Jag har gått under jorden
Jag har inte så mycket tid att förklara vad som hänt, så jag måste fatta mig kort. Vi sitter på ett sjaskigt internetcafe. Jag kan inte säga var eftersom våra förföljare kanske läser det här. Vi har varit på flykt i typ två veckor nu. Jag har inte riktigt koll på dagarna, så jag kan inte säga exakt hur länge.
Det hela började med de där 10 000 kronorna som vi fick i julklapp. Vi tänkte att vi skulle dryga ut resekassan genom att försöka oss på att spela till oss mer pengar. Vi läste på om det ena och det andra sättet och bestämde oss till slut för att åka iväg till travbanan. Fem tusen skulle vi spela för hade vi bestämt. Det gick ganska bra till en början och vi dubblade pengarna. Och sen gick det ännu bättre och vi var uppe i 20 000 papp. Så vi tänkte köra fullt ös och spela 15 på en jumbohäst som gav 10 gånger pengarna. Vi vann. Lyckoruset var helt galet, vi var så jävla höga på adrenalin Zlatan och jag så vår bedömningsförmåga var sämre än en tjackpundare på monsterabstinens.
Det var då det gick utför. Vi blev tillfrågade om vi ville spela lite på en "privat tillställning" dagen därpå och tackade ja. Vi slängde in 50 papp på kontot och skulle spela för resten. Även om vi förlorade allt så skulle vi ju fortfarande vara på plus som fan. Jag önskar att vi hade förlorat.
Vi borde ha förlorat med tanke på våra krassa pokerkunskaper. Kanske blev vi lite väl underskattade just på grund av det. Zlatan och jag spelade för varsina 50 papp och medan Zlatan förlorade allt vann jag tillbaks de pengarna och en jävla massa till. Det var som om jag inte kunde förlora. Efter ett tag blev stämningen väldigt otrevligt och jag bestämde att vi skulle ta pengarna och gå. Det gick inte för sig. Skrik och slagsmål utbröt. I en stund av panik och vansinne slet jag åt mig någons pistol och började skjuta vilt omrkring mig. Vi flydde i tumultet som utbröt, jag rafsade åt mig så mycket av pengarna på borde som jag kunde. Det sista jag hörde var "Vi kommer hitta er era jävla fittor!". Jag tror inte jag träffade någon, men det spelar ingen roll. Vi har bråkat med fel personer. Den där skjutna Hells Angels snubben i Köpenhamn. Det var vårt fel. Vi behövde skydd och vände oss till dem. Vi har insett att vi inte kan få skydd någonstans av någon.
Nu är vi på flykt. Jävla tur att vi sparade lite av travvinsten och att jag fick med mig ungefär 100 papp, men den kommer ta slut någon gång. Vad vi ska göra då vet jag inte. Vi kan inte ens njuta av vårt kringresande, för vi måste vara på vår vakt hela tiden. Det alternativet som verkar finnas kvar att göra är operation. De vet inte vad vi heter, vi ljög när vi presenterade oss. Om vilka vi var och vad vi jobbade med, det kan inte finnas en chans att de fått reda på vilka vi är eftersom vi var jävligt långt hemifrån och i en värld vi aldrig tagit del av tidigare.
De kommer säkert ge upp snart, de har större fiskar att fånga. Men de vet fortfarande hur vi ser ut, vi kan inte riskera att de känner igen oss någon gång. Plastikkirurgi verkar vara den enda utvägen. Tur i oturen är att jag kan passa på å fettsuga mig. Det är dags att göra en Face Off och jag får en fett off på köpet! När vi har raderat alla spår av vårt gamla liv kan vi återvända. Nu måste jag sticka, vi har suttit här alldeles för länge!
Det hela började med de där 10 000 kronorna som vi fick i julklapp. Vi tänkte att vi skulle dryga ut resekassan genom att försöka oss på att spela till oss mer pengar. Vi läste på om det ena och det andra sättet och bestämde oss till slut för att åka iväg till travbanan. Fem tusen skulle vi spela för hade vi bestämt. Det gick ganska bra till en början och vi dubblade pengarna. Och sen gick det ännu bättre och vi var uppe i 20 000 papp. Så vi tänkte köra fullt ös och spela 15 på en jumbohäst som gav 10 gånger pengarna. Vi vann. Lyckoruset var helt galet, vi var så jävla höga på adrenalin Zlatan och jag så vår bedömningsförmåga var sämre än en tjackpundare på monsterabstinens.
Det var då det gick utför. Vi blev tillfrågade om vi ville spela lite på en "privat tillställning" dagen därpå och tackade ja. Vi slängde in 50 papp på kontot och skulle spela för resten. Även om vi förlorade allt så skulle vi ju fortfarande vara på plus som fan. Jag önskar att vi hade förlorat.
Vi borde ha förlorat med tanke på våra krassa pokerkunskaper. Kanske blev vi lite väl underskattade just på grund av det. Zlatan och jag spelade för varsina 50 papp och medan Zlatan förlorade allt vann jag tillbaks de pengarna och en jävla massa till. Det var som om jag inte kunde förlora. Efter ett tag blev stämningen väldigt otrevligt och jag bestämde att vi skulle ta pengarna och gå. Det gick inte för sig. Skrik och slagsmål utbröt. I en stund av panik och vansinne slet jag åt mig någons pistol och började skjuta vilt omrkring mig. Vi flydde i tumultet som utbröt, jag rafsade åt mig så mycket av pengarna på borde som jag kunde. Det sista jag hörde var "Vi kommer hitta er era jävla fittor!". Jag tror inte jag träffade någon, men det spelar ingen roll. Vi har bråkat med fel personer. Den där skjutna Hells Angels snubben i Köpenhamn. Det var vårt fel. Vi behövde skydd och vände oss till dem. Vi har insett att vi inte kan få skydd någonstans av någon.
Nu är vi på flykt. Jävla tur att vi sparade lite av travvinsten och att jag fick med mig ungefär 100 papp, men den kommer ta slut någon gång. Vad vi ska göra då vet jag inte. Vi kan inte ens njuta av vårt kringresande, för vi måste vara på vår vakt hela tiden. Det alternativet som verkar finnas kvar att göra är operation. De vet inte vad vi heter, vi ljög när vi presenterade oss. Om vilka vi var och vad vi jobbade med, det kan inte finnas en chans att de fått reda på vilka vi är eftersom vi var jävligt långt hemifrån och i en värld vi aldrig tagit del av tidigare.
De kommer säkert ge upp snart, de har större fiskar att fånga. Men de vet fortfarande hur vi ser ut, vi kan inte riskera att de känner igen oss någon gång. Plastikkirurgi verkar vara den enda utvägen. Tur i oturen är att jag kan passa på å fettsuga mig. Det är dags att göra en Face Off och jag får en fett off på köpet! När vi har raderat alla spår av vårt gamla liv kan vi återvända. Nu måste jag sticka, vi har suttit här alldeles för länge!
Kommentarer
Trackback
