salkgafjgajoigaer
Fyfan vad jag inte pallar rubrik idag. Det ska vara så catchy och häftigt och intresseveckande och helt enkelt så jävla vilseledande det bara kan bli.
Jag har inget catchy eller intressant eller häftigt att skriva alls. Jag har inte ens så mycket att gnälla på.
Har varit i sthlm i sammanlagt två månader. Fast det var en månads pausande i malmö i juli. Nu ska ju jag vara jättelycklig och allt det där, men att bo i en kappsäck hos föräldrarna lägger väl lite sordin på stämningen. Så jag är varken överlycklig eller misärolycklig.
Jobbet jag har är okej. Varken mer eller mindre. Man kan ju inte ens klaga på jobb för att man tydligen ska vara glad att man har ett. Även om det inte är så intressant eller roligt eller utmanande.
Förhållandet ligger på is. Inte som i att vi gjort slut, utan för att vi inte är i samma stad helt enkelt. Vi är toppenkära och allt, men vaffan. Man kan ju inte ligga på avstånd. Och att sköta sånt själv är ju som att... ja sköta sånt själv helt enkelt. Inte lika roligt.
Familjen är familjen. Fyfan vad jobbiga de är. Bra att ha när man är pank/hungrig/uttråkad. Men annars alltså... Störiga. Som fan.
Allt jag vill är att ha ett eget hem. Ett alldeles eget. Där jag kan ha mina saker. Typ kläder, möbler, sambo och katter. MITT. Bara mitt!
Jag kräver svar!
Nu är det tydligen fem personer som varit inne och kollat på min blogg. JAG KRÄVER ATT VETA VILKA NI ÄR!
Eller nej. Jag kräver mest att veta om ni på något sätt känner mig, det är bara det. Skulle vara bra att veta innan jag avslöjar hur mycket droger jag egentligen tar, vilka brott jag faktskt gjort mig skyldig till och den sanna historien bakom Olof Palmes mördare. Förvånansvärt nog korrelerar dessa tre saker inte med varandra.
Visste ni förresten att Lillebror 2 är kär i Oprah? Inte tänd på utan kär i. Som när vi på min tid var kära i nån i BSB (eller i mitt fall de mycket snyggare 3T). Som när vi satt och dagdrömde om den perfekta dejten. Som när vi fantiserade om hur Han mitt i en folksamling skulle möta vår blick och veta att vi är menade för varandra.
Lillebror 1 är kär i Totti. Japp. Fotbollsspelaren Francesco Totti. Jobbigt läge för hans flickvän att få reda på det på det här sättet, men hon måste ju ha anat nåt med take på Tottialtaret på hans rum. Sorry att jag gick ut med det dock... Skyll allt på Lillebror 2 och hans blötläggande näsa!
2 ½ män
Nej. NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ.
Man lägger inte in skratt. Det var över samtidigt som vi slutade ha Y2K panik. Det är bara INTE. OKEJ. Så. jävla. inte. okej.
Allt jag tänker på när jag ser den där jävla serien är att det är en lite mognare version av Married With Children. Och märk då väl att en 2 åring som sitter på pottan och fiskar upp sitt eget bajs är mognare än MWC. Jag kan inte med den där serien, än mindre kan jag med att alla andra verkar gilla den.
I N T E O K E J.
Det här inlägget går definitivt in under kategorin "Seriemissbruk" och då inte i den positiva bemärkelsen som i vanliga fall.
Is it safe now?
Än värre är att Lillebror 1 (den äldsta om ni inte fattade, vi går efter utploppningsordning helt enkelt) visade den för sin flickvän! Som också har läst!!!
Vad var meningen med den här bloggen: Att ingen skulle veta. I N G E N. Eller ingen som jag känner rättare sagt.
Hur gör man nu? Orkar man skapa en ny? Orkar man ens skriva? Jag vet inte. Jag testar för att se om de glömt bort det här. Deras attention span är inte världens längsta som tur är. Om de fortfarande minns och fortfarande snokar får jag enkelt reda på genom att avslöja en varsin hemlighet om dem.
När Lillebror 1 var liten brukade jag underhålla mig med att klä ut honom. Som om han vore min egen Barbiedocka - i klänningar alltså. Bilder på detta finns och jag överväger att lägga ut dem här.
Lillebror 2 älskade Tina Turners gamla bondlåt Goldeneye. Han var knappa 10 år och kunde hela låten utantill. Han brukade stå och mima till den så fort den spelades. Man kan nästan säga att han ville vara Tina Turner.
Det här är lightvarianter av pinsamma hemligheter. Slutar de inte läsa omedelbart går jag public med alla deras hemligheter, vilket alltså innebär att jag skickar länkar till väl valda lillebrorvänner som sprider det här till hela deras umgängeskrets. Så snorisar... läser ni fortfarande?
