Naivt Blaha

Det är det minsta man kan säga just nu, men rätt så passande. Jag kom på att min vännina i Oslo borde börja blogga och tog saken i egna händer. Så nu har jag skapat en blogg åt henne och tänkte fixa med utseendet på den. Tyvärr råkade jag då när jag skulle jämföra våra bloggar för att göra hennes text större blanda i ihop dem. En stund var min blogg rosa med hjärtan på. Ve och fasa! Det må passa henne men definitivt inte mig. Den saken har jag nu åtgärdat, men mina textinställningar försvann i rabaldret. Så nu måste jag inte bara ändra hennes textstorlek men leta reda på hur jag ändrar min också. Så här mitt i natten. Kul. Verkligen.

(Den här delen är mest till Susanne som frågade om han var bortrest, men ni andra har tur och får ta del av skvallret, jag vill ju inte missunna er det:) Min sambo må vara närvarande i lägenheten, men på förhållandefronten är han knappast det. Så därför sover vi inte tillsammans. Med tanke på hur liten risk det är att han läser det här kan jag passa på att säga: Det jävla aset! 

Snart löser det väl sig och så kommer jag skämmas över det här, men det är fortfarande värt att passa på att svära över honom lite lätt så jag får ur mig mina aggressioner. Som alltid började det här inte med nån stor grej, men eftersom han som vanligt inte förstår och bara ber om ursäkt för att slippa diskutera det mer är jag fly förbannad. Detta med hans tillhörande vana att inte prata (om det inte gäller musik, film, katterna, allmän lägesrapport om dagen eller annat vardagligt) gör att jag blir fly förbannad. 

Ilskan har nu visserligen gått över och jag känner nu bara att jag inte orkar ta itu med saken eftersom jag alltid måste göra det. Jag tror knappast att han är arg, utan mest bara väntar på att jag ska prata med honom om det här. Det tänker jag inte göra, just av den anledningen. Vi är trots allt två i det här förhållandet och jag är trött på att det bara är en av oss som pratar(eller skriker för den delen heller). Om nu någon skulle få för sig att vräka ur sig att det är typiskt män, borde ni låta bli. För jag vet att det inte är det, jag har faktiskt träffat ett flertal män tidigare och varit tillsammans med några också. Män kan lika mycket uttrycka vad de känner och tänker på ett eller annat sätt om inte genom prat så genom skrik, bråk eller uppträdande. Här har vi däremot en som inte gör nånting och jag har fått nog av gissningslekar där jag ska inte bara lista ut vad han tänker utan dessutom klä det i ord åt honom. Kan han inte ens ta första steget och prata om det som han faktiskt till en början hade skulden till så får det fan ta mig va. För jag har pratat nog åt oss för en livstid.

Efter det här mogna utlägget kan jag dessutom passa på att säga: Det jävla svinet som skiter fullständigt i att ens öppna sin jävla käft för att försöka lösa den här jävla skitsituationen. Jävla as som ta mig fan inte ens verkar bry sig för fem öre om att jag inte sover i sängen, jag skulle ta mig fan kunna sova på månen utan att han brydde sig. Jävla skithelvetes jävla idiotfanskap han kan fan ta och stoppa upp sin egen jävla nuna i sitt fula rövhelvete. 

Och när det gäller sidpillandet: Jävla skithelvetes jävla bloggsida som inte kan ha nåt jävla vettigt sätt att ändra storleken på horfittstexthelvetet. Fan i helvetes jävla skit.

Så, nu var allt genast lite bättre och så kan jag återgå. Verkar tydligen som om jag måste be er läsare om ursäkt för ytterligare en sak. Så förlåt för mitt utbrott. Imorgon ska jag försöka vara from som ett mumintroll. Tjipp!