Naivt Blaha

Det är det minsta man kan säga just nu, men rätt så passande. Jag kom på att min vännina i Oslo borde börja blogga och tog saken i egna händer. Så nu har jag skapat en blogg åt henne och tänkte fixa med utseendet på den. Tyvärr råkade jag då när jag skulle jämföra våra bloggar för att göra hennes text större blanda i ihop dem. En stund var min blogg rosa med hjärtan på. Ve och fasa! Det må passa henne men definitivt inte mig. Den saken har jag nu åtgärdat, men mina textinställningar försvann i rabaldret. Så nu måste jag inte bara ändra hennes textstorlek men leta reda på hur jag ändrar min också. Så här mitt i natten. Kul. Verkligen.

(Den här delen är mest till Susanne som frågade om han var bortrest, men ni andra har tur och får ta del av skvallret, jag vill ju inte missunna er det:) Min sambo må vara närvarande i lägenheten, men på förhållandefronten är han knappast det. Så därför sover vi inte tillsammans. Med tanke på hur liten risk det är att han läser det här kan jag passa på att säga: Det jävla aset! 

Snart löser det väl sig och så kommer jag skämmas över det här, men det är fortfarande värt att passa på att svära över honom lite lätt så jag får ur mig mina aggressioner. Som alltid började det här inte med nån stor grej, men eftersom han som vanligt inte förstår och bara ber om ursäkt för att slippa diskutera det mer är jag fly förbannad. Detta med hans tillhörande vana att inte prata (om det inte gäller musik, film, katterna, allmän lägesrapport om dagen eller annat vardagligt) gör att jag blir fly förbannad. 

Ilskan har nu visserligen gått över och jag känner nu bara att jag inte orkar ta itu med saken eftersom jag alltid måste göra det. Jag tror knappast att han är arg, utan mest bara väntar på att jag ska prata med honom om det här. Det tänker jag inte göra, just av den anledningen. Vi är trots allt två i det här förhållandet och jag är trött på att det bara är en av oss som pratar(eller skriker för den delen heller). Om nu någon skulle få för sig att vräka ur sig att det är typiskt män, borde ni låta bli. För jag vet att det inte är det, jag har faktiskt träffat ett flertal män tidigare och varit tillsammans med några också. Män kan lika mycket uttrycka vad de känner och tänker på ett eller annat sätt om inte genom prat så genom skrik, bråk eller uppträdande. Här har vi däremot en som inte gör nånting och jag har fått nog av gissningslekar där jag ska inte bara lista ut vad han tänker utan dessutom klä det i ord åt honom. Kan han inte ens ta första steget och prata om det som han faktiskt till en början hade skulden till så får det fan ta mig va. För jag har pratat nog åt oss för en livstid.

Efter det här mogna utlägget kan jag dessutom passa på att säga: Det jävla svinet som skiter fullständigt i att ens öppna sin jävla käft för att försöka lösa den här jävla skitsituationen. Jävla as som ta mig fan inte ens verkar bry sig för fem öre om att jag inte sover i sängen, jag skulle ta mig fan kunna sova på månen utan att han brydde sig. Jävla skithelvetes jävla idiotfanskap han kan fan ta och stoppa upp sin egen jävla nuna i sitt fula rövhelvete. 

Och när det gäller sidpillandet: Jävla skithelvetes jävla bloggsida som inte kan ha nåt jävla vettigt sätt att ändra storleken på horfittstexthelvetet. Fan i helvetes jävla skit.

Så, nu var allt genast lite bättre och så kan jag återgå. Verkar tydligen som om jag måste be er läsare om ursäkt för ytterligare en sak. Så förlåt för mitt utbrott. Imorgon ska jag försöka vara from som ett mumintroll. Tjipp!

Äger du några converse: Nope. Conversalikes från Cheap Monday däremot och det räcker bra för mig.
Sprit, cider, vin eller öl: Cider/Vin
Brukar du bli för full: Väldigt sällan. Väldigt, väldigt sällan.
Vad har du för mobiloperatör: 3
Är du allergisk mot något: Nope.
Har du haft sex idag: Ha! Knappast.
Nästa mål i ditt liv: Ta examen.
Hur svarar du i mobilen: Föräldrar: "Czesc/Halo" Vänner: Hej/Tja/Nåt fyndigt/Börjar konverstionen direkt Zlatan: Hej/Hej älskling
Vem ringde du senast? Hem, men de svarade inte.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Vi ses på onsdag.
Antal timmar sömn inatt: 4, 6 med lite tur.
Sov du ensam: Japp.
Brukar du komma i tid: Sällan. Speciellt när det inte är jobb eller andra möten det gäller.
När mår du bra: När jag är med människor jag tycker om.
När blev du fotad senast: I lördags.
Hur känner du dig nu: Seg och sur.
Vanligaste färg på dina kläder: Svart, grå eller brun. Fyfan va tråkig jag är.
Vad tycker du om fötter: Inget särskilt.
Vad saknar du: Sthlm och alla mina vänner där.
Hade du en bra kväll igår: Nej. Inte speciellt. Hemskt var det inte men inte kul heller.
Favoritdryck på morgonen: Vatten. (Cola egentligen. Alltid Cola egentligen, men jag försöker med avvänjning.)
Rakar du benen: Inte om jag inte behöver. På vintern har jag typ päls. 
När brukar du oftast gå och lägga dig: Mellan 23 och 03.
Är du blyg? Oftast inte. Eller nä, inte alls egentligen. Känner mig väl obekväm ibland, men knappast blyg.
Sysslar du med någon idrott: Nope. Jag är en riktig latmask. Brukade spela innebandy förr om åren.
Vill du hellre ha mail än brev: Ja och nej. Mail går fortare men brev är lite mysigare.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nej. Inte kärlek, snarare attraktion.
Har du spytt offentligt: Inte som jag kan minnas och det är inte på grund av minnesluckor utan snarare att om jag gjort det var det så pass länge sen.
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Skriva mitt namn med kisset, på snö, asfalt eller vad som än finns till hands. Sen skulle jag knulla. 
Är du nöjd med ditt liv: Sisådär. 
Är du bortskämd: Verkligen inte och tacka fan för det.
Vad gör du i morgon: Förhoppningsvis pluggar jag.
Vad är det värsta du vet? Illa behandling av barn/djur eller andra försvarslösa varelser.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Det beror på när jag fick pengar och om jag hittat nåt snyggt i affären.
Vad behöver du just nu? Pengar.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Ingen? De är ju trots allt (hur coola de än är) narcissististiska as med ett antal defekter. 
Vad längtar du till? Att få flytta till sthlm.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Här? Nej. Men tacka fan för att jag har det nånstans. 
Vad använder du för shampoo? Olika. Barnängen just nu.
Vad är det finaste du fått? Den frågan är jag inte upplagd på att svara på riktigt. Men kan det räknas med två katter? Som vi fick köpa?
En speciell dag du minns: När jag snorklade i Sharm el Sheikh.
Hur gammal är du: 25
Tycker du om någon just nu: Mina vänner och min familj. Och så Zlatan, men det är fan knappt just nu alltså.
Om fem månader: Bor jag i sthlm.
Du samlar på: Inget.
Gröna eller röda äppeln: Beror väl på vad det är för äpplen.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Kompis, mamma eller Zlatan. Oftast en speciell av mina vänner.
Gillar du golf: Innerst inne önskar jag att jag kunde och hade råd att lägga mig till med den vanan.
Vilken tid gick du upp idag: Två typ.
Har du sovit i din egna säng inatt: Nej. På soffan. Kul.
Har du strumpor på dig nu: Två par faktiskt.
Vad ska du göra ikväll: Glo på tv eller läsa. Inte så spännande.

Är det okej att gråta: Klart det är.
När grät du senast: Torsdags.
Laddar du ner musik och film från Internet: Inte på sistone, men ja.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: RESA!!!! TILL SOLEN!!! Och shoppa en massa! Sen skulle en del sparas, en del ges till mina föräldrar. Jag vill helst inte gå in på hur pass detaljerade planer jag har för mina framtida eventuella vinstpengar, för då skulle det bli tydligt hur mycket tid jag faktiskt spenderar på att tänka på det.
Bär du glasögon eller linser: Inte mer än för syns skull ibland. Har trots allt varit optikerassisten en gång i tiden.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Varför skulle det vara det? Det är ju löjligt att bry sig om såna ytligheter.
När går du upp ur sängen en helgmorgon: Allt mellan 10 och 16.
Har du piercing: Hade i naveln och näsan, men har tagit ut dem. Bara hål i öronen nu för tiden.
Vill du gifta dig: Ja. Men jag drömmer knappast om prinsessbröllop och sånt.

Vill du ha barn: Nu nej, sen ja.
Solar du ofta: Så mycket jag kan på sommaren, solarium väldigt sällan.
Är du bra på att laga mat: Japp. Hade troligtvis varit en väldigt framgångsrik kock om jag valt den banan.
Gillar du att dansa: Gillar? Nej. Älskar!
Är du flygrädd: Det har blivit bättre, men jag tycker fortfarande det är obehagligt. Så länge planet flyger rakt och högt är jag nöjd. Allt annat orsakar smärre panik.
Hur vig är du: Jag kan säkert slänga upp benen bakom ryggen, men det handlar mer om envishet och jag skulle knappast komma loss.
Vad dricker du helst när du är törstig: Cola. Har jag nämnt att jag älskar Cola?
Vilken är din favoritglass: Rom russin och ägglikör. Kulglass. Ja, jag är en tant.
Tror du på ett liv efter döden: Nej, men jag hoppas verkligen.
Tycker du om sushi: Verkligen inte. Och jag är inte typen som försöker vänja mig vid nåt jag inte gillar.
Vad äter du helst när du ser på film: Cola och chips eller lösgodis. 
Bor dina föräldrar tillsammans: Japp.
Har du tandläkarskräck: Jag har varit där en gång(eller det var tre, men av ett problem) de senaste fem åren och då hade det gått så långt att jag behövde en plågsam rotfyllning.
Är du morgon- eller kvällsmänniska: Kväll. Hatar morgonpigga jävlar.
Vilken ögonfärg har du: Brungröna.

Har du någon gång gråtit dej till sömns: Tyvärr ja.
Biter du på naglarna: Sällan.
Röker du: Mycket.
Hur ofta tränar/motionerar du: Inte lika ofta som jag borde eller vill. Men jag ska bättra mig.
Senaste låt du hörde: Audioslave- Like a stone
Vad gör du på helgerna: Det jag gör alla andra dagar. Latar mig. Ibland åker jag och hälsar på i sthlm eller hittar på nåt med Zlatan eller nån av mina vänner om jag har tur.

När jag pratade med min vännina om att sluta röka så kom vi in på de här mildare antidepressiva pillrena man kan få och vidare från det till psykiskt välmående. Till slut hamnade vi på ämnet ångest så jag frågade henne om hon var bekant med den där speciella känslan av existentiell ångest. 

Mina försök att förklara hur det kändes i det ögonblicket man inser att man verkligen finns till, lever, andas, färdas genom livet och kommer att dö fick inte riktigt det igenkännande gensvar jag väntat mig. Jag försökte förklara all den ångest som kommer med insikten om att man själv är ansvarig för sitt liv och hur alla val påverkar vad som kommer hända i det. Hur man känner sig så märkligt maktlös inför det som borde vara en berusande känsla av fullkomlig makt. Det var inte första gången någon inte förstod, jag insåg när jag frågat min sambo om det här att det normala snarare var att man inte kände så (med tanke på hur alldeles genomnormal han är). 

Det märkliga i det här låg alltså för min del inte i att hon inte förstod den här hemska ångesten och känslan av att vara helt hjälplös, utan vad hon försökte jämföra det med. Hon valde att förklara det här med att påminna mig om ett Sex and the City avsnitt där Miranda höll på att kvävas och fick panik över att ingen skulle hitta henne på flera dagar om hon hade dött. Vad hon menade var att hon ibland kunde känna sig ensam och få "ångest" över att det skulle ta så lång tid innan någon märkte det. Därefter förklarade hon att eftersom jag har sambo så behöver jag inte oroa mig för den saken, till min protest då jag har varit gräsänka vid ett flertal tillfällen. 

Besvikelsen jag kände låg inte i att hon inte förstod, jag hade som jag nämnde tidigare varit med om att man inte förstod detta, det som gjorde mig besviken var snarare att hon banaliserade den här känslan och jämförde den med nånting så (i brist på bättre ord) värdsligt. Att känna sig ensam för att det skulle ta ett par dar innan nån märkte att man dog, jämfört med känslan av att inse hur stor planeten (för att inte tala om universum) var och hur obetydlig man var i det är för mig faktiskt en piss i Nilen. En alldeles normal ensamhetskänsla, som hos mig inte ger upphov till så mycket obehagskänslor. 

Nu när jag tänkte på det här, över en cigarett så klart, har jag insett vad det är som gör den där känslan så banal och då vad som stör mig med jämförelsen. Om någonting händer så händer det antingen bland folk, vilket innebär att någon självklart märker det, eller i sitt hem. Händer det någonting i ensamheten av hemmet är det ju löjligt att få för sig saker som att det skulle gå veckor innan nån märker det och att man skulle bry sig om det nu faktiskt gjorde det. Varför? För att antingen så är man vid medvetande efter olyckshändelsen och kan troligtvis på ett eller annat sätt tillkalla hjälp. Är man inte vid medvetande så dör man högst troligt. Vad som inte är så troligt ifall det händer att man dör är nog att man faktiskt skulle bry sig om att ingen märker att man är död eller hur lång tid det skulle ta. För tja. Man är ju död.

För mig är insikten om att man faktiskt ska dö och innan dess ska leva med allt vad det innebär långt mycket värre än hur lång tid det skulle ta innan mitt lik påträffas. För då har man redan klarat av de svåra bitarna och också de som ger mig sån ångest: Livet och döden. 

Sådär. Nu är den tanken satt i pränt och jag ska inte besvära er med det mer :) Däremot ska jag en annan dag beklaga mig över andra delar av Osloresan.

Min frånvaro har helt enkelt orsakats av att jag varit utomlands! Det var inget Sharm el Sheikh precis, knappt så det räknas som utomlands ens, men jag var och hälsade på en sykepleje i Olso i helgen. Det var... intressant. Trevligt stundvis och mindre trevligt stundvis. Ibland var det helt kaotiskt till och med. Mer om det imorgon. Har suttit på en buss från 08.05 till 16.00 så jag är rätt så sliten.

Jag har inte varit så aktiv, för att jag suttit i bibblan och jag är lite för blyg för att blogga här. Men nu är jag så jävla trött på mina böcker så jag gör det ändå!

Jag har fått frågan om vad Twitter är för nåt egentligen. Det enkla svaret är numera att det är en fluga som jag tröttnade på illa kvickt. Här är en annan beskrivning av det: