Borta bra men hemma bäst.
Sambo kom hem i natt, vid tretiden. I dag vid tvåtiden i eftermiddags hoppade jag på mitt plan och sitter just nu hemma hos föräldrarna. Vi går lite i skift helt enkelt, sambo och jag. Men jag har ett mycket viktigt möte här uppe på måndag, eller två till och med. Dels ska jag hälsa på SR och dels ska jag ta med två vänner på konsert. En fin kombination av födelsedagspresent(till den ena) och julklapp(till den andra så klart!).
Här uppe är det om möjligt mer snö och kallare. Men eftersom jag fick ett smakprov på vintern redan igår känner jag mig härdad. Inte för att jag tänker bege mig utomhus mer idag, men ändå.
Igår såg jag färdigt på Tila Tequila: A shot at love 2. Det var dramatik ända in i det sitsta och sådär lagom underhållande som den typen av serier brukar vara. Det var roligt att se Tila flippa ur i det allra sista programmet som var en sån där typisk "Vad hände sen?" soffuppföljning på den stora finalen. Lilla Tila har tydligen ett stort temperament och en ännu större käft. Kul att få se lite av den där sidan när man har sett så mycket plast och glitter och fnitter under hela säsongen. I genren skräpserier får den 4 av 5 poäng, men är inte någonting att rekommendera finsmakaren. Vill du däremot ta en liten paus bland alla dramaserier och se folk spåra ur fullständigt a la Big Brother gånger 10, så är det här serien för dig. Den passar även de som gillar skvallertidningar, girl on girl mjukporr och ultimate fighting.
Jag kom mig inte för att börja på True Blood, vilket är en ganska stor miss eftersom seriemaratondagarna är över(yeah right!), eller åtminstoneinte lika frekventa. Det finns en anledning till att jag inte tittat på TB insåg jag för några dagar sen. Jag är helt enkelt lite för skraj. En liten fegis. Jag kan ju för allt i världen inte se skräckisar över huvud taget. Det säkraste tecknet på att en skräckfilm är dålig är att jag säger att den var helt okej. Helt okej innebär för mig att jag inte behöver sova med alla lampor tända i en vecka efteråt eller rehabiliteras från mina psykiska men genom att titta på Hitta Nemo 10ggr. Översatt till "vanlig" skräckfilmsstandard är mitt helt okej alltså den typen av skräckfilm som Paris Hilton skulle kunna vara med i. Så som den fegis jag är har jag inte vågat titta på True Blood, för förr eller senare blir det nog lite läskigt. Jag har ju fortfarande torsdagarna sambofria fram tills nio på kvällen, så det får bli tvtittardagen. När jag kommer hem ska jag sätta igång med TB direkt!
Ikväll blir det lite annan typ av TV: Inter - Juve! Äntligen lite redig fotboll med lite rediga fotbollsfantaster.
