Fan i helvetes jävla håla.
Ja, det är vad det här är. En sketen jävla håla med sketna jävla människor som har sina sketna jävla sliv och skiter fullständigt i andra. Ja jag är förbannad, men ilskan är bara där för att maskera mina sårade känslor. Annars skulle jag ha suttit och bölat hela kvällen. Nu har det varit 50/50 i alla fall. Jag ska inte sitta här och bitcha om det i all evighet som en liten snorunge för jag är ju trots allt inte 14, men jag ska förklara en aning bara för att få skriva av mig lite.
För några år sen flyttade jag hit för att börja plugga så jag är inte hemma här fullt ut. Anledningen till att jag inte är hemma här ligger mycket i alla dessa låtsasvänner jag har här nere. Här ställer man upp som ett jävla as, hjälper till hit, tröstar dit och stöttar åt helvete. man ska umgås när det passar, men inte när det passar mig. Jag ringer var och varannan dag och undrar om vi ska ta en fika. Men nej nej, det funkar inte därför och därför och därför och bla bla bla. Ända tills snökaosdagen då jag självklart inte vill gå ut någonstans när jag har lyckats ta mig hem utan att dra på mig urinvägsinfektion. Då är det minsann en massa tjat och gnäll. Förlåt för att jag inte kan kommandot "Fot" tillräckligt bra.
Jag bjöd över en "vän" på lite alkoholintag och umgänge igår men det passade sig inte tydligen. En annan gång som vanligt. Så en annan gång är kanske ikväll tänker jag och ringer, då är man minsann på galej. Man berättar att man är på galej men inte fan frågar man om den jävla idioten som slitit arsle för ens skull i tid och otid om hon vill komma dit, eller åtminstone hänga med ut senare. Nej det passar sig inte tydligen. Här är man inte välkommen.
Men imorgon passar det minsann. HA! Då gjorde jag den måttligt omogna och sa att jag var upptagen hela dagen. Det må vara lösa planer med sambons vänner som kanske inte blir av över huvud taget och så visar det sig att jag inte gör någonting. Men det är ta mig fan skitsamma för jag tänker inte vara någon jävla herrelös hund som tigger om uppmärksamhet. Jag tänker ta mig fan skaffa mig en hobby istället och ägna mig åt det tills det blir dags för flytt. För hemma, där är jag alltid välkommen. Där behöver jag ta mig fan inte jaga folk för att de ska vilja umgås med mig. Jag blir uppbokad så fort jag bestämmer att jag ska åka upp. Skönt att man är uppskattad någonstans i alla fall.
Men nu behöver jag alltså en hobby. Alternativen jag kan komma på just nu är:
Serietittande- Känns lite played out... höhö hö)
Bloggande - Jag måste ju ha någonting att blogga om)
Läsande inför examensarbete - Mycket att göra så det blir väldigt tidskonsumerande, tyvärr sjukt tråkigt, men fan va jag kommer få det lätt i vår
Bokmalande i allmänhet - Som serietittande. man tröttnar lätt. men kanske i kombination med något annat
Skapande - Totalt okreativ, så det går fetbort
Samlande - Eh nej. jag är faktiskt inte mobbad på riktigt
Dataspelande - Inte så givande, vilket skapar Vad i helvete har jag slösat min tid på-baksmällan
Tränande - Tja, det är ju faktiskt nyttigt men jag kan ju inte teckna ett årskort på nåt gym, när jag förhoppningsvis ska flytta om ett halvår. Men jag är garderad. Jag har önskat mig en sån där springa i luftengrej i julklapp.
Okej, jag är lite lässugen faktiskt, så jag ska nog låna på mig en jävla massa romaner och läsa dem. Dessutom ska jag nog börja plöja igenom kurslitteratur och trixa med examensarbetet. Sen har jag ju träningsgrejen att se fram emot som julklapp. Efter det kan jag ju fundera på om jag vill ha ett gymkort ändå. Det är ju trots allt lite trevligare att inte behöva vara instängd hemma hela dagarna.
Ja, det känns faktiskt mycket bättre nu när jag har hittat lite sysselsättningar. Det skulle ju vara trevligt att hitta nånting som man kan bli helt absorberad av. Just nu verkar examensarbetet det som kommer närmst, men jag kommer vara öppen för alla nya hobbies... eller nya vänner.
Britneys cumback..
Ja, nu har pubertala tonårskillar någonting att drömma våta drömmar om igen. Det är visserligen långt ifrån när vi skulle slå henne en gång till i hennes lilla skoluniform och flätor, men nu är hon en MILF istället. Efter en rejäl urspårning med rakat hår, vårdnadstvister, viktuppgång och det vi antagligen kommer få reda på i en biografi om tio år - droger, har hon (nästan)återfått sin forna form. På ett och annat ställe kan man läsa om hur hon äntligen har fått revansch på Bambi Awards 2008. Visst ser hon mycket fräschare ut nu, men titta ordentligt på den sista bilden.
Vem hade mage att säga ja när hon frågade "Do I look hot?" och den där bilringen stod ut på det viset?! Borde inte stylisten kanske tänkt på att de där minishortsen skulle ha varit en aningens större. Kul att Brittan är tillbaks till någonting som liknar hennes forna glans i alla fall. Vi får väl bara hoppas att det är för gott den här gången. Om inte får vi väl gå över till att hoppas att hon försvinner för gott. Dessa turer börjar ju bli tröttsamma och framför allt uttjatade.
Borta bra men hemma bäst.
Sambo kom hem i natt, vid tretiden. I dag vid tvåtiden i eftermiddags hoppade jag på mitt plan och sitter just nu hemma hos föräldrarna. Vi går lite i skift helt enkelt, sambo och jag. Men jag har ett mycket viktigt möte här uppe på måndag, eller två till och med. Dels ska jag hälsa på SR och dels ska jag ta med två vänner på konsert. En fin kombination av födelsedagspresent(till den ena) och julklapp(till den andra så klart!).
Här uppe är det om möjligt mer snö och kallare. Men eftersom jag fick ett smakprov på vintern redan igår känner jag mig härdad. Inte för att jag tänker bege mig utomhus mer idag, men ändå.
Igår såg jag färdigt på Tila Tequila: A shot at love 2. Det var dramatik ända in i det sitsta och sådär lagom underhållande som den typen av serier brukar vara. Det var roligt att se Tila flippa ur i det allra sista programmet som var en sån där typisk "Vad hände sen?" soffuppföljning på den stora finalen. Lilla Tila har tydligen ett stort temperament och en ännu större käft. Kul att få se lite av den där sidan när man har sett så mycket plast och glitter och fnitter under hela säsongen. I genren skräpserier får den 4 av 5 poäng, men är inte någonting att rekommendera finsmakaren. Vill du däremot ta en liten paus bland alla dramaserier och se folk spåra ur fullständigt a la Big Brother gånger 10, så är det här serien för dig. Den passar även de som gillar skvallertidningar, girl on girl mjukporr och ultimate fighting.
Jag kom mig inte för att börja på True Blood, vilket är en ganska stor miss eftersom seriemaratondagarna är över(yeah right!), eller åtminstoneinte lika frekventa. Det finns en anledning till att jag inte tittat på TB insåg jag för några dagar sen. Jag är helt enkelt lite för skraj. En liten fegis. Jag kan ju för allt i världen inte se skräckisar över huvud taget. Det säkraste tecknet på att en skräckfilm är dålig är att jag säger att den var helt okej. Helt okej innebär för mig att jag inte behöver sova med alla lampor tända i en vecka efteråt eller rehabiliteras från mina psykiska men genom att titta på Hitta Nemo 10ggr. Översatt till "vanlig" skräckfilmsstandard är mitt helt okej alltså den typen av skräckfilm som Paris Hilton skulle kunna vara med i. Så som den fegis jag är har jag inte vågat titta på True Blood, för förr eller senare blir det nog lite läskigt. Jag har ju fortfarande torsdagarna sambofria fram tills nio på kvällen, så det får bli tvtittardagen. När jag kommer hem ska jag sätta igång med TB direkt!
Ikväll blir det lite annan typ av TV: Inter - Juve! Äntligen lite redig fotboll med lite rediga fotbollsfantaster.
Dagens...
När jag gick hemifrån imorse var det torrt och soligt om än lite kallt. Så jag bestämde mig för att dra på mig min skinnjacka, som är min absoluta favorit och ha på mig lite extra varm mössa och halsduk. På vägen hem blev det snökaos. Inte så bra för mig för jag höll på att frysa ihjäl och inte så bra för jackan som inte borde bli blöt. Men vi klarade oss båda två.
Jag handlade tack och lov på vägen hem, för att slippa gå ut igen så nu ska jag äta soppa och börja min sista seriemissbrukardag med Tila Tequila och fortsätta vidare med True Blood.
Uppenbart pucko, uppenbarligen.
Tja, det tog så lång tid med var och ens grejer så vi hann inte med att titta på allas påsar. Läraren valde "slumpmässigt" ut de påsarna vi skulle kolla på och min var inte en av dem. Vi hann med 6-7 st. Av 20+. Jävligt onödigt att göra någonting alls alltså. I slutet av föreläsningen ville han att alla som hade en påse med sig skulle komma fram och visa det för att han skulle pricka av oss. Han tittade inte ens i påsen. Det här är straffet man får för att man anstränger sig. Jag ska nog återgå till min vanliga rutin. Slänga ihop något i sista sekunden. Jag försökte verkligen ge den här kursen en ärlig chans, men nu får det ta mig fan vara nog. I AM DRAWING A LINE. Imorgon under redovisningen ska jag nog bara stå vid sidan med en Bazooka. Öppnar kärringen käften så är det Sayonara old timer som gäller.
Jag måste lugna mig, med serier så klart. Jag borde tröstäta också, men jag har inget gott. Så det blir bara till att tröst titta. Kanske lite A shot at Love with Tila Tequila. Eller True Blood. Ett tufft val eftersom de är varandras raka motsatser.
Igår tittade jag förövrigt på senaste Heroes, Gossip Girl och Entourage som tröst. Men en recap på dem får dyka upp vid ett senare tillfälle. Jag har fotfarande inte blivit av med alla mina aggressioner. Dessutom var Heroes lite väl tråkigt. Gillar inte när man åker tillbaks i tiden. Ett sånt där typiskt mellanavsnitt. Jag vill bara framåt, framåt som en ångvält så man får reda på upplösningen. NU!
Missuppfattat geni eller uppenbart pucko?
Vi börjar självklart med den blåsta delen:
Jag sätter i en skiva för att bränna ner lite serier. Datorn börjar brumma som en jävla galning och jag får panik. Ska precis till att ropa till min sambo att datorn håller på att explodera när jag inser att han fortfarande är på en sketen färja. Det utbryter en stunds panik då jag undrar vad i helvete jag ska ta mig till. "Fly" var det första jag kom på, men så feg kan man inte vara. Det är ju inte ofta en dator exploderar bara för att man sätter i en skiva. Så vad fan ska jag göra? Efter lite betänketid inser jag det självklara: Ta ut skivhelvetet. Eller ska jag kanske säga skivhelvetena? Jag försökte tydligen sätta i tre skivor på en gång. Smart. Verkligen. Inte min mest briljanta stund.
Den briljanta stunden dök upp häromdan, i min lathet:
Vi har fått i uppgift att i en plastkasse ta med oss saker som visar vår identitet. Kassen ska vara så anonym som möjligt och dess innehåll ska läggas ut på ett bord. Sen ska det analyseras och gissas vems den är. Den första idén jag hade var att ta med mig böcker, där boktitlarna eller omslagen beskrev mig. När jag insåg hur tungt det skulle bli att bära försökte jag komma på ett sätt att ta med mig så lite som möjligt. Ett cigarettpaket är ju litet och behändigt och jag är ju rökare så jag tänkte begränsa mig till att bara ta med mig så mycket saker som fick plats i paketet. Det vart lite för litet. Så jag kom på ett sätt att illustrera en annan del av mig, samtidigt som jag inte skulle behöva bära runt på en kasse:
Smart va? Där kan de stå och förundras över hur jag tänker utanför lådan så att säga. Pretto? Tja, jag bytte ju ut Kafkaboken i alla fall och så nu finns där:
Wedinskvitto
Klocka
No Logo av Naomi Klein
Örhänge
Band som hör till mitt återfunna bibliotekskort
Hörlurar
Konsertbiljett (Bilal på Vega)
DVD fjärris
Telefon
Datamus
Tequilahatt
Kors och Allahhänge
Fjädrar från dunkudde(kommer snart)
Cigarettpaket
Colaflaska
Så, vad säger det här om min identitet?
Gissa på alla två läsare! Facit kommer imorgon.
Juryn har bestämt sig för övrigt. Eftersom jag lät badvattnet stå på medan jag skrev det här och orsakade en mindre översvämmning i badrummet är jag uppenbarligen ett pucko.
God morgon - God natt
Klockan är inte ens tio och jag har redan hunnit med att ha ett flertal toppar och dalar:
Hittade inte mitt jävla bibliotekskort och hade femtielva försenade lån - dal.
Beställde biljett hem till sthlm utan returbiljett - dagens högsta topp.
Vaknade i ett så sjukt jävla kallt rum att jag inte kunde förmå mig att kliva ur sängen på tio minuter för att jag i ett desperat ögonblick fick för mig att öppna fönstret - djup dal.
Gick upp tio över sju, oförsoven och hann tvätta och smörja in ansiktet och allt - liten topp.
Hittade bibliotekskortet efter en jävla massa härjande här hemma och lånade om böckerna på nätet - lagom hög topp.
Upptäckte att jag har en skuld på 206 kr på böckerna - mycket mycket låg dal.
Ska få ta mig en liten tupplur - kan nästan toppa sthlmsbiljetten. (NÄSTAN skrev jag faktiskt.)
Grattis Zlatan!
Hade han gjort en Zizou däremot, så hade han väl återgått till att vara en kaxig blatte från Rosengård och så hade man väl strukit Z från alfabetet, för säkerhets skull. Säkerligen är det någon som fortfarande sitter och bitchar om att han är överskattad hit, gör ingenting för landslaget dit och så vidare. Alltid är det n
ågon som ska hata när sanningen är den att han aldrig har varit överskattad. Han har bara stuckit folk i ögonen för mycket. Sen kommer han till Italien och är helt plötsligt som alla andra, en storspelare som vet vad han går för. Trevlig till och med. Italienarna tycker han är trevlig! Har ni hört på fa-an? Ja, åter till saken. Om ni har missat det så tycker jag att Zlatan är fantastisk. Speciellt när han spelar i Inter. Det högg till i mitt hjärta när han hamnade i Juve med tanke på att han för länge länge sedan sa att hans dröm var att spela i Inter. Sedan gick saker som de gick och nu står allt rätt till med världen.
Förutom en sak. Zlatan borde slippa vara svensk. Faktiskt. Han är för bra för landslaget. För bra för det här landet övht. Kom nu inte och gnäll om att han inte gör så mycket för blågult, en kedja är faktiskt inte starkare än dess svagaste länk och svaga länkar finns det gott om. Det är inte och kan aldrig vara samma sak att spela med en massa medelmåttor medan man är... KUNG. Ja, jag sa det. Zlatan är faktiskt kung. Kung över fotbollssverige. Nu är det dessutom officiellt och jag behöver väl knappast förklara varför. Gratulerar till Guldbollen 2008!
Fast gör nu nåt åt håret, det passar sig inte ens i Italien. Man kan inte springa runt i den frisyren, till och med Hanson kommer skratta åt dig!
BIG mistake.
Mina nya bruna jeans blev inte riktigt så som jag hade tänkt mig... Men jag kanske kan växa in i dem?
Jag klickade runt på nätet i jakt på ett par snygga bruna jeans med rätt så smala ben och klickade därför i det i sökfältet. Då fick man upp alla bruna jeans. Inklusive dem som var från kollektionen för storvuxna kvinnor. Jag beställde dem min storlek och när jag packade upp dem idag höll jag på å smälla av. Det må hända att det var min storlek. I ett parallellt universum. Så det blev en stor besvikelse (ursäkta ordvitsen). I övrigt var de perfekta, när det gäller färgen.
Tyvärr fick hela jag plats i ett byxben. Så bra är jag inte heller på att sy så jag kan sy om dem till två par, dessutom är jag för lat för det också. Så jakten på nya jeans fortsätter. Men en massa massa andra godsaker fick jag hem också. Nu ska jag bara bestämma mig för vad jag vill och inte vill behålla och sen kanske det kommer upp bilder på resten av kläderna. Som inte var ett gigantiskt misstag(ursäkta ordvitsen igen, jag kan inte låta bli).
Bananer i pyjamas...
...ska jag käka till efterrätt nu! Jag högg sönder deras bukar och proppade dem fulla med choklad och slängde in dem i ugnen. Både B1 och B2 strök med. Snart ska jag utöva Bananism och njuta varenda sekund av det! Hoppas min lillebror förlåter mig för att jag mördat hans barndomsvänner. Jag har alltid hatat den där sången, men nu är det äntligen slut på den.
Morning has broken...
Slut för idag, tack för idag!
Mitt eviga problem är ju att gå i klackskor, jag är helt värdelös på det. Det löjliga är att jag klarar av det bättre ju fullare jag är, till en viss gräns så klart. Igår orkade jag inte gå ut i klänning, men ville ändå se "uppklädd" ut. Så jag tyckte det var ett perfekt tillfälle att inviga pumpsen. De var fantastiska, klockan fyra började det göra lite ont, men det har snarare att göra med dansandet än att de var för höga. Balansen var det dessutom inget problem med, jag dansade loss som vanligt. Kanske till och med snyggare än vanligt om jag får säga det själv. Nya looken för i höst/vinter kommer vara pumps och jeans. Det är inte helt slut med klänningarna, eftersom jag har en fantastiskt snygg en från Zara, men de får vara lediga lite oftare. Tyvärr är det nog långt kvar tills jag har på mig klackskor till vardags. Det lär nog aldrig hända faktiskt.
Ah, vad har jag då sysselsatt mig med istället för att gå ut? En sjukling till kompis kom över och käkade middag med mig och så tittade vi på det senaste Greys Anatomy. Som vanligt fantastiskt bra. Denny var där och det gillar vi. Christina fick hångla med GI Doctor, det gillar vi också. Men mot slutet av avsnittet blev den här Dennygrejen lite väl mysko. Jag vet inte vad jag ska tycka om det än. Jag får bedöma det i nästa avsnitt.
Jag har ju börjat med Heroes också. Så pass bra är det så jag var tvungen att titta på ett avsnitt mitt i natten efter vår utekväll. Jag funderade på att hämta mitt duntäcke och fortsätta titta tills jag däckade i soffan, men sen kom jag fram till att det är bättre att titta på det idag så det gjorde jag.
Sen blev jag lite splittrad och började titta på The Hills istället. Skön omväxling. Glitter i LA tar ut superhjältar och världens förestående undergång rätt så bra. En fin balans ett tag, men till slut visste jag inte vad jag skulle titta på. Det var tur att det ändå var dags för Greys och Dansbandskampen. Lite extra nervöst när det är någon man känner som är med. Tyvärr gick de inte vidare, så jag fick rapportera om det och faktumet att hans vän hade rött läppglans till sambo. Frågan är vad han kommer bli mest besviken över? Haha.
Nu ska jag sova, är rätt så slut trots att jag inte sysselsatt mig med så mycket. Imorgon ska jag pyssla om mig själv och titta på serier. Ett långt bad, skrubb och ansiktsmasker.
Back from the dead?
Eftersom mitt gymnasie är på andra sidan landet kändes det lite som om han hade tagit med sig en bit av hemma. Speciellt eftersom han bodde nästan i samma område som oss. Det blev mycket sentimentalitet, återblickar, pinsamheter och skratt. Så det var väldigt trevligt, jag skulle till och med vilja påstå att det var en lycklig stund som gav mig en varm och mysig känsla inombords. Tyvärr är jag lite för hardcore för lyckliga, rosafluffiga stunder. Så trevligt räcker.
Sen var rasten slut och jag fick gå in till kärringen igen. Hemskt. Men jag överlevde. Sen åkte jag hem, åt och sov några timmar och så bar det ut igen fastän tanken var att vi skulle stanna hemma. Kul hade vi. Trots att stället var fullt av snorungar och att de borde dricka ölen i pipmuggar på dansgolvet.
Jag påpekade till och med för en liten(dock väldigt söt) kille att han skulle kunna vara min lillebror. Eller min lillebrors kompis. Min YNGSTA lillebrors kompis. Då gick lillebroren och hittade förhoppningsvis nåns lillasyster att leka med. Dansa gjorde vi, snacka skit med folk gjorde vi och underhöll oss i allmänhet gjorde vi minsann. Bättre än alla småkids tillsammans. Och helt ärligt så var det vårt eget fel. Vi visste ju att det var 18års gräns. Men gårdagens klubbutbud gav oss inte så värst mycket att välja på.
Idag har jag tittat på Pushing Daisies på Canal+, det är någ maraton, helt perfekt en dag som denna när man inte orkar anstränga sig så värst mycket. Fast jag har faktist diskat och förberett middagen. FÖRBERETT. Marinering och grejer. Jag känner mig jääävligt duktig. En vacker dag ska jag till och med vika all tvätt som ligger på sängen. Idag regnar det.
Lord have mercy on my soul.
Efter att ha skrivit senaste blogginlägget glodde jag lite på Entourage, paratade med mamma och glodde lite till på TV. Sen spårade allting ur. Inte sådär jättedramatiskt eller drastiskt, det kom krypandes sakta men säkert och helt plötsligt var tåget av spåret och jag vaknade med en monsterhuvudvärk.
Vid tretiden pratade jag med en kompis som skulle gå lite på stan, så vi bestämde att jag skulle ta mig bort till centralen för att ta mitt jäka foto och så skulle vi mötas upp efteråt. Kaffe tänkte jag. Alkohol tänkte hon. Det blev det senare. Vid sextiden satte vi på nån irländsk pub där de skulle ha quiznight. En annan kompis joinade för två öl och sen åkte hon hem.
När quiznight började klockan nio var vi inte nyktra, men inte fulla heller. Än. Vi fick typ sju poäng. Av 24. Men vi tröstade oss med lite alkohol till och så var allt frid och fröjd. Ända tills hon gick ut och rökte och kom tillbaks med en ny kompis. Förklaringen på vägen hem var att hon skulle prova en ny ålderskategori som vi hade tipsat henne om tidigare. Problemet är bara att hon HOPPADE ÖVER några på vägen.
Vi menade typ 28-33. Inte Jag har två barn - Hus ute på landet. Så jag fick prata med hans polare. Som kanske var ännu värre och vägrade se att jag viftade med en förlovningsring i ansiktet på honom och pratade om OSS och VÅR lägenhet min och MIN SAMBOS. Till slut började han nästan koppla, när han sa "Ojdå, jag kanske borde kolla om du har en ring på handen iofs..." och såg ringen. Men tydligen så hade han inte vett att respektera det ändå. Och fortsatte "bjuda" på alkohol. Bjuda innebar att han bara gick och beställde alkohol helt på eget bevåg och tyckte att jag skulle dricka det. Kanske försökte han supa mig så pass full att jag glömde att jag var förlovad? Men jag hade redan klarat av att supa mig full alldeles på egen hand, så jag skickade bara vidare det till vännen min.
Till slut åberopade jag Törnrosaregeln (När klockan slår tolv är det dags att bege sig hem.) och så skulle vi börja gå. Självklart skulle min polare "provhångla" den här snubben för att prova på den ålderskategorin fullt ut. Jag vände mig med ryggen åt, man vill ju inte stå där och glo när det slafsas loss. Det tolkade den andra snubben som att vi skulle hångla och tog tag i min hand och försökte pussa på båden handen och min kind. Som ormkvinnan ålade jag mig ur hans grepp och tog ett väldigt bestämt steg bort från honom. Sen vände jag mig om och gapapde för full hals att Törnosa ta mig fan kommer förvandlas till en pumpa och bli ihjälstampad om vi inte går GENAST. Då ålade sig min polare ur greppet hon också och sen gick vi. När vi kom runt hörnet höll hon på att kikna av skratt, så hon stod där och gapflabbade lutad mot en husvägg. Tydligen hade hon fått en ansiktstvätt på köpet med hånglet.
Anyhow så drog jag tag i henne och kastade oss båda in i en taxi, för jag ville därifrån så fort som jävla möjligt. Så vi åkte hem och jag har försökt förtränga händelseförloppet sen dess uppenbarligen går det inte så bra.
Jag minns att jag sa att jag hoppades på att bli bakfull, för att då kanske jag inte skulle orka bry mig om att vara hatisk på föreläsningen idag. Jag var bakfull, men det hjälpte inte. Snarare tvärtom. Men det berättar jag om senare.
I should be so Lucky, lucky lucky lucky
Ja ibland slår ju den lilla turen till mitt i den hemska oturen och tur är väl det. Annars hade jag haft en ordentlig krissituation idag!
Vi var ju på bio igår, men innan bion skulle jag hoppa in i en fotoautomat för att göra den där uppgiften till skolan imorrn. Då är den ju så klart trasig. Jag sket i det och tänkte att det skulle finnas gott om tid till det idag. I plånboken hade jag 140 kr, eftersom jag är student var det mina allra sista pengar. "Nemas problemas!" tänkte jag. Jag skulle ju få lite pengar för att jag satt barnvak i tisdags, som han egentligen skulle ha kommit förbi med samma dag men fick nåt förhinder.
Så där trodde jag att det säkert hade dimpit ner ett kuvert med pengar medan jag hade varit på stan och shoppade då loss på det lilla jag hade. Det blev lite biogodis för en tjuga och en stor cola för en tjuga. So far so good. Än hade jag pengar kvar till fotoautomaten. Men på vägen hem upptäckte jag att jag nästan hade slut på cigaretter och nikotin går före allt. Så cigaretter inhandlades för 49 spänn. Helt plötsligt hade jag bara 30 kr kvar i plånboken. Fortfarande lugnt tänkte jag, eftersom det skulle ligga ett pengakuvert i hallen. Men det gjorde det ta mig fan inte!
Det blev lite lätt panik, eftersom uppgiften ska vara klar tills på fredag och det kostar typ 70 spänn att ta kort i en fotoautomat! Det är en buttload med pengar! Så jag funderade på olika lösningar och den enda jag kunde komma på var att ringa mamma eftersom hon har samma bank som mig och då får jag pengarna rätt så omedelbart. Alla övriga lösningar var stört omöjliga, att ta ut pengar från mitt fondsparande tar ju 2 bankdagar. Sambon har en annan bank, så det går inte på ett ögonblick heller. Så det fanns bara en enda lösning.
Innan jag bet ihop och ringde det där hemska hemska pengatiggningssamtalet tänkte jag att det kanske ligger lite pengar och skräpar här hemma och att det var lika bra att försöka leta lite innan jag ringde. Så jag började med plånboksinventering och upptäckte en extra tia. 40 spänn var jag på. Några småmynt här och där gav en extra tia och jag såg ljuset i slutet av tunneln när jag började kolla i mina små väskor. Då hörde jag ett litet minne av en tanke jag hade för länge sen: "Lika bra att lämna dem där............. vid kris...........köpa cigaretter.....".
Jag är alltså så genialisk att jag lämnade två tjugor i en kuvertväska, för att jag visste att jag skulle ha en pengakris någon gång och springa runt och leta småmynt överallt. Ett sånt jäkla geni jag är! Så briljant! Nu har jag pengar till den där jävla fotoautomaten i alla fall. Men jag tror att jag behöver ringa mamma och be å få låna ett par hundralappar. Jag behöver ju äta också. Typiskt.
Anyhow. Så här såg det ut igår efter att jag hade diskat.
Ganska duktigt va?
Nu ska jag prova en brun utan sol till ansiktet, som jag fick av min mamma. Varför? För jag har inget bättre för mig. Jag skrev ju en jäkla uppsats om min lilla pengaincident, märks det inte att jag är helt sysslolös?
Quantity of Comfort in Dissapointment
Den sög ta mig fan babianarsle! Jag har aldrig varit med om en så jävla dålig dramaturgi. Fy fan och helvetes jävla bajs. Det som gör upplevelsen mindre hemsk är att vi använde presentcheckar från mitt gamla jobb. Men det ger mig inte de timmarna tillbaka. Jag har verkligen inga mogna, välformulerade meningar att skriva om den, men jag ska försöka. Det gick ungefär till såhär: Den började, det var explosioner. Slut. Den onda skurken var inte någon ordentlig Bondskurk. Den onda masterplanen slutade inte i nåt galet förgörelsevapen eller någon större uppgörelse. Slutet var bara *plopp*. Han hittade den ansvariga för Vespers död. Han sa några ord. Snubben bad honom "make it quick" och sen var han ute ur lägenheten och pratade med M och sa att han INTE hade dödat honom. MEN VAD HADE HAN GJORT DÅ? Jag har ingen aning. Antaligen torterat honom, men vad fan vet jag om det? Och så var det slut.
Såhär tror jag det här gick till:
Under inspelningen blåste man alla pengar på explosioner, stunts och specialeffekter. Sen insåg man att pengarna höll på att ta slut: "Damn dudes, we only got money left for like fifteen minutes. Just wrap it up guys! Quick! Fuck the explanatinons, fuck the big ending, just do it quick and cheap!"
Jag satt alltså och väntade på le big finale när det helt plötsligt börjar rulla sluttexter. Och nej jag vill inte höra nåt jävla bullshit om att den på något sätt handlade om hans personliga resa. För det gjorde den inte heller. Han var trasig och sprang runt bland explosioner. Det var ingen inre resa, det var inga djupa dialoger och det var ingenting personligt. I N G E N T I N G satt ihop. Det var fem miljarder lösa trådar och inget fokus.
Okej, lite vettig galla har jag väl fått ur mig i alla fall. Men summan av kardemumman är fortfarande att den sög babianarsle. Och jag är inte den enda som känner så. Det finns dock andra som kan förklara det med bättre finess.
Så som belöning för städningen var den kass. Snarare ett straff. Men nu är det faktiskt rent hemma och det kan jag ju vara ganska nöjd över. Jag skulle slänga in lite bilder på hur mycket jag har diskat. Men jag är trött och tjurig, så jag skiter i det.
En sån liten fuskare!
Nu sitter jag här för att jag kände att jag "måste" skriva ett inlägg. Fortfarande förhalningstaktiker. SKÄRPNING FÖR I HELVETE! Visst, jag kan skita i att diska och gå på bio, men då kommer jag bara känna mig som en sjukt dålig människa. Det är alltid bra med grupptryck. Dessutom är jag ju katolik (knappast praktiserande men ändå...) så jag har hela den här skuldgrejen inpräntad nånstans långt bak i samvetet, från de få gångerna vi var i kyrkan när jag var liten. Konstigt hur sånt kan rota sig så snabbt. Ah well, det är nog mest samvetskvalet och grupptrycket som tynger mig. Jag får väl ta mig fan gå och diska.
Vi ska för övrigt se den här:
Men först diskning. HEJA JAG! HEJA HEJA HEJA.
Man kanske hinner åka till Ikea och köpa nytt istället?
Dagens Gossip Girl: Som en baksmälla efter ukrainsk sprit.
Jag vet hur en sån baksmälla känns. Jag har varit där fler gånger under en sommar för några år sen än jag kan räkna, vilket troligtvis beror på just spriten och minnesluckorna den orsakade. Men det här är nästan värre. Där sitter jag och har laddat upp för att se Little J's stora frigörelse och succé.
För ärligt, pappa Humphrey är en riktigt hycklande prettoöversittare. Så helt rätt att hon stack hemifrån. Men sen gick allt bara helt fel. Little J bråkar med Agnes som visar sig vara lite smått galen och mycekt stort neurotisk. Hon lär ju vara borta ur serien om tre avsnitt.
Nate har åkt iväg, så inte blev det mycket till romantik mellan honom o Jenny. Blair spenderade sin talang för intriger på sin blivande styvpappa som hon ville bli av med, vilket hade varit intressant om styvpappan på något sätt var det. Tyvärr var han lika beige som Blairs födelsedagsfest.
Serena började dejta den vandrande klichén Aaron, konstnären som inte vill binda sig till en kvinna för att han inte vill vara som hans up tight upper east föräldrar. Yeah, en sån karaktär har man aldrig sett tidigare.
Sen har vi Dan, som skulle ta efter sin lillasyster och inte sky några medel för att få det han vill ha. Kul att det varade i ett och ett halvt avsnitt. Han får reda på att pappa Bass är ansvarig för en mordbrand där en man dog, funderade på att skriva en artikel om det i tre sekunder och sen fick han samvetskval och såg till så att Chuck och Bart återförenades efter 17 års osämja. Det blir svårt att bara finna ett fel i det händelseförloppet. Synd att en jättestor och intressant intrig uppenbarade sig och dog efter fem sekunder.
Det var knappt över godkänt idag. Min nya favoritkaraktär hann knappt bli det innan hon spårar ur och hennes sidekick likaså. Allt var bara beige idag helt enkelt, jag borde ha vetat att en blixtförälskelse går över lika fort som den började. Jag försökte ta en återställare med Entourage, men jag hade behövt Greys idag. Hade jag vetat så hade jag sparat det till ikväll för att få tillbaks det där serielyckoruset. Nu får jag gå och lägga mig lika otillfredställd som en 15 årig grabb från Eslöv som nästan fick en avsugning innan hans dejt började kaskadkräkas för att hon supit sig full på två folle. (Nyckelord: Eslöv, 15 och folle. Det måste nog vara min version av helvetet.)
Snart är det dags...
Än så länge har jag hunnit med hela 4:e säsongen av Weeds, är på senaste avsnitten av både Greys och GG, håller på att jobba mig fram till senaste Entourage. Det är ingen dålig lista inte. Det jag har kvar att underhålla mig med är Heroes s3, The Hills s3, One Tree Hill s 5 (tänkte ge det en ärlig chans) och så den nya serien True Blood som jag verkligen ser fram emot. The Secret Life of The American Teenager sitter på bänken, känner mig inte alls peppad på den. True Blood är nykomligen som jag upptäckte för några veckor sedan som har tagit TSLOTAT's plats. Det som talar för den (förutom att det är ett enklare namn) är att den verkar mycket mer spännande så vitt jag sett än så länge.
Det är som mitt lilla fotbollslag. Men inomhusfotboll så klart, sån där amatörfotboll där man är 5 st på plan + målvakt. Uppenbarligen är TSLOAT inte på bänken, eftersom vi är lite för få. Men den är målvakt i alla fall. Lite töntig, lite tråkig men bra att ha ändå.
Nu är det 30% kvar av bränningen, så jag sitter och väntar otåligt och försöker sysselsätta mig under tiden.. Det står en feta-broccolipaj i ugnen, men jag kan verkligen inte vänta med att titta på GG tills den är klar. Så jag får äta den efteråt, när jag tittar på Entourage istället. Där har jag några avsnitt kvar.
Det senaste jag såg var när de trippade ute i öknen. Det var jävligt underhållande, men jag är lite trött på att Vince springer runt och är arbetslös. Det är dags att det händer någonting snart, nånting stort. När Entourage är avverkat är det The Hills, Heroes och True Blood kvar. Lite LA prinsessor, lite superkrafter och lite vampyrer. En utmärkt balans känner jag. Och dagens tips är definitivt True Blood.
WIEEEEEEEEEEE! Nu är skivan klar!!!!
Frukost är för suckers!
Ja frukost är nyttigt och blablabla, men komigen, det är ju den tråkigaste måltiden på hela dagen. Dessutom kan jag inte äta direkt när jag vaknar.. Det kanske är det som är problemet iofs. Nu sitter jag här med två mackor, men det räknas inte som frukost när jag har varit uppe i fem timmar. Det är nog snarare lunch...
Jag har varit uppe sen 8 imorse fastän jag är ledig idag, det är en jävla bedrift för mig! Det är inte ofta jag är uppe innan 11 en ledig dag, men idag skulle jag vara bebisvakt på förmiddagen. Sambos polare är pappaledig och behövde lite hjälp och jag är ensam och behöver lite sällskap. win-win situation helt enkelt!
När jag kom hem fick jag städdille och dammsög hela lägenheten, sen tvättade jag golven och så tog jag itu med att göra rent badrummet när jag ändå var igång. Så jag har varit riktigt duktig och jävligt effektiv. I vanliga fall brukar jag knappt ha hunnit klä på mig vid den här tiden. Känns bra att ha heeeeeeela dagen kvar... Till att titta på serier så klart! Wiieee!
Först Entourage. Jag tänkte spara senaste Gossip Girl tills jag ska äta middag eller så. För den som väntar på nått gott ;)
"Denny."
Vissa saker kan jag dock inte förlåta manusförfattarna och serieskaparna för. Att Dr Burke lämnade Christina på altaret är en sak. Ja han betedde sig visserligen dåligt. Men jag ville att de skulle leva lyckliga i alla sina dar, eller i alla fall några. En annan sak är Denny. Det är de två avsnitten jag gillar mest och hatar mest. Och varje gång han kommer tillbaks på ett eller annat sätt kan jag inte låta bli att gråta. Det är lite samma sak där, några lyckliga dagar. Han hade väl kunnat få se Izzie i sin klänning åtminstonde.
En tredje och den mest störande saken är att OC fortsatte efter att Marissa dött. Det var verkligen ett så bra avsnitt, en fin avslutning. Men när pengar styr allt försöker man väl mjölka ur så mycket som möjligt ur kassakossan. Även om det gör serien snäppet sämre. Jag må titta på avsnitten efter det, men för min del är det någon galen spinoff på OC, inte en del av serien.
Åh. Jag är rödögd och sentimental efter det här avsnittet. Jag ska sova nu och imorgon ska jag nog titta på OC igen.
Go Little J!
Willa Hollands röst är så härlig och tar mig direkt tillbaks till California. Åh! Nu satte jag på themesongen och har OC flashbacks. Best show ever? Nä, kanske inte det. Men eftersom det var den som var min inkörsport in i seriemissbruket kommer den serien alltid ha en plats i mitt hjärta. Det var den som banade vägen för One Tree Hill och Veronica Mars. Åh, de vackra minnena. Tårar, skratt och isolering. Fantastiska tider!
Jaja, åter till Gossip Girl som definitivt är OC does Manhattan... Min nya teenshow. Skulle kunna vara mitt nya missbruk. Tack och lov har jag ingen säsong att titta på i sträck. Hade jag kunnat så hade jag plöjt mig igenom den här. Speciellt när Veronica Mars och Caitlin Cooper är med! åh åhåhåhåååååååååååååååååååååååh. Jag kan inte riktigt formulera mig, jag har ett serierus just nu. Måste röka och prata med min sponsor. Hon har säkert sett det här avsnittet så vi kan prata om det! ååh. Nu kommer min dag definitivt sluta på plus.
Jag har två avsnitt av Greys Anatomy att titta på också. Och det kan nog vara min stora kärlek. Om The OC var min första kyss, så var One Tree Hill min första pojkvän och Veronica Mars tog min oskuld. Men Greys. Greys är kärleken i mitt liv. Och jag hoppas den här kärlekshistorien fortsätter i all framtid.
Nu ska jag gå och prata om min senaste fix med min sponsor.
Ah, innan jag glömmer. Anledningen till att det är märkligt att någon läser min blogg är för att jag inte talat om för någon jag känner att jag bloggar. Inte ens min sambo. Varför? För att det blir mycket lättare så. För det första kan jag ju vräka ur mig vad som helst, utan att någon jag känner vet om det, så ingen censur. För det andra behöver jag inte känna någon prestationsångest och anstränga mig rent språkligt och stilistiskt. För det tredje behöver jag inte skämmas för och kan vara ärlig med mitt seriemissbruk (och diverse andra pinsamheter). Så ni förstår, mina låtsasläsare, jag skriver mest för min egen underhållnings skull. Har ni roligt på vägen kan ni ju säga till, har ni inte det så tja.. är inte det riktigt mitt problem...
From bad to worse to allright mama...
Andra timmen skulle vi analysera foton. Väldigt välbekanta foton. Hennes foton som hon tog i jänkarland på åttiotalet. Samma foton som i förra kursen jag hade henne, för tre år sen. Ja, kul... INTE. Sen berättade hon om uppgiften vi ska göra tills på fredag. Samma jävla uppgift som vi fick i den andra kursen. FÖR TRE JÄVLA ÅR SEN. Seriously. Hon har haft tre år på sig att komma på nåt annat, snacka om att vara oengagerad. Uppgiften är i alla fall att vi i en fotoautomat ska illustrera oss själva med hjälp av rekvisita osv. Men det får inte vara som en rebus sa hon och gav oss nåt exempel på en bra idé. Som var precis som en rebus. Ah well, bull läge att jag inte har sparat det gamla fotot och glömt vad jag gjorde förra gången. Men jag hittar nog på nåt, jag tänker ju inte överanstränga mig precis.
Jag satt i vilket fall som helst och gnisslade tänder och svor som en sjöman hela förmiddagen. Hittade ett flertal nya hatobjekt i klassen(fjäskare) En sak var bra dock, min outfit. Inte för att den var så värst fancy, men det var varmt och skönt. Jag visste att det skulle vara svinkallt i salen, av tidigare erfarenhet. Så jag kom väl förberedd, skåda vinterkläderna (och andra tillbehör):
Morgonstund har bajs i mun.
Bajs bajs bajs bajs. Det var min favorit höst/vinterparfym. Nu blev jag tvungen att ta till reservlaget, för jag hade ingen lust att ta på mig nån av sommarparfymerna. Bajs. Sånt där kan få mig lite lätt ur balans, nu känns hela dagens outfit inte lika vass. Nä, nu måste jag rusa till bussen.
Gossip girl here...
Visste ni förresten att rösten till Gossip Girl är Veronica Mars (Kirsten Bell)? Eller ja, så säger ju det allsmäktiga internet i alla fall och det är ju alltid sant! Åh, jag älskar Kirsten Bell, hon är med i Heroes också. Hon är iofs kanske inte den bästa på karaktärsroller, men som smart (post)teen med skinn på näsan är hon jävligt rolig. Kanske ska titta om på Veronica Mars. A long time ago, we used to be friends.. En annan dag. Nu ett sista Gossip Girl och sen nanna.
Kul att 9 pers läser min blogg. Mycket märkligt att någon gör det över huvud taget. Varför? Det sparar jag tills imorgon.
Gonatt!
Min mamma behöver en gaykompis!
Men mamma min går ju i högklackat rätt så ofta, så jag försäkrade henne om att det bara skulle vara snyggt på henne och att hon inte behövde oroa sig för att jeansen skulle töjas i oändlighet. Sen påpekade jag att stuprörsjeans är riktigt bra på vintern för man kan lätt stoppa ner dem i stövlarna och att även om de är ute, så fortsätter folk ha dem på sig. Innerst inne var jag lite avis för att hon dels kan gå i högklackat (något jag definitivt inte har ärvt) och dels hittat ett par snygga jeans med hög midja. Själv har jag letat förgäves och ser ut som en idiot i varenda par jag har provat.
Jag är i allmänhet avis på min mammas klädstil. Hon har på sig vad hon än känner för, vet exakt sina kroppslig för och nackdelar och ser alltid lika stylish ut. Dessutom har hon nog aldrig lagt mer än 500 kr på ett klädesplagg (inklusive skor!). Det värsta är att vi inte har samma storlek i någonting alls. Det enda jag kan glädja mig åt när jag är hemma är att jag kan rota igenom hennes smyckesskrin där jag har hittat några riktiga godingar. Men ett par jeans med hög midja för en hundralapp, det lär jag knappast hitta i min storlek. Jag kan sätta pengar på att nästa gång jag är hemma och får syn på jeansen så är det exakt såna jag ville ha i somras, men aldrig hittade.
Den här jeansdiskussionen påminde mamma om en väldigt gammal diskussion vi hade om hur pappa och min sambo är som shoppingsällskap.
Mina föräldrar kollade på någon film i helgen, som hon inte kommer ihåg namnet på. Det var lite svårt att hänga med i storyn, men det handlade i alla fall om ett gift par där mannen kom på att han skulle leta upp en manlig gaykompis till henne som kunde ta med henne på museer och teater och sånt medan han gick på basket (can anyone say cliché?).
Anyhow, under den här filmen mindes mamma hur jag någon gång hade skämtat om att hon behöver en gaykompis att hänga med, när hon gnällde på hur uttråkad pappa blir av att shoppa. Så nu har hon kommit på att det faktiskt på allvar skulle vara roligt och så började vi diskutera hur hon skulle gå tillväga. Av alla saker så är det första hon kommer på att vi ska gå på gaybar! Det skrattade vi gott åt, mamma och dotter på gaybar letar kompisar. Inte alls suspekt... Så kom hon på en "bättre" idé, kontaktannons:
Heterokvinna 50+ söker modeintresserad manlig homosexuell vän att fika och shoppa med.
HAHAHAHAHAHA, det var det roligaste hon vräkt ur sig på länge! Det ska kanske tilläggas att min mamma är polska. En romersk katolsk polska gift med en kurd. Som är på jakt efter en gaykompis att shoppa med...
Ja, jag vet, femtielva fördomar om homosexuella män. Men positiva sådana. Och jag tycker faktiskt det är liiiiite coolt att mamma kan för det första: Tänka sig att gå på gaybar. För det andra: Ha en gaykompis.
Det ni! Det är ganska öppensinnat av en femtitaggare tycker jag.
DAMMIT! DET ÄR JU FARS DAG!
Och apropå pappor så har jag precis sett säsongsavslutningen av Weeds... Men Nancy är inte dum hon. Det är säkert en gammal ultraljudsbild på Silas eller Shane. (Sorry för spoilern alla två läsare...)
Nä, nu ska jag prata med folk så jag inte glömmer bort hur man gör. Det blev inget samtal till min kompis, men det ska nog avklaras lite senare idag. Vi hörs igen, snart.
O du fantastiska djävulsdryck! Som jag dyrkar dig!
Nu har jag druckit en Dr Pepper och några glas Cola. Jag var ju och handlade snask, ska inte ens berätta hur dyrt det blev. Eller okej, 178 spänn. Fast det känns lite bättre om man räknar bort 49 på cigaretterna, de är ju mest ett nödvändigt ont. Fast det sved ändå i plånkan att lägga ut så mycket på snask, eller snarare på min lathet. För hade jag gått till Willys hade det ju blivit mycket mycket billigare.
Sambo ringde, för att berätta att de var framme i sthlm och att han hade fastnat i en hiss. Det orsakade lite panik bland övriga bandmedlemmar, men efter ett par minuter hade hissen bestämt sig för att starta igen. Det enda han har gjort idag är alltså att bila till sthlm och fastna i en hiss, men hans dag är så mycket mer händelserik att den har varvat min dag flera gånger om. Det var trevligt en stund, med snacks och godis i diverse former, men nu har sockerrushen avtagit och Nancy börjar bli lite jobbig. Så här sitter jag och snokar bloggar, men inga roliga uppdateringar har dykt upp.
Ah, jag kanske gillar Nancy mer efter ett samtal med min polare och en cigarett. Det är ju ändå bara några avsnitt kvar och hon knullar ju trots allt en mexikansk knarkkung/borgmästare. Och så har hon börjat ha hallisar också. Ah, jag börjar komma runt nu igen, snart gillar jag nog mrs Botwin. Fast då är säsongen säkert slut och lämnar ett hål i mitt hjärta. För coolare kriminell har jag nog inte sett. Synd bara att Mary Kate inte är kvar. Kanske kan Ashley Olsen göra ett inhopp nästa säsong, eller så kan de köra en huset fullt och vara med båda två som en karaktär om de nu tycker att det tar för mycekt av deras tid som festprinsessor! Ah well, jag kommer sakna Nancy och hennes badass nasty soccermom.
Raindrops keep fallin...
Here we go again!
So long, farewell, auf Wiedersehen, adieu
A) Langa knark med Nancy Botwin och hennes galna familj i Weeds?
B) Intrigera med stil tillsammans med Serena van der Woodsen och bästisen Blair Waldorf i Gossip Girl?
C) Rädda världen med Peter Petrelli och Hiro Nakamura i Heroes?
D) Bli filmstjärna, floppa, ta mig upp igen med Vincent Chase i Entourage?
E) Hjälpa Amy Jurgens att handskas med sin tonårsgraviditet i The secret life of an american teenager?
F) Hitta någon för Tila Tequila en gång för alla i A shot at love 2?
G) Heja på Lauren Conrad i hennes eviga fejd med galningen Spencer Pratt i The Hills?
Så många val, så lite beslutsamhet. Nåja, låt oss spalta upp + och -:
A) + Sjukt roliga karaktärer. - Man blir fast i knarklagningens värld. Once you're in, there's no turning back.
B) + Man kan drömma sig bort till glitter och glamour - Man kan drömma bort sig till glitter och glamour, men sen måste man ju tillbaks till sin egen värld med lite mindre glitter och glamour.
C) + Snygga effekter, snygga hjältar, action och mystik - Problemen tar sån tid att lösa och hemligheterna likaså. Jag är så sjuk nyfiken, vill ju veta nuuu. Laddat ner i fel filformat så det funkar inte i DVD'n. Måste alltså kolla på datorn.
D) + Rolig dialog och Ari är ju jävligt rolig. - Testosteron overload.
E) + Mysigt och lite lätt spännande. Som 7e himlen all over again. - Amy är ju så jävla jävla mesig och det är ju bara nästan som 7e himlen all over again, alltså inte lika roligt moralpaniks kristet.
F) + HELT JÄVLA SJUKA DELTAGAREoch det är ju nästan på riktigt gör det så galet kul. - HELT JÄVLA SJUKA DELTAGARE med det är ju inte ens nästan på riktigt tyvärr.
G) + Glättigt, kort och galet. Nästan på riktigt. - Innehållslöst och fejk. Hur mycket jag än vill och försöker så kan jag inte tro på att det är på riktigt. Dessutom är Heidi och Spencer äckliga.
Så finalisterna är: Weeds, Gossip Girl och Entourage. Heroes var nära, men jag orkar inte kolla på datorn. Så först sova lite till och sen bestämma vem som är dagens bästis. Fast först kanske jag ska meddela någon om att jag ska börja titta på serier, om det nu skulle behövas ett intervention igen... Aja, jag får hoppas att kissarna håller koll på mig. För jag är ju inte alldeles alldeles ensam och lämnad åt mitt öde. Vaktkatter har jag i alla fall.
Mätt och belåten.
Det blev minst sagt en hektisk eftermiddag. Innan fem fick sambo reda på att de bara fick ha svarta kläder på sig på scen och att jeans var totalförbjudet, inte ens kritstrecksränder var okej. Det enda han har(eller hade då iaf) i helsvart är en skjorta. De två uppsättningarna kostymer är grå och kritstrecksrandig. Eftersom de ska åka klockan åtta imorrn bitti blev det lite lätt panik. Räddaren i nöden blev självklart jag. Jag kom på att ett köpcentra i närheten hade öppet till 18,00 så det blev till att hoppa in i duschen och byta om från min whitetrash outfit på 10 minuter och sen kasta sig in i en taxi.
Väl framme(17,40) sprang vi in på H&M där jag hittade ett par svarta kostymbrallor och två svarta skjortor som sambo fick hoppa in och prova, under tiden fortsatte jag jakten. Han ville hemskt gärna ha en väst också, eftersom han gillar den gråa han fick i julklapp av mig. Jag försökte förklara att det skulle se löjligt ut om han hade helsvart och dessutom en svart väst på det, men det lyssnade han inte på. Så jag letade upp två västar. Väl på tittade han sig i spegeln och sa:
"Jag ser ut som en pajas."
Så det slutade med en svart skjorta och ett par svarta kostymbyxor. Klockan fem över sex stod vi på busshållplatsen och skulle bege oss till restaurangen när en tanke jag hade i taxin hade växt sig så stor så jag var tvungen att vädra den. Jag fick för mig att den lilla katten hade smitit ut genom dörren när jag skulle gå, eftersom sambo gick först och lämnade den på glänt medan jag tog på mig skorna, hämtade mobilen och sprang runt som en yr höna i allmänhet. Så vi blev ju tvungna att ta oss hem och kolla. Annars hade vi ju knappast kunnat sitta och njuta av en god middag. Det blev en rask promenad och sista biten sprang jag, för att vi skulle hinna med bussen tillbaks in till stan. Med andan i halsen kom jag in i lägenheten och möttes av en stor och en liten katt som båda hade en min som inte kan betyda nåt annat än: "Vad i helvete håller du på med egentligen?!" Så jag tackade för mig, låste dörren och asade tillbaks till busshållplatsen.
Det var då jag insåg att jag är en senildement hönsmamma med förjävla dålig kondition.
Men Yakunikun var god. Och efterrätten, friterade risdumplings var to die for! Nu springer sambo runt och försöker packa. Det är lite svårt när alla tvättade kläder ligger utspridda över hela lägenheten. Så jag ska hjälpa till lite granna, men först ska jag slå på SVT2 där de visar Valkyrian som jag faktiskt sett i Köpenhamn så att vi har lite packningsopera i bakgrunden.
Serenity.
Nertill: Mörkblåa fotbollsbyxor från Adidas. Nummer på byxorna 12.
Upptill: Svart tee och 80-tals inspirerad lång grå sweatshirt från Bikbok med texten "Night Fever" i neongrönt.
Acessoarer: Räknas fläckar?
Stylish som fan helt enkelt. Tanterna i tvättstugan kastar i alla fall avundsjuka blickar på mig. Det är i alla fall så jag tolkar det. Men det kan ju lika gärna vara så att de planerar att mörda mig för att jag lämnat en dammtuss på golvet.
Jag ska i alla fall bli lite mer stylish till kvällen, vi ska på kinarestaurang. Inte kinakrog. Det är en sjuhelsikes stor skillnad. Kin Long heter den och jag längtar redan till efterätten! Om jag lyckas lösa mobilproblemet kommer en bild på den outfiten istället. Den kommer inte vara lika white trash hot dock.
Det är f.ö. min Samsung SGH-F480 TOUCHWIZ som bråkar med mig... Men jag är inte arg på den, den är ju bra på andra sätt. Och jävligt snygg dessutom.
Bajs morgon mina djävlar.
När jag väl hade vaknat till liv, började jag sortera resten av kläderna bara för att upptäcka att det verkligen var en svart och en vit tvätt han hade gått iväg med och ingenting annat. Om det fanns minsta lilla detalj i en annan färg på mina trosor, så fick de inte följa med. Anyhow, så har jag sorterat tvätten i femtielva olika varianter och det blir ändå inte rätt. Så nu skiter jag i det. (Nej det gör jag inte för att jag är ett kontrollfreak men jag vill låtsas en liten harmonisk stund.)
Gud vad jag hatar att tvätta. Alla mina agressioner kommer fram och jag blir helt psykotisk. Det första jag ska göra när jag blir rik är att skaffa tvättmaskin+ tvätterska.
Nej, nu måste jag fokusera på någonting annat. Bakelser. Jag drömde om fantastiska bakelser inatt. Så goda, så fina, så underbara. När jag hade satt mig vid datorn kom min sambo "Gomorron!". I handen höll han en Riesen. Vidrigt. Till frukost. Ännu vidrigare. Så jag påpekade (inte för första gången) att jag hatar Riesen, men att det var en god tanke. Ah well. Nu ska jag drömma vidare om bakelserna.
.
WTF? IGEN?
Anyhow så kom jag på att jag kunde underhålla mig med att förfäras över en galen diet som jag fick höra om härom dagen. LCHF- Low carb high fat. Så jag gick in och läste om hur man skulle bli smal genom att äta massa fett, suckade, skakade på huvudet och drog efter andan. Sen blev det jag så pass illamående att jag inte orkade titta mer. Frågan är vad som orsakade illamåendet egentligen. Att det finns en diet som förespråkar mat som täpper till ens blodådror eller att jag underhåller mig genom att klicka runt på hemsidor och beklaga mig över dem.
Ah well, dieten är i vilket fall som helst galen. Jag trodde det fanns etiska regler som förbjöd läkare att bli sponsrade. Fast hon kanske köpte sin titel. För sponspengarna från McDonken. Jag skulle kunna länka er till doktorns blogg, men jag vill ju faktiskt inte leda in någon på den mörka vägen. Sök upp sidan på eget bevåg och framför allt eget ansvar.
Själv ska jag sova. Jag kommer antagligen drömma mardrömmar om att Annika Dahlqvist attackerar mig med kycklingvingar från KFC eller BigMacs. Yuck.
Seriously.
Jag har spenderat kvällen med att glo på Idol. Ensam. Vid ett tillfälle kommenterade jag högt. Det var bara katterna som hörde. Och de kunde inte bry sig mindre. Jag har verkligen ingenting att göra. Jag har så pass tråkigt att jag har skapat en blogg för att bitcha om hur tråkigt jag har. Mellan bloggskapandet och Idol sysselsatte jag mig med ännu mer fantastiskt spännande sysslor som att planera att göra en blåbärssmoothie men låta bli, städa kattlådan, röka, stirra upp i taket, sura och sen röka lite till. Men visst, det finns ju saker jag skulle kunna göra. Som till exempel:
Glo på meningslösa tvprogram- Done.
Snoka på gamla bekantas bloggar- Done and done.
Klicka runt planlöst på facebook- DO-OOOOOONE.
Visst skulle jag väl kunna göra lite mer (eller mindre) meningslösa saker som att läsa en bok, eller kanske skriva en? Men nej, jag vill helst slippa anstränga mig mentalt. Så visst jag skulle ju kunna titta på någon av alla serier jag har. Det som finns att välja på är Greys Anatomy, Gossip Girl, Heroes, Weeds, A shot at love, nya 90210, The Hills, Entourage.. ja det finns helt enkelt en uppsjö av saker att titta på, somliga sämre och somliga bättre. Problemet är bara att jag är en liten seriejunkie som blir helt hjärntvättad. Senaste drogen har varit Weeds, jag har lyckats titta på tre säsonger på under två veckor. Inget fel i det när man har tid, men om man väljer langarmorsa framför uppsatsskrivning har man definitivt problem med självdisciplin och prioritering. Dessutom blir man hjärntvättad och vräker oprovocerat ur sig saker som: "Det är ju inte så komplicerat att langa gräs egentligen" under en afterwork med sina vänner.
För ja, jag har faktiskt vänner. Men nej, jag har inga planer på att möta upp dem. Jag är fattig och seg. Vad jag inte är däremot är desperat. Jag tänker inte ringa runt och tigga lekkompisar en fredag klockan elva. Speciellt inte när favoriterna i den här stan är på weekendtripp i Oslo och de andra favoriterna är i sthlm. Jag vill ju inte trakassera B-laget lixom. Och de vill nog knappast att jag ska ringa och bjuda in mig heller. Så här är vi, jag och katterna i vår misär. Eller mest jag i misär, de är ju två stycken och har nog inte lika höga krav på att bli underhållna som jag.
Okej, priset till näst tråkigaste person går till mig. Tråkigaste går faktiskt till min sambo, för han är inte hemma. Det är ju helt meningslöst att ha en sambo som jobbar helgkvällar. Och som ska iväg och jobba två veckor i sträck på måndag. Men jag har redan förvarnat honom om att han kanske blir utbytt om jag har tråkigt. Frågan är vad han ska ersättas med, ett akvarie kanske? Fast jag behåller nog honom, han är ju faktiskt ganska bra när han är närvarande. Och det skulle bli så jobbigt att göra mig av med hans grejer, byta lås osv.
Well. Nu har jag dödat en halvtimme i alla fall. Dessutom börjar jag skämmas över att jag småtittar på Just Like Heaven på femman. Inte för att jag ska sluta titta, men jag måste dra ner persiennerna först.
Välkommen till min nya blogg!
Jag kan ju i alla fall passa på att be om ursäkt i förväg för:
- Mina konspirationsteorier
- Mina hatiska inlägg
- Mina försök till att vara rolig
- Min besserwisserattityd
Och om jag någonsin skriver ett pseudofilosofiskt inlägg om meningen med livet eller någonting annat i den stilen så ber jag om ursäkt och lovar och svär dyrt och heligt att klämma huvudet i närmaste dörr.
