöker skandera ramsor som jag ändå inte hörs över den gigantiska tomten på vilket mitt slott tronar sig. Allt kommer i sinom tid. Som till exempel, nu.
Jag förstår att ni har väntat med spänning, men spänning var det brist på bland några av mina bloggvänner tyvärr...
Eftersom det närmar sig juletider och jag är lite inspirerad av Amanda tänkte jag försöka mig på lite rimmnomineringar(nej, inte rimjobs, skärpning). Så då kör vi!
Yeah right. Förlåt, men jag är så jävla värdelös på att rimma så det bara blir patetisk.
Denna vecka görs nomineringarna a le Project Runway. De tävlande har visat upp följande inför utmaningen:
Alex: Det har varit en jäkla massa bebistjabbel från hans sida och bebisar är visserligen söta, men det är så 2007. Vi har sett det förut och hade hoppats på någonting mer nyskapande. Dessutom spenderade han även en hel del tid och kraft på att sabotera för andra medverkande. Det ser vi inte milt på i juryn.
Amanda: En som alltid rolig och charmig kreation, som andas Amanda rakt igenom. Hon har hittat sin stil och kör på den och vi blir kära vid första ögonkastet, som vanligt.
Calle: Det är bitvis en skapelse med väldigt mycket attityd, men tyvärr påverkades han lite för mycket av sina kunder och valde att inspireras av den tacky serien "How I met Your Mother". Vi förväntade oss någonting mer.
Clara: En sparsam design med subtila överraskningar och helt klart den mest interessanta twisten på kreationen. Vi har aldrig sett en gaffel användas på detta sätt och vi är otroligt förtjusta!
Katrin: Inläggen denna vecka osar mycket sex. Juryn gillar sexinlägg i alla dess former, det är fräckt och det är spännande. Men varje designer måste komma ihåg att det är en hårfin gräns mellan sexig och smaklös.
Stina-Lee: Det är gemytligt och vardagligt. Kläder hit, utgångar dig och en och annan vagntur till förorten. Måttligt imponerande. Det blir inte bättre av ett väl menat men lite väl dubbelbottnat inlägg om en rasistisk spårvagnsförare. Skulle det kännas bra om hon hade belägg för sitt uppförande? Hur kan man någonsin ha belägg för ett sånt uppförande? Väl menat, men försök att hålla ihop din skapelse lite granna.
Parisa: Som alltid, oklanderligt utförande, en väl genomtänkt stil och en elegant kreation med det lilla extra. Någonting som passar in på och berör alla.
Sandra: Innovativ, stilsäker och egen är perfekta ord för att beskriva denna design. Att ta någonting så traditionellt som julen och lyckas få det att kännas fräscht och spännande är fantastiskt!
Nu vill vi att följande tävlande tar ett steg fram:
Alex. Stina-Lee. Clara. Amanda. Parisa.
Ni som inte har blivit uppkallade är inne och kan lämna runwayen.
Ni som står kvar representerar de bästa och de sämsta i utmaningen. En av er kommer bli keldjur och en av er kommer åka ut.
Amanda: Vi gillar dig, vi gillar dig skarpt. Fortsätt så. Du är inne och kan lämna runwayen.
Parisa: Du vet att vi alltid blir hänförda av det du gör. Denna vecka får du tyvärr stå tillbaks för en annan tävlande som hade lite mer... udd. Du är inne och kan lämna runway.
Clara: En gaffel kan gå långt (in i benet). Det vassa utförandet gör att du står som vinnare och har äran att bli keldjur denna vecka! Grattis. Du kan lämna runwayen.
Alex, Stina-Lee. Ni står för de två sämsta kreationerna denna gång. Som ni vet är man inne ena dagen och ute nästa.
Alex: Bebisar är gulliga, men vi är ute efter någoting med lite mer attityd. Dock inte så pass mycket attityd att man saboterar någon annans kreationer. Det är inte attityd, det är avundsjuka. Du borde ha riktat mer av din energi på din egen design istället för att fokusera på andra.
Stina-Lee: Din idé må ha varit bra, men utförandet var inte det tyvärr. Det var tråkigt och alldagligt och som bäst bara förvirrande.
Alex: ....... Du är inne, du kan lämna runwayen.
Det betyder att du Stina-Lee är ute.
Auf Wiedersehen *luftkindpussar*
Tack för att ni var med oss denna gång, för att se mer av bloggarna i avsnittet gå in på deras respektive länkar!
På grund av tekniska problem är kvällens My New BBFF inställt.
Jag: Fan vad jag hoppas att någon får tag på Harry Potter filmen och lägger upp den på nätet. Jag brukar inte vara för sånt men det här gången hade det fan varit rätt åt de jävlarna!
Sambo: Men de kommer ju tjäna miljarder på den ändå.
Jag funderar medan vi går vidare mot affären.
Jag: Men om jag lägger upp en gammal film själv och skriver en text som kommer upp i början om att alla ska låtsas att det är den nya filmen, så blir de lite skrämda i alla fall.
Sambo: Finns ju folk som gör det, lägger upp vilken skitfilm som helst.
Jag: De är ju bara horfittor* som vill jävlas och jag hatar det... JAG VET! Jag skickar ett öppet brev till Warner om att jag har den nya filmen och om de inte släpper den på bio snarast så kommer jag lägga upp den på nätet!
Sambo: Det är ju inte så bra.
Jag: Vadårå?
Sambo: Då kommer du ju få sitta i finkan för utpressning.
Jag: Just jävlar.
Så nej. Hjärnkramp. My New BBFF är inställt på grund av sjukdom.
*Ett nytt svärord jag använder på prov för att se om det ska ersätta bajs.
I don't do christmas...
Medan alla andra adventsmyser och tittar på diverse upptrappningsprogram inför julen, har jag sett färdigt på tredje säsongen av Heroes och tagit mig igenom filmen Baby Mama. Så pass hög är julstämningen hemma hos oss. Inte ett endaste litet julpynt, inte en endaste liten julsång. Det hade varit coolt att säga att jag bojkottar julen. Att jag tycker det är en löjlig kapitalistisk högtid enbart till för att sälja mera.
Men jag har en inneboende ge och få instinkt inom mig som vaknar till liv i december. Jag gillar verkligen julen. Anledningen till den låga julstämningsfaktorn är en kombination av emigrering och odågor. Vi ska inte vara hemma på varken jul eller nyår, däremot ska våra två katter vara det. Man är ju inte dum och sätter upp en julgran när de får härja fritt om dagarna. Självklart kommer de bli tilltittade lite då och då, men de hinner med både det ena och det andra på fem minuter.
Så ja, jag gör jul. Bara inte här och inte nu. Och jag tycker det är sjukt töntingt att hata på julen om jag ska vara helt ärlig. Fira ingenting alls någonsin, det skiter jag i, men att trycka ner den där torra och äckliga moralkakan i halsen på oss som firar är ren och skär arrogans. Vi äter hellre lussebullar och pepparkakor. Vi gillar att ge och få presenter, trots att de hemska ondskefulla storföretagen har indoktrinerat oss med våra svaga viljor att det måste göras. Och vi har det ganska trevligt under tiden.
Och på den sjunde dagen vilade hon...
Imorgon däremot kommer ett rykande färskt My new BBFF! Missa inte det!
Högst upp på min önskelista: Undantagstillstånd!
Alla under 18 är strikt förbjudna att befinna sig på offentliga platser såvida det inte handlar om transportsträcka. När det gäller transport är det förbjudet för dem att använda kollektivtrafiken, bussar märkta "SKITUNGETRANSPORT" skall forsla dem mellan sina destinationer. De enda tillåtna destinationerna är skola, hem och speciella uppsamlingsplatser självfallet långt ifrån resten av den fredliga befolkningen. Ungdomar över 16 år kan ha möjlighet att ansöka om fripass för en dag, detta får endast utnyttjas under strikt kontrollerade former. De får inte vara en grupp större än 2 personer och skall eskorteras av målsman eller särskilt tilldelad "Skitungevakt" då målsman ej är tillgänglig.
Då "Fripasskitungarna" (FPS) färdas med kollektivtrafiken måste de sitta tyst och stilla längst bak i bussen. På offentliga platser får de ej prata högre än 5 decibel (eller kanske lägre än så? bestäm du tomten!). De får inte heller söka någon form av kontakt med andra medborgare, varken för att be om cigaretter eller fråga vart närmaste Gina Tricot ligger. De ska för övrigt även om de har fripass vara portade från alla affärer klädaffärer efter klockan 12.00 samt efter klockan 17:00 från alla affärer.
I ytterst särskilda fall kan goda medborgarungdomar över 16 år tilldelas permanenta fripass, då de har visat på ett föredömligt civiliserat beteende på offentliga platser.
Det hade varit den bästa julklappen, någonsin.
My New BBFF episode 1
Jag har haft ett par fina dagar med mina bloggare, jag har läst deras bloggar, vissa av dem har läst min blogg och för det mesta har det varit trevligt. Somliga har dock inte visat sina framfötter dessa dagar.
Vi börjar med de som skött sig bra och har möjlighet att vinna utmaningen och bli min kelgris fram tills nästa avsnitt. Som min kelgris är man garanterad att få sin blogg läst först och minst dubbelt så många gånger som de andras, kelgrisen har dessutom extra inflytande på vem som är uppe för diskussion nästa gång.
Ena parten av bröderna Schulman för ett utmärkt taktiskt drag - att tracka ner på sina motståndare. Med en enkel kort och koncis kommentar om Blondinbella visade han varför han är bättre än henne. Och ska vi vara ärliga så är ju jag knappast hennes största fan så jag håller med honom till fullo.
Parisa , min lilla favorit kommenterade min blogg häromdagen och jag blev lite salig för att hon hade läst den. Men det slutade inte där minsann... Här sitter jag och läser hennes blogg som vanligt och så har hon skrivit om lilla moi! I sin blogg! I ett helt inlägg! Jag har inspirerat Parisa till ett helt inlägg! Jag blir rörd, lycklig och lite orolig. Har jag sårat henne? Bevare mig väl, jag hoppas inte det. Hon måste väl veta att hon har varit min favorit sen dag ett.
Katrin var den självklara vinnaren av denna utmaning till en början, men sen kom ju Parisa och näst intill krossade konkurrensen. Anledningen till att hon var en ganska självklar utmanare var hennes bloggande om den före detta maken Alex Schulman och att han skulle ha barn med sin nya kvinna. Jag kan tycka att Katrin är lite väl kaxig ibland, lite väl gapig, men här visade hon en öppen och lätt paranoid sida av sig själv. En sida som jag känner igen mycket väl. Jag vet inte vad som är vad i den där historien, men jag har varit med om ett ex som verkligen gjorde allt i sin makt för att jävlas med mig. På riktigt. Så jag förstår hennes tankebana och jag gillar att hon faktiskt inser att vi inte är annat än skvallersugna små krakar som vill veta allt om allt. Sen kom ju Parisa. Då räckte det inte med att bara ge mig ett litet hemlisben. Då behövde jag mer. Och visst fan fick jag det. Hon har tappat mobilen i toaletten och spolat ner den! Precis nånting som min bästa vän skulle kunna göra. Därför är hon än en gång en konkurrent att räkna med.
För den extra lilla spänningens skull(jag har ju pluggat dramaturgi trots allt) ska vi vända tvärt, utan att utse min kelgris direkt över till kandidaterna som är uppe för diskussion och riskerar att åka ut:
Som ena Schulman skrev, så har väl Blondinbella ändå fått sin stund i rampljuset. Efter att ha tittat på hennes program som går på TV400 tror jag inte att det räcker att ligga i duschen i fosterställning och skrubba sig i två timmar. Nu behöver jag ju öronproppar också. Och så behöver jag vara blind. För det tillgjorda leendet och den tillgjorda pipiga rösten får mig att rysa av obehag och sätter igång min kräkreflex inom loppet av två sekunder. Enda fördelen är att mitt ordförråd inte behöver vara så stort."Håll käften och sluta flina som en Barbiedocka" räcker gott och väl. Men det är ju ingen stimulerande vänskap... eller?
Den andra delen av team Schulman skötte sig tyvärr inte lika bra som lillebror den gångna veckan. Visst fick jag några roliga skämt om jordskalvet som jag sov mig igenom, däremot delade han inte med sig av några smaskiga hemlisar eller ens kommenterade hans föredettas blogginlägg. Om jag tror på det hon skrev? Nej. Man måste alltid höra båda parter innan man dömer någon. Det är just det som är problemet. Jag älskar att döma folk, men jag får ta mig fan inte göra det för att Alex vägrar kommentera. För i helvete, sluta vara mogen och sätt igång lite pajkastning. Jag älskar pajkastning för fan!
Åker Blondinbella i dagens avsnitt så följer Storstadspojken självklart med. Det är ju så med den lilla småfeta ungen som får hänga med för att man tycker synd om honom, han får ju bara vara med pga någon annan i gänget. När denna andra person försvinner så finns det bara två alternativ. Antingen försvinner han också, eller så börjar alla hacka på honom helt öppet. Eftersom möjligheten finns att Blondinbella åker kan jag utnyttja tillfället och göra honom till hackkyckling för en stund. Han och hans blogg är helt menlös. Jag kan inte komma på nåt mer att klaga över, det är för tråkigt för att ens uppröras över någonting. Inte ens hans frekventa reklam för sig själv(och hans nyårsklubb) eller någon av hans polare (och dennes zoologibok).
Innan jag går vidare med att utse kelgris och den som åker ut är det självklart dags för en paus, för dramaturgins skull så klart. Vem blir min första kelgris? Vem får åka hem? Missa inte det, efter pausen!
Den här boken ska jag göra om omslaget till:
Eftersom huvudpersonen är en shopaholic och älskar skor, ska jag göra det som en skokartong. Resultatet kanske kommer upp senare. Om jag är nöjd.
Välkomna tillbaks till My New BBFF, där jag ska utse en ny Blog Best Friend Forever.
De nominerade till kelgris var ena hälften av Schulmans, Parisa och Katrin. Man kan ju inte ha en halv kelgris och eftersom andra hälften av Schulmans skötte sig så dåligt blir det tyvärr inte dem som är veckans kelgris. Då står det alltså mellan Parisa och Katrin och det är faktiskt inte ett dugg spännande. Katrin må ha kämpat väl, men det är väl självklart att Parisa är min första kelgris! Hon har ju tryckt på helt rätt knapp: uppmärksamhetsknappen.
Den som åker ut denna vecka är någon som inte bara jag har mina reservationer emot, utan även några av de andra deltagarna och jag tar ju självklart deras åsikter i beaktande. Därför har Blondinbellas tid i tävlingen tagit slut och hon får ta Storstadspojken med sig. Talk To You Never.
I och med att två deltagare åkte ut på en gång, har jag även bestämt mig för att separera bröderna Schulman som numera tävlar för sig själva. Detta till Calles fördel, tyvärr på bekostnad av Alex som kommer få kämpa lite extra för att vinna min gunst.
I nästa avsnitt: Hur går det för Calle och Alex när de får tävla var och en för sig? Vad kommer Parisa tycka om att vara min nya kelgris? Vem kommer närmare att bli min nya BBFF och för vem är tävlingen över?
Wifebeaterlinne
Fast när man tänker på det, så är det väl precis så de resonerar? Hennes/hans röst irriterade mig så jävla mycket så jag var tvungen att slå skiten tyst. Det är ju tur att jag än så länge bara håller mig till verbal misshandel, det skadar ju bara självförtroendet och sånt skit.
Nåväl, jag hoppas att han inte tog åt sig av att jag låg i sängen och muttrade att han var värre än George Bush.
My New BBFF!
Själv har jag varit poppis sen jag ploppade ut ur min mammas livmoder(typ. nästan. eller ja...). Detta har jag fått njuta av i 25 fantastiska år.
Ända tills den ensamma hösten kom.
Så nu har jag också låtsaskompisar, men i den här tekniska eran är mina låstaskompisar digitala. Eftersom de är digitala och på låtsas kan jag ju lika gärna ta den här charaden hela vägen och kora: My New BBFF (Blog Best Friend Forever)! Paris samlade ihop 16 tjejer och 2 gaykillar som fick tävla om hennes gunst. Själv har jag nog inte lika många favoriter, men jag ska nog allt försöka samla ihop tillräckligt många för att det ska bli spännande. Jakten på min nya bloggbästis börjar nu!
Kandidaterna hittills är:
Amanda - Den 19 åriga inte så nya längre praktikanten på 1000apor hade ett par väldigt stora skor att fylla, men har hittills klarat det med bravur. Med ett härligt humör och båda fötterna på jorden används hon av Schulmanbröderna i deras komplotter mot chefen och överlever för att kunna dela med sig av upplevelserna. Hon är den där tjejen som får en att le och som alltid har några uppmuntrande ord när man har en dålig dag.
Parisa - Även hon en av 1000apors många talanger. Kaxig, klockren och jävligt rolig. Hon är 18 åringen vi önskar att vi var men inte vågade. Hennes frekventa uppdaternade och lite lätt ondskefulla blogg får en att inse att tiden aldrig står stilla när hon är i närheten. Eftersom man inte kan vara Parisa, vill man hänga med henne för att få skratta åt de cyniska kommentarerna och lägga dem på minnet, de kan ju komma väl till pass vid ett annat tillfälle.
Klara - 1000apors(ja, jag vet att det är mycket apor hela tiden...) förra praktikant tog ett rejält karriärkliv över till min absoluta favorittidning, alla kategorier, Pause. Hon är numera chefredaktör för pause.se och har stuvat om på sidan en del. Till det otroligt mycket bättre. Tack och lov är bloggen fortfarande kvar och Klara är lika rolig som alltid. Som väntat är inläggen inte ritkigt lika långa eller lika många, men hon har ju ett riktigt jobb att sköta också. Och det är därför man vill vara hennes bästis, hon har inte bara en blogg, hon är en jävligt framgångsrik tjej också.
Sandra - Skriver bloggen Citronmuffin på pause.se, "Bloggen alla älskar att hata" tydligen. Själv förstår jag inte den frasen, för hatdelen stämmer definitivt inte in på mig. En rätt så nyligen upptäckt blogg som är rolig, välskriven och välformulerad. Dessutom har hon en passion för fotografi och man får se hennes vackra bilder då och då. Och sen har hon ju en minicykel, som en galen tysk tant påstod var snodd. Det inlägget fick mig att skratta i flera dagar. Sandra är tjejkompisen man hänger med i hopp om att hennes kreativitet ska smitta av sig litegranna. Man kan ju åtminstonde bli bättre på att ställa in skärpan på kameran.
Stina-Lee - En i myllret av hobbymodebloggerskor. Men en lite mognare och lite smartare variant än de flesta. Hon försöker hålla sig på en Du nivå med sina läsare vilket alltid är trevligt. Det är den här kompisen som är lite vid sidan av, man har ingen djup personlig relation men hon är kul att hänga med ibland och snacka om de senaste klädinköpen.
Blondinbella - Drottningen av hobbymodebloggerskor som har gjort sin hobby till ett jobb. Hon tjänar bra, går på häftiga fester och shoppar en massa kläder. Hon om någon har bloggen som alla älskar att hata. Det är henne man hänger med för få följa med på de häftiga festerna, det är goodiebagsen man är ute efter. Men när man kommer hem efter en kväll med henne måste man stå i duschen i flera timmar och skrubba bort skammen. Det är då man undrar om goodiebagen verkligen var värd det?
Katrin - Ett alldeles sprillans nytt tillskott! Definitivt ingen blogg jag läser till vardags utan en som jag skramlade in på helt apropå kommentarer i Alex Schulmans blogg. Men hon är helt klart en värdig kandidat. Hur kan jag ha missat att ha med mig en riktig dramaqueen? Jag har fortfarande mycket att lära av Paris Hilton. Men här är hon, Katrin Zytomierska. Och jag kan faktiskt uttala hennes efternamn så vi har ju vår bakgrund som någonting gemensamt. I övrigt får hon hoppa på tåget enbart för att skapa kaos. För att vara lite för stor i käften till fel personer, för att ställa till med dramatiska scener och för att verbalt slå ner folk.
Och så till de två gaykillarna. Det var ju inte lika svårt att hitta som tjejerna måste jag säga. Det var snarare problematiskt att sålla. Kanske för att det bara var två platser eller kanske för att min definition av gay är lite svävande.
Bröderna Schulman - Det är inte fusk om jag bestämmer reglerna så HA! Dessutom är 1000apor skaparna ett totalpaket. Man kan inte hänga med den ena utan att få den andra på köpet. Och så kompletterar de ju varandra så fantastiskt bra. Napoleonkomplex och ödmjukhet, tillsammans. Det är ju fantastiskt. Som STOR och liten. Man kan lyssna på deras babbel i all oändlighet. De är roliga, de är fyndiga och de är faktiskt rätt så vettiga ibland. Men mest är de hangarounds bara för underhållningens skull.
Storstadspojken - Han tillför inget vettigt i ens liv egentligen. Han är varken rolig, vettig eller underhållande. Men han är alltid där när man ska gå på häftiga fester och få goodiebags. Och han är ännu en anledning till att man måste stå i duschen och skrubba sig tills man är röd som en kräfta. Han är den där lite småfeta killen man tyckte synd om och samvetskvalen gjorde att man kände sig tvungen att låta honom vara med. Helt värdelös är han ju inte heller, man känner sig faktiskt mycket bättre i jämförelse med honom. Alla behöver vi ju någon som påminner en om att det faktiskt hade kunnat vara värre.
Så, där har vi kandidaterna. De kommer att bedömas efter diverse kriterier utan någon som helst logik bakom. En efter en kommer de falla bort, vid allt annat än schemalagda tillfällen. Till slut kommer endast en stå kvar.
As you all know... I can only have one true BBFF.
My new BFF...
Inspirerad av mitt Paris Hilton maraton har jag funderat över mina nuvarande vänner och känner att någonting behöver förändras drastiskt. Efter förra helgens middag kom jag fram till att jag inte haft så kul på länge. Det av avslappnat och opretentiöst och jättekul. Framför allt behövde jag inte känna att jag hade tvingat mig på dem utan var väldigt väldigt välkommen.
Så när en del av mitt problem ändå antagligen ska till utomlands och jobba i vår är det ett utmärkt läge för att styra upp och framför allt styra om saker lite. Jag ska vara kvar här ett halvår och det har jag ingen lust att spendera med att jaga folk och tigga om uppmärksamhet åt höger och vänster. Nu när jag har tänkt på det förstår jag inte ens varför jag ansträngde mig i första taget. En av mina bästa vänner(som uppenbarligen inte bor här nere, för då hade jag ju inte behövt bitcha så) sa, enkelt och koncist: "Du har aldrig varit den som behöver ringa folk och be om att få vara med, varför ska du bli sån nu?" Det är alldeles rätt.
Själv har jag på nåt sätt snöat in på de här enstaka personerna och trott att de är de enda vännerna jag har här nere. Sen dyker det upp personer som jag har glömt bort från både höger och vänster som gör att jag inser att jag faktiskt har andra vänner, som mer än gärna vill umgås med mig. Så det får vara nog, hon kan åka iväg och ha det så kul, när hon kommer tillbaks är jag förhoppningsvis inte kvar här ändå. Varför i helvete ska jag ödsla tid på henne nu? Nej, linjen är dragen.
Synd bara att jag inte är Paris och kan ha ett helt program med massor med sökande att välja bland. Då hade jag kunnat fälla fantastiska repliker som "I can only have one true BFF", "TTYN (Talk To You Never)" och den fantastiska klassikern "That's hot". Det är nog det bästa av det sämsta som jag någonsin sett. Sämrebättre än Tila Tequila!
Jag hade ett långt galet maraton under min morfindimma. Det skulle inte förvåna mig om det gjorde att serien var ännu bättre. Jag rekommenderar det till alla som vill ha ett tidsfördriv som man inte behöver koncentrera sig på övht. Det bästa av allt är att man kan titta på det direkt på MTV.com, så man behöver oroa sig för att någon skulle råka hitta det på datorn! Det hade ju trots allt varit pinsammare än porr.
TTYL (Talk To You Later)
Tillbaks bland de levande...
På lördagen rännde jag runt på stan med min kära kärlek och tittade julklappar. Vi lyckades faktiskt inhandla två stycken till mina bröder. Och så några till älsklingen själv, från älsklingen. Lite jeans och tishor och sådär. Efter stadsvandringen gick vi hem och städade, diska och dammsuga och allt vad det heter.
Sen åt vi gottig mat och tittade på Harry Potter filmerna. Men vår DVD sjöng ju på sista versen, så på söndagen handlade älskling en ny. Medan jag låg i soffan och hostade. Det blev nog lite för mycket på en gång i helgen, speciellt eftersom jag inte hade tagit hostmedicinen på fredagen. Jag tänkte att morfin+alkohol i min klena kropp inte är så smidigt. Så jag valde självklart alkoholen.
Nu ska jag titta på Greys och Entourage.
Min mysiga morfindimma...
Jag kan verkligen förstå varför man skulle vilja missbruka morfin, den lilla bråkdel jag känner av säger ju ganska mycket om hur det skulle kunna vara. Det är därför jag inte ska prova den riktiga varianten. Någonsin. Jag kan förstå hur folk fastnar i det illa kvick, speciellt om man är sugen på verklighetsflykt. Eftersom min verklighet är trevlig känner jag inte att jag behöver fly den, det enda jag vill fly är känslan av att jag kommer hosta upp mina lungor och för det räcker den lilla hostmedicinen jag har.
Fyfan vad jag är tråkig. Men är man sjuk så får man vara det. Jag har spenderat mestadelen av dagen med att sova. Den vakna tiden har gått åt till att faktiskt gå på en föreläsning på förmiddagen! De resterande två timmarna jag har varit vaken har gått åt till att göra väldigt produktiva saker som att spela allfapet och läsa bloggar. Mina nya favoriter är Parisa och Amanda på www.1000apor.se. Den senare är även Zorros favorit.
Potterabstinens
Efter att ha hittat första Potterboken hemma hos mina föräldrar, sträckläste jag resten en sommar och var helt hooked. Jag fick vänta några månader på att den sista boken skulle komma ut, vilket var som tortyr eftersom jag bara hade slukat resten av serien en efter en utan uppehåll. När jag jag väl hade fått och stäckläst bok nummer sju blev det lite tomt. Det var alltså över nu. Men så insåg jag ju att jag hade filmerna att se fram emot. Det skulle bli en lång väntan, till november 2008 innan jag kunde sjunka in i den magiska världen igen. Trodde jag. Så blev det ju inte riktigt som de flesta Potterfans vet.
Av diverse otroligt löjliga anledningar måste vi nu vänta till sommaren 2009. Jag kan absolut ha förståelse för att en filminspelning inte alltid går som planerat och drar ut på tiden och så vidare. Men faktum är att filmen är klar. Klappad och jätteklar och redo att visas vilken sekund som helst. På grund av författarstrejk(officiella versionen) och finanskris(den riktiga anledningen månne?) skjuter man fram premiären. Över ett halvår. För att Warner inte har någon sommarfilm att visa. Hur mycket jag än förstår vad det är som har hänt, står jag ändå som ett oförstående frågetecken till detta.
Ryktet går att det skulle vara "Justice League: Mortal" som skulle släppas som storfilm sommaren 2009, men när förseningar uppstod hade man en stor lucka att fylla. Som den stora kassakon Potterfilmerna är, förstår man att Harry utan någon större möda kan monsterfilmskorna. Men jag förstår fortfarande inte. Varför i hela fridens namn ska en sån skitfilm påverka Potterpremiären. Det blir väl en lucka i vinterfilmerna istället?
Tja, varför inte flytta fram filmen i ett halvår och ge extra tid åt folk att läcka filmen. Vi har ju redan kunnat se trailers florera på nåtet och jag kan inte påstå att det är en varm och somrig känsla som syns i filmerna. Själv hade jag sett fram emot att köpa en rykande het Chai Latte på Espresso House att mysa med i biomörkret med vintervindarna vinande utanför. Vi får se hur bra stämning det blir av att sitta där i (förhoppningsvis) nåt litet tygstycke till klänning medan alla andra sitter i parkerna med lådvin...
Min kära sambo fick erfara min abstinens, när jag var tvungen att läsa färdigt boken mitt i natten. Vid ettt släckte vi till och med och gosade oss in under täcket, men jag låg där och pep "Åååh. Harry Potter." och smög till slut ut i vardagsrummet och läte färdigt de sista 50 sidorna. Det är helt uppenbart att jag har en beroendepersonlighet.
Se. 11/2008. SE!
