Valborg är en jävla subba.

Ja, nej eller jag menar. Alltså jag menar inte Valborg som person. Bara helgdagen i sig...
 
Jag kommer få panik om jag upptäcker att det är nån bok jag behöver som jag inte har hemma, för bibblan är stängd.







Eller okej då, det har egentligen inte att göra med bibblan. Det är väl klart som fan att jag är för jävla avis på alla som får vara ute i det fria och göra allt de känner för. Supa, knulla och slåss brukar ju vara standard för kvällen men 2 av de 3 är ju faktiskt trevliga emellanåt. Det är bara synd att det är det tredje jag är mest upplagd för, pga alla aggressioner mot allt och alla. 

För övrigt så kan ni kanske istället följa mig på twitter, för där hinner jag avlägga statusrapport oftare!

Äh, jag har varken tid eller tålamod att vänta på att det där jäkla länkfönstret ska laddas upp, vi får köra oldschool:

http://twitter.com/NaivtBlaha 



Än en gång...

... förlåt för min frånvaro!

Ni få stackare som trillat in här lite då och då kanske kan glädjas med mig, för när jag inte skriver innebär det oftast att jag har någonting att pyssla med. Nu för tiden är det visserligen inte roligare än ett examensarbete, men det är fortfarande positivt att jag faktiskt pysslar med det. Även om det är sjukt tråkigt. Det ska ju trots allt lämnas in på måndag så det är dags att få tummen ur!

Därför ska jag än en gång återgå till skiten efter detta korta livstecken!

Jag vill också!

Varför får jag inte vara ute i solen med de andra barnen? Det här är så jävla orättvist! Istället sitter jag på femte våningen vi tre meter höga fönster och tittar längtansfullt ner på de där två personerna som sitter på en bänk i vattnet i solen. Det ser så fantastiskt skönt ut. De ser sådär avslappnade och obesvärade ut.

Men vad vet jag? De kanske håller på att prata om någonting så hjärtekrossande att de var tvungna att sätta sig ner för att det blev så jobbigt? Nu har de i alla fall rest på sig och promenerar sakta vidare. Jag håller fortfarande fast vid min avundsjuka. För här på biblioteket kan man baa se solen, inte känna den värma ansiktet.

Jag hatar mitt examensarbete. Jag hatar mig själv lite grann också för att jag är så jävla ofokuserad.

Det var väl fan ta mig på tiden!

Nu har jag kört igång och kört fast och så har allt gått åt helvete. Sen plockade jag ihop bitarna och har kört igång igen med examensarbetet. Jag har ingen aning om hur detta ska gå ihop, men det får det väl ta mig fan göra. På ett eller annat sätt.

Känns som ett antal koffeintabletter och en jävla massa socker kommer intas i en månad framöver. Hade jag inte varit så skraj hade jag börjat ta amfetamin. Enligt rykten är det just det som får många läkarstuderande i jänkarland att överleva pluggtiden.

Det har vi inte sett i minsann!

HELVETE

Nähe. Det här var ju inte bra alls. Jag ska lämna in 90% av arbetet den 4:e maj. Det är ju typ snart som fan. Helvete. Helvete helvete helvete.

Helvete.

Jag har ju inte kommit nånstans.

Hjärtat i sthlm

Japp. Nu är hela jag i sthlm, det är ju så jobbigt att försöka få sthlm att rymmas i mitt hjärta. Det är alldeles fantastiskt, även om jag är jättesnuvig och har en rungande huvudvärk. Jag har förvärvat ett par mjukisbyxor och en swetshirt i min lillebrors garderob. Med hans tillåtelse hör och häpna! I vanliga fall brukar jag inte be om lov, han upptäcker det när jag skrotar runt i hset och ser ut som en kickersbrud.

Var dessutom tvungen att ha följande lite lätt obekväma samtal med honom:
Jag: När du "snyter" (jag gestikulerade tom citationstecknen) dig på handduken nästa gång kan du väl lägga den i tvättkorgen så man inte torkar händerna på den.
Lillebror: Jag har inte snutit mig på nån handduk. Va snackar du om.
Jag: Nä, jag sa ju "snyter" (gestikulerar citattionstecken övertydligt) så att handduken klibbar ihop. Read between the lines (fortsätter gestikulera).
Lillebror: Okejrå. (Lägger av ett asgarv)

Tur att han inte är så känslig, den där sjuttonåriga finniga snorungen. Tur att jag inte är så pinsam som min mamma skulle varit också. Gud. Hoppas hon inte fått för sig att ha någon blommor och bin diskussion med honom. Jag ska nog fråga och låta honom tro i några minuter att jag faktiskt tänkte ta den med honom. Hahaha

Nä, jag är inte en sån där jobbig jävel som störar sig och trackar min lillebror. Jag och minstingen (han är 17) kommer alldeles fint överens och har samma humor. Så han kommer bara garva åt mig och så kan jag ju råka slänga in nån vettig poäng i det där skämtet som typ: No glove, no luuve.

Eller så går jag bara och tuggar i mig aspirin och lägger mig nån timme...

Bang.

Så känns det i mitt huvud, som en monsterexplosion. Kan ha nåt att göra med den lilla näring jag har intagit idag. Kan också ha att göra med det jag upptäckte idag. Kan ha att göra med att den upptäckten innebär att sthlmsflytten knappast blir av till hösten. Kan kanske ha att göra med att jag får flytta själv om jag inte klarar av att stanna här. Kan måhända ha att göra med att jag och Zlatan hamnar i samma Sthlm Vs. Malmö diskussion igen. Kan troligtvis ha att göra med att det redan är ganska dåligt mellan oss. Kan möjligen vara min hemlängtan som helt plötsligt är miljoner gånger värre.

Vad gör man? Man ringer hem och gråter. Pappa ordnar biljetten. Åldern spelar ingen roll, man är aldrig för gammal för att vara pappas lilla flicka och låta föräldrarna pyssla om en. Imorgon är jag i mitt kära sthlm och jag hoppas att den dosen gör att jag känner mig lite bättre. Nånting måste förändras nu, jag klarar inte av den här skitstaden mer. 

Jag kan ju börja med att åtgärda näringsbristen så får resten lösa sig.

Men jag har bara regn hos mig..

Fan va jag måste be om ursäkt för mina fånerier hela tiden. Nu för rubriken som anspelar på en väldigt väldigt dålig låt, men det är trots allt rätt passande. Det är alldeles fantastiskt väder ute, men här sitter jag och surar. Surar för den där jävla Zlatan som fortfarande beter sig som ett jävla as, surar för att jag inte har en jävel att ringa och surar mest av allt för att jag inte är i sthlm. Jag måste tillbaks dig. Genast.

Där hade jag suttit på nåt fik med nån polare och snackat skit, med solglasögonen på och cigaretten i handen. Hon hade som den fantastiska vännen hon är bjudit på kaffet eftersom jag är helt pank. Vi hade suttit där i flera timmar och pratat om allt mellan himmel och jord, för att senare mot kvällen bara byta ut kaffet mot en öl på nån uteservering. Där hade resten av våra vänner mött upp oss och så hade vi fortsatt dricka och skratta och skåla. Helt plötsligt hade det som började med kaffe på stan slutat i en alldeles fantastisk men helt opretentiös utekväll.  Jag hade tyckt det var en bra dag, men inte den bästa dagen, för det hade inte varit varken första eller sista gången det hände.

Nu skulle den lilla dagen varit fantastiskt. Till och med den bästa.

Jahaja

Då var texten fixad verkar det som. Var ju inte så svårt. Mer än så orkar jag inte pyssla med sidan mer. Var nöjda med att ni kan läsa i alla fall! haha

Crapadoodle

Jag hade ju tidigare ett nytt svärord på prov, men råkade på vägen hitta ett annat och mildare som brukar beskriva de flesta missöden rätt väl ändå: Crap.
Det är det minsta man kan säga just nu, men rätt så passande. Jag kom på att min vännina i Oslo borde börja blogga och tog saken i egna händer. Så nu har jag skapat en blogg åt henne och tänkte fixa med utseendet på den. Tyvärr råkade jag då när jag skulle jämföra våra bloggar för att göra hennes text större blanda i ihop dem. En stund var min blogg rosa med hjärtan på. Ve och fasa! Det må passa henne men definitivt inte mig. Den saken har jag nu åtgärdat, men mina textinställningar försvann i rabaldret. Så nu måste jag inte bara ändra hennes textstorlek men leta reda på hur jag ändrar min också. Så här mitt i natten. Kul. Verkligen.

(Den här delen är mest till Susanne som frågade om han var bortrest, men ni andra har tur och får ta del av skvallret, jag vill ju inte missunna er det:) Min sambo må vara närvarande i lägenheten, men på förhållandefronten är han knappast det. Så därför sover vi inte tillsammans. Med tanke på hur liten risk det är att han läser det här kan jag passa på att säga: Det jävla aset! 

Snart löser det väl sig och så kommer jag skämmas över det här, men det är fortfarande värt att passa på att svära över honom lite lätt så jag får ur mig mina aggressioner. Som alltid började det här inte med nån stor grej, men eftersom han som vanligt inte förstår och bara ber om ursäkt för att slippa diskutera det mer är jag fly förbannad. Detta med hans tillhörande vana att inte prata (om det inte gäller musik, film, katterna, allmän lägesrapport om dagen eller annat vardagligt) gör att jag blir fly förbannad. 

Ilskan har nu visserligen gått över och jag känner nu bara att jag inte orkar ta itu med saken eftersom jag alltid måste göra det. Jag tror knappast att han är arg, utan mest bara väntar på att jag ska prata med honom om det här. Det tänker jag inte göra, just av den anledningen. Vi är trots allt två i det här förhållandet och jag är trött på att det bara är en av oss som pratar(eller skriker för den delen heller). Om nu någon skulle få för sig att vräka ur sig att det är typiskt män, borde ni låta bli. För jag vet att det inte är det, jag har faktiskt träffat ett flertal män tidigare och varit tillsammans med några också. Män kan lika mycket uttrycka vad de känner och tänker på ett eller annat sätt om inte genom prat så genom skrik, bråk eller uppträdande. Här har vi däremot en som inte gör nånting och jag har fått nog av gissningslekar där jag ska inte bara lista ut vad han tänker utan dessutom klä det i ord åt honom. Kan han inte ens ta första steget och prata om det som han faktiskt till en början hade skulden till så får det fan ta mig va. För jag har pratat nog åt oss för en livstid.

Efter det här mogna utlägget kan jag dessutom passa på att säga: Det jävla svinet som skiter fullständigt i att ens öppna sin jävla käft för att försöka lösa den här jävla skitsituationen. Jävla as som ta mig fan inte ens verkar bry sig för fem öre om att jag inte sover i sängen, jag skulle ta mig fan kunna sova på månen utan att han brydde sig. Jävla skithelvetes jävla idiotfanskap han kan fan ta och stoppa upp sin egen jävla nuna i sitt fula rövhelvete. 

Och när det gäller sidpillandet: Jävla skithelvetes jävla bloggsida som inte kan ha nåt jävla vettigt sätt att ändra storleken på horfittstexthelvetet. Fan i helvetes jävla skit.

Så, nu var allt genast lite bättre och så kan jag återgå. Verkar tydligen som om jag måste be er läsare om ursäkt för ytterligare en sak. Så förlåt för mitt utbrott. Imorgon ska jag försöka vara from som ett mumintroll. Tjipp!

"Roliga" frågor

Sånt här är bara roligt för en själv, det vet jag och det vet ni också, men nu gör jag det ändå. 


Lovar du att vara ärlig?
 Nästan. Vissa saker måste jag ju faktiskt hålla tyst om...
Du heter: Inte Lala iaf.
Smeknamn: Bara ett och men det används av hela min mammas sida av släkten.
Låt som när du är ledsen sörjer till? Mazzy Star - Still Falling el. Jeff Buckley - Halleleujah el Audioslave - Like a stone o typ femtielva låtar till.
Beroende av: Cigaretter
Vem behöver du mest just nu: Kan man svara en stad? För i såna fall blir det Stockholm. Annars mina vänner i sthlm.
Vad tror folk om dig? Smart, mogen, kaxig, självsäker, rolig 
Stämmer det? Lika bra som såna saker brukar göra, vid vissa tillfällen ja och andra nej.
Vad får du oftast komplimanger för? Min intelligens, mina ögon och min hylla (som inte är från Ikea, om ni förstår vad jag menar... haha). 
Vad säger du för att imponera på någon? Det är inte ofta jag brukar försöka imponera på någon och har knappast nån standardreplik för det beror ju på situationen.
Hur imponerar man på dig? Man är smart, utan att vara en besserwisser, intressant utan att bara prata om sig själv, rolig utan att hålla en stå upp show och framför allt inte ytlig.
Brukar du skratta för dig själv? Då ska det banne mig va nåt jävligt roligt. Skratta är ju mycket en social grej, visste ni det?
Vad står det i ditt senast inkomna SMS? "Det var inte jag. Så testa o ring din mamma eller kanske min mamma" från Zlatan, när jag undrade om det var han som hade ringt på hemtelefonen.
Var bor du? Malmoe
Trivs du där: Ibland, ibland inte.
Äger du några converse: Nope. Conversalikes från Cheap Monday däremot och det räcker bra för mig.
Sprit, cider, vin eller öl: Cider/Vin
Brukar du bli för full: Väldigt sällan. Väldigt, väldigt sällan.
Vad har du för mobiloperatör: 3
Är du allergisk mot något: Nope.
Har du haft sex idag: Ha! Knappast.
Nästa mål i ditt liv: Ta examen.
Hur svarar du i mobilen: Föräldrar: "Czesc/Halo" Vänner: Hej/Tja/Nåt fyndigt/Börjar konverstionen direkt Zlatan: Hej/Hej älskling
Vem ringde du senast? Hem, men de svarade inte.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Vi ses på onsdag.
Antal timmar sömn inatt: 4, 6 med lite tur.
Sov du ensam: Japp.
Brukar du komma i tid: Sällan. Speciellt när det inte är jobb eller andra möten det gäller.
När mår du bra: När jag är med människor jag tycker om.
När blev du fotad senast: I lördags.
Hur känner du dig nu: Seg och sur.
Vanligaste färg på dina kläder: Svart, grå eller brun. Fyfan va tråkig jag är.
Vad tycker du om fötter: Inget särskilt.
Vad saknar du: Sthlm och alla mina vänner där.
Hade du en bra kväll igår: Nej. Inte speciellt. Hemskt var det inte men inte kul heller.
Favoritdryck på morgonen: Vatten. (Cola egentligen. Alltid Cola egentligen, men jag försöker med avvänjning.)
Rakar du benen: Inte om jag inte behöver. På vintern har jag typ päls. 
När brukar du oftast gå och lägga dig: Mellan 23 och 03.
Är du blyg? Oftast inte. Eller nä, inte alls egentligen. Känner mig väl obekväm ibland, men knappast blyg.
Sysslar du med någon idrott: Nope. Jag är en riktig latmask. Brukade spela innebandy förr om åren.
Vill du hellre ha mail än brev: Ja och nej. Mail går fortare men brev är lite mysigare.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nej. Inte kärlek, snarare attraktion.
Har du spytt offentligt: Inte som jag kan minnas och det är inte på grund av minnesluckor utan snarare att om jag gjort det var det så pass länge sen.
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Skriva mitt namn med kisset, på snö, asfalt eller vad som än finns till hands. Sen skulle jag knulla. 
Är du nöjd med ditt liv: Sisådär. 
Är du bortskämd: Verkligen inte och tacka fan för det.
Vad gör du i morgon: Förhoppningsvis pluggar jag.
Vad är det värsta du vet? Illa behandling av barn/djur eller andra försvarslösa varelser.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Det beror på när jag fick pengar och om jag hittat nåt snyggt i affären.
Vad behöver du just nu? Pengar.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Ingen? De är ju trots allt (hur coola de än är) narcissististiska as med ett antal defekter. 
Vad längtar du till? Att få flytta till sthlm.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Här? Nej. Men tacka fan för att jag har det nånstans. 
Vad använder du för shampoo? Olika. Barnängen just nu.
Vad är det finaste du fått? Den frågan är jag inte upplagd på att svara på riktigt. Men kan det räknas med två katter? Som vi fick köpa?
En speciell dag du minns: När jag snorklade i Sharm el Sheikh.
Hur gammal är du: 25
Tycker du om någon just nu: Mina vänner och min familj. Och så Zlatan, men det är fan knappt just nu alltså.
Om fem månader: Bor jag i sthlm.
Du samlar på: Inget.
Gröna eller röda äppeln: Beror väl på vad det är för äpplen.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Kompis, mamma eller Zlatan. Oftast en speciell av mina vänner.
Gillar du golf: Innerst inne önskar jag att jag kunde och hade råd att lägga mig till med den vanan.
Vilken tid gick du upp idag: Två typ.
Har du sovit i din egna säng inatt: Nej. På soffan. Kul.
Har du strumpor på dig nu: Två par faktiskt.
Vad ska du göra ikväll: Glo på tv eller läsa. Inte så spännande.
Är det okej att gråta: Klart det är.
När grät du senast: Torsdags.
Laddar du ner musik och film från Internet: Inte på sistone, men ja.
Vad skulle du göra om du vann en miljon
: RESA!!!! TILL SOLEN!!! Och shoppa en massa! Sen skulle en del sparas, en del ges till mina föräldrar. Jag vill helst inte gå in på hur pass detaljerade planer jag har för mina framtida eventuella vinstpengar, för då skulle det bli tydligt hur mycket tid jag faktiskt spenderar på att tänka på det.
Bär du glasögon eller linser: Inte mer än för syns skull ibland. Har trots allt varit optikerassisten en gång i tiden.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Varför skulle det vara det? Det är ju löjligt att bry sig om såna ytligheter.
När går du upp ur sängen en helgmorgon: Allt mellan 10 och 16.
Har du piercing: Hade i naveln och näsan, men har tagit ut dem. Bara hål i öronen nu för tiden.
Vill du gifta dig: Ja. Men jag drömmer knappast om prinsessbröllop och sånt.
Vill du ha barn: Nu nej, sen ja.
Solar du ofta: Så mycket jag kan på sommaren, solarium väldigt sällan.
Är du bra på att laga mat: Japp. Hade troligtvis varit en väldigt framgångsrik kock om jag valt den banan.
Gillar du att dansa: Gillar? Nej. Älskar!
Är du flygrädd: Det har blivit bättre, men jag tycker fortfarande det är obehagligt. Så länge planet flyger rakt och högt är jag nöjd. Allt annat orsakar smärre panik.
Hur vig är du: Jag kan säkert slänga upp benen bakom ryggen, men det handlar mer om envishet och jag skulle knappast komma loss.
Vad dricker du helst när du är törstig: Cola. Har jag nämnt att jag älskar Cola?
Vilken är din favoritglass: Rom russin och ägglikör. Kulglass. Ja, jag är en tant.
Tror du på ett liv efter döden: Nej, men jag hoppas verkligen.
Tycker du om sushi: Verkligen inte. Och jag är inte typen som försöker vänja mig vid nåt jag inte gillar.
Vad äter du helst när du ser på film: Cola och chips eller lösgodis. 
Bor dina föräldrar tillsammans: Japp.
Har du tandläkarskräck: Jag har varit där en gång(eller det var tre, men av ett problem) de senaste fem åren och då hade det gått så långt att jag behövde en plågsam rotfyllning.
Är du morgon- eller kvällsmänniska: Kväll. Hatar morgonpigga jävlar.
Vilken ögonfärg har du: Brungröna.
Har du någon gång gråtit dej till sömns: Tyvärr ja.
Biter du på naglarna: Sällan.
Röker du: Mycket.
Hur ofta tränar/motionerar du: Inte lika ofta som jag borde eller vill. Men jag ska bättra mig.
Senaste låt du hörde: Audioslave- Like a stone
Vad gör du på helgerna: Det jag gör alla andra dagar. Latar mig. Ibland åker jag och hälsar på i sthlm eller hittar på nåt med Zlatan eller nån av mina vänner om jag har tur.

Officiell ursäkt

Härmed ber jag er, högst ödmjukt och ytterst ångerfullt, om ursäkt för mitt pseudofilosofiska inlägg. Jag hoppas ni tar emot ursäkten utan att känna ett behov av vedergällning. Om inte så föredrar jag bli slagen med knölpåkar, eventuellt med knyntnävarna med en telefonkatalog emellan. Min inbillning säger mig att de två alternativen lämnar  mindre märken än piska eller dylikt och är mindre smärtsamt. 

Pseudofilosofi

Jag vet att jag lovade att inte skriva såna här inlägg, men nu är det så att jag måste skriva av mig. Dessutom kan jag alltid skylla på att jag var så trött så jag inte visste riktigt vad jag höll på med, med tanke på tidpunkten. I annat fall så kan jag skylla på att jag lovade att berätta om Oslo och det här är en av de sakerna jag minns mest. Så på förhand ber jag om förlåtelse och försäkrar er om att det inte ska bli mer långdraget och inte heller mer patetiskt låtsasfilosofiskt än nödvändigt.

När jag pratade med min vännina om att sluta röka så kom vi in på de här mildare antidepressiva pillrena man kan få och vidare från det till psykiskt välmående. Till slut hamnade vi på ämnet ångest så jag frågade henne om hon var bekant med den där speciella känslan av existentiell ångest. 

Mina försök att förklara hur det kändes i det ögonblicket man inser att man verkligen finns till, lever, andas, färdas genom livet och kommer att dö fick inte riktigt det igenkännande gensvar jag väntat mig. Jag försökte förklara all den ångest som kommer med insikten om att man själv är ansvarig för sitt liv och hur alla val påverkar vad som kommer hända i det. Hur man känner sig så märkligt maktlös inför det som borde vara en berusande känsla av fullkomlig makt. Det var inte första gången någon inte förstod, jag insåg när jag frågat min sambo om det här att det normala snarare var att man inte kände så (med tanke på hur alldeles genomnormal han är). 

Det märkliga i det här låg alltså för min del inte i att hon inte förstod den här hemska ångesten och känslan av att vara helt hjälplös, utan vad hon försökte jämföra det med. Hon valde att förklara det här med att påminna mig om ett Sex and the City avsnitt där Miranda höll på att kvävas och fick panik över att ingen skulle hitta henne på flera dagar om hon hade dött. Vad hon menade var att hon ibland kunde känna sig ensam och få "ångest" över att det skulle ta så lång tid innan någon märkte det. Därefter förklarade hon att eftersom jag har sambo så behöver jag inte oroa mig för den saken, till min protest då jag har varit gräsänka vid ett flertal tillfällen. 

Besvikelsen jag kände låg inte i att hon inte förstod, jag hade som jag nämnde tidigare varit med om att man inte förstod detta, det som gjorde mig besviken var snarare att hon banaliserade den här känslan och jämförde den med nånting så (i brist på bättre ord) värdsligt. Att känna sig ensam för att det skulle ta ett par dar innan nån märkte att man dog, jämfört med känslan av att inse hur stor planeten (för att inte tala om universum) var och hur obetydlig man var i det är för mig faktiskt en piss i Nilen. En alldeles normal ensamhetskänsla, som hos mig inte ger upphov till så mycket obehagskänslor. 

Nu när jag tänkte på det här, över en cigarett så klart, har jag insett vad det är som gör den där känslan så banal och då vad som stör mig med jämförelsen. Om någonting händer så händer det antingen bland folk, vilket innebär att någon självklart märker det, eller i sitt hem. Händer det någonting i ensamheten av hemmet är det ju löjligt att få för sig saker som att det skulle gå veckor innan nån märker det och att man skulle bry sig om det nu faktiskt gjorde det. Varför? För att antingen så är man vid medvetande efter olyckshändelsen och kan troligtvis på ett eller annat sätt tillkalla hjälp. Är man inte vid medvetande så dör man högst troligt. Vad som inte är så troligt ifall det händer att man dör är nog att man faktiskt skulle bry sig om att ingen märker att man är död eller hur lång tid det skulle ta. För tja. Man är ju död.

För mig är insikten om att man faktiskt ska dö och innan dess ska leva med allt vad det innebär långt mycket värre än hur lång tid det skulle ta innan mitt lik påträffas. För då har man redan klarat av de svåra bitarna och också de som ger mig sån ångest: Livet och döden. 

Sådär. Nu är den tanken satt i pränt och jag ska inte besvära er med det mer :) Däremot ska jag en annan dag beklaga mig över andra delar av Osloresan.

Blä

Jag orkar faktiskt inte komma på en vettig rubrik. Ville bara meddela att jag inte blivit påkörd eller kört på nån själv. Inte ligger jag på sjukhuset efter att ha blivit attackerad av rullatorer heller och jag har inte blivit en flitig arbetsmyra som låst in sig och skrivit examensarbete hela dagarna. 

Min frånvaro har helt enkelt orsakats av att jag varit utomlands! Det var inget Sharm el Sheikh precis, knappt så det räknas som utomlands ens, men jag var och hälsade på en sykepleje i Olso i helgen. Det var... intressant. Trevligt stundvis och mindre trevligt stundvis. Ibland var det helt kaotiskt till och med. Mer om det imorgon. Har suttit på en buss från 08.05 till 16.00 så jag är rätt så sliten.

Är alla jävla trafikanter idioter?

Det verkar onekligen så. Jag har cyklat fyra gånger idag och haft minst fem näradödenupplevelser varenda sketna jävla gång. Alla jävla trafikanter, varesig de går, kör bil, cyklar eller bara masar sig fram på annat sätt har betett sig som as. De har klvit rakt ut i vägen med sina barnvagnar, tvingat sig till företräde genom att helt sonika svänga i korsningar när det är jag som har företräde, cyklat på helt jävla fel sida av cykelvägen eller bara befunnit sig på helt jävla fel ställe helt enkelt.
Jag är glad att jag överlevt helt enkelt, det hade ju kunnat sluta illa.



Artikeln om den här galna cykelolyckan hittar ni på SvD.

Borta men inte glömt

Det är mitt ögonbryn. Än så länge. Men det har dolts med en riktigt snygg frisyr! Det blev lugg. Jag orkar inte stå och måla i ögonbrynet när jag ska gå och köpa mjölk eller stå på balkongen och röka. Nån måtta får det va!



Jag har inte varit så aktiv, för att jag suttit i bibblan och jag är lite för blyg för att blogga här. Men nu är jag så jävla trött på mina böcker så jag gör det ändå!

Jag har fått frågan om vad Twitter är för nåt egentligen. Det enkla svaret är numera att det är en fluga som jag tröttnade på illa kvickt. Här är en annan beskrivning av det:






RSS 2.0