Ingen match för Zlatan...
Nä, ingen match för Zlatan alls. Inte den riktiga eller min egna heller för den delen.
Jag är jävligt lack. På Zlatan, på livet och på lite därtill. Det är ett inneboende skrik i min kropp som hela tiden väntar på att få komma ut. Inte ett sånt där litet gallskrik, utank ett riktigt jävla praktvrål som folk i vadderade celler brukar yttra. Jag önskar att jag hade en vadderad cell till just det. Eller åtminstone ett ljuddämpat rum, så jag får stå och skrika ut allt i en stund.
Är jag inte som de andra barnen?
Kommentarer
Trackback
