Dagen är inte över än!
Och därför är inte gnället det heller. Vi måste påminna oss om att den här bloggen faktiskt skulle vara en slags ventil och därför ingår ju gnället. Dessutom orkar jag inte prata med en "riktig" person om det här, för då kanske jag bara säckar ihop och ger upp. (Sen finns det ju även andra anledningar till att det inte är någon idé att prata med en riktig person heller, vi kommer till det.)
Det är det här jävla examensarbetet. Jag har skrivit rätt så mycket och har egentligen rent tekniskt sett bara analys och sammanfattning kvar. Men nånstans på vägen har jag tappat tråden. Så nu måste jag på sätt och vi börja om, med att rätta till min frågeställning. När jag har rättat till den måste jag troligtvis rätta till teoriavsnittet och inledningen och kontextualiseringen. Inte förrän allt det är klart kan jag börja med analysen.
Förutom själva skrivandet har jag en jävla dokumentär att göra. Den har jag (förhoppningsvis) mer ordning på och vet hur det mesta ska se ut, även om det är lite små och stora detaljer som ska redas ut (som att vissa saker inte är filmade än). Jag orkar knappt tänka på vad jag ska ta mig till om jag stöter på några problem där, men de får väl lösas de också på vägen.
Allt det här ska vara klart tills den 22:a maj och känns just nu lite lätt övermäktigt när det bara är 11 dagar kvar. Det verkar däremot bara vara jag som inte kan se hur det ska ordna sig medan alla andra har "fullt förtroende" för att jag ska fixa det. Häri ligger alltså det stora problemet, för jag har ingen jävla aning om hur jag ska reda ut det här. Jag kan inte gå tillbaks och börja reda i den här jävla härvan, för jag vet inte hur det ska gå till. Samtidigt verkar jag vara den enda som känner att det här kanske inte kommer gå vägen.
Visst är det fint att alla har sånt förtroende för mig och visst är det ganska troligt att jag kommer reda ut det här, men det skulle vara skönt att få utrymme för att misslyckas. Att inte bara få höra att jag minsann kommer fixa det här, utan att det inte är någon fara om jag inte gör det.
Ja, jag vet och ja jag kommer ta mig samman och göra det här. Så kommer alla få rätt, men vaffan, kan inte jag få vara överväldigad ett tag under tiden? Jag är så jävla trött på att känna att det här kommer att gå käpprätt åt helvete, medan alla andra bara försöker peppa mig och säger "komigen, du fixar det!".
Kommentarer
Postat av: Susanne
Är det C eller D-uppsats?! När jag gjorde C-uppsatsen så kände jag att bara jag lämnar in arbetet så har jag gjort del 1. Får jag sedan en massa anmärkningar som ska åtgärdas så får jag ju direkta pekpinnar om vad jag ska ändra, sånt som jag efter månaders arbete blivit helt blind för själv!! Det lär ju inte hända att de säger "Det suger, du får göra om allt från början"..
Vet inte om det är någon hjälp, men så resonerade iaf jag, det behöver inte vara perfekt när man lämnar in det, något kommer man ändå behöva åtgärda, och det var faktiskt betydligt mindre än vad jag trodde...
Slutar babbla NU! ;)
Trackback
