Flyktig lycka
Igår låg jag vaken en lång stund, med tårarna rinnandes längst kinderna efter detta inlägg:
Anonym om Flickan med tändaren:
oj!
När Sveriges tråkigaste blogg ska utses så är du en given kandidat.
Jag tänkte så länge på det och visste inte riktigt hur jag skulle handskas med detta, vad jag sulle göra eller ens vart jag skulle ta vägen med mitt känslosvall. Men helt plötsligt slutade jag gråta lyckotårar. Det fantastiska ruset gick över i besvikelse och jag började tvivla på kommentarens uppriktighet och kommentatorns engagemang. Några sekunder innan var jag ju så lycklig över mitt allra första hatinlägg, men sedan var det bara över.
Tvivlet började gnaga inom mig när jag insåg hur generell den kommentaren egentligen är. Så alldaglig och så banal. Den är lika dålig som förolämpningen "Du är dum i huvet!" Man har hört den förr och kommer höra den tusen gånger till, det kan sägas till vem som helst och när som helst. Jag hade ju hoppats att det första hatinlägget skulle handla om någonting mer specifikt och komma från någon som faktiskt tog sig tid att förolämpa mig på riktigt. Det var ju inte så här det skulle bli.
Ungefär som när man förlorar oskulden. Alla pratar om det, man kan läsa om det magasin och se program om det på tv. Överallt påstås det vara alldeles fantastiskt med sex. Men när det väl är dags är det någon fumlig pubertal fåne som inte gör något större eller längre intryck. På det hela taget är det bara något som hände, varken bra eller dåligt utan bara helt trivialt. Precis så kändes detta. Och jag som hade längtat så!
Anonym om Flickan med tändaren:
oj!
När Sveriges tråkigaste blogg ska utses så är du en given kandidat.
Jag tänkte så länge på det och visste inte riktigt hur jag skulle handskas med detta, vad jag sulle göra eller ens vart jag skulle ta vägen med mitt känslosvall. Men helt plötsligt slutade jag gråta lyckotårar. Det fantastiska ruset gick över i besvikelse och jag började tvivla på kommentarens uppriktighet och kommentatorns engagemang. Några sekunder innan var jag ju så lycklig över mitt allra första hatinlägg, men sedan var det bara över.
Tvivlet började gnaga inom mig när jag insåg hur generell den kommentaren egentligen är. Så alldaglig och så banal. Den är lika dålig som förolämpningen "Du är dum i huvet!" Man har hört den förr och kommer höra den tusen gånger till, det kan sägas till vem som helst och när som helst. Jag hade ju hoppats att det första hatinlägget skulle handla om någonting mer specifikt och komma från någon som faktiskt tog sig tid att förolämpa mig på riktigt. Det var ju inte så här det skulle bli.
Ungefär som när man förlorar oskulden. Alla pratar om det, man kan läsa om det magasin och se program om det på tv. Överallt påstås det vara alldeles fantastiskt med sex. Men när det väl är dags är det någon fumlig pubertal fåne som inte gör något större eller längre intryck. På det hela taget är det bara något som hände, varken bra eller dåligt utan bara helt trivialt. Precis så kändes detta. Och jag som hade längtat så!
Kommentarer
Trackback
