Naivt Blaha

Över hela landet har vi frusit, gamla som unga, snygga som fula och rika som fattiga. Ingen som klev utanför dörren skonades. Även de mest påpälsade kunde inte undvika Herr Frost som bet dem på näsan. Mitt bland alla dessa människor gick jag. Flickan med tändaren. Mest frusen av dem alla med lite hopp om att någonsin bli varm igen. Jag rökte cigarett efter cigarett bara för att känna värmen från tändaren, men inte hjälpte det. Det började sticka i mina ben, tills de näst intill domnade bort, ansiktet var stelt som en isstaty , kissemannen stod och pekade på mig i sin gula kåpa. Utan några ord förstod jag vad han ville säga "Du står på tur". Men det verkar som om han hade fullt upp med alla andra idag, för än har jag inte drabbats.

Nu är jag tack och lov inomhus sen några timmar och jag tänker aldrig gå ut igen. Aldrig! Hör du det kissemannen?! Du ska inte få tag på mig. Jag ska inte bli ett offer för kissesjukan! Med gud som mitt vittne ska jag aldrig gå på toa och känna smärta igen!





I övrigt hade jag trevligt på min semester från semestern. Skönt att slippa mamman ett tag. Skönt att prata med någon som förstår grejen också. Som min vän sa "Folk som inte är eller har varit i samma sits tror bara att man beter sig som en liten bortskämd snorunge som får fåniga utbrott, när faktum är att man för länge sen växt ur det beteendet. Det handlar helt enkelt om att det är ens mamma som är snorungen och man själv försöker bara att undvika att bli vansinnig." 
Ja. För så är det faktiskt. Det är ingen idé att förklara för er, när ni ändå inte blir underhållna av det. Jag vill bara förtydliga att jag inte är en bortskämd snorunge. Inte när det gäller den här saken i alla fall.