Complaint Department
Bare with me, det kommer sluta på fantastisk vardagsondska!
Hon i Oslo som jag höll på att fixa en blogg till, ville inte ha den. Bland annat för att hon menade "hur ska jag hinna skriva en blogg när jag knappt hinner maila till folk?!". Jaha. Nähe. Det kanske var det som var meningen? Att det skulle underlätta?
I nästa mailandetag krävde hon dessutom att jag ta tid från mitt examensarbete för att träffa henne när hon var tillbaks på en snabbvisit i Malmö om inte jag hade "väldigt väldigt VÄLDIGT mycket att göra". Eh. Tja. Det är ju bara värt hela terminen, det är nog inte väldigt väldigt väldigt väldigt VÄLDIGT viktigt... Hm.
Jag åkte sen upp till sthlm på torsdag kväll. Hon blev rätt så sur för det, för hon hade planerat att lämna sin väska hemma hos mig och gå runt på stan med mig hela dagen. För det hade jag tydligen tid med. Så när det visade sig att jag inte kunde för att jag skulle på jobbintervju fick jag nån halvspydig kommentar om att det var så himla typiskt och nu blev ju allt jättekrångligt. Jaha, för jag är din privata slav OCH förvaringsbox? Tack för den du. Fint att du inte ens frågar om jobbet. Nu börjar jag verkligen gnissla tänder.
Det blev lite rörigt med intervjun och ett tag var det snack om att den skulle bli av på måndagen istället. Då minsann blev det rena rama kaoset. Hon hade ju försökt med diverse taktiker; bossa, bitcha och gnälla. När ingen funkade tog hon till stackarsvarianten istället. För det var ju så himla synd att jag inte skulle kunna träffa henne, för att hon minsann hade saknat mig jättemycket och för att hon verkligen hade sett fram emot att träffas så jag kunde rota runt i och reda ut hennes privatliv. Subba. Hade jag varit din psykiatriker hade jag faktiskt stannat hemma för din skull. Och sett till att du betalade feta jävla pengar för det.
Man skulle ju kunna tro att mitt tålamod tog slut här, men icke. Det är som när man vurpar och får ett gigantiskt blåmärke. Nån dag senare måste man peta på det bara för att dubbelkolla att det verkligen var så illa. Det var precis det jag gjorde. Eftersom intervjun till slut blev av på fredagen, åkte jag hem dan därpå för att hinna plugga och så. Så jag träffade henne. Tillsammans med hela det där jävla gänget som hon hänger med som är sjukt falska, de där brudarna som var i Olso samtidigt som mig och betedde sig som högstadiebruttor. Nähe. Jag trodde vi skulle umgås. Istället sätter du mig i den här sjukt otrevliga situationen. Saknade du mig? Jasså? Jag märker ju verkligen det. Subba.
Här tog mitt tålamod verkligen slut. Vi har inte hörts sen dess. Jävla leach. Tänker inte låta henne suga kraft av mig. Tänker inte låta mig utnyttjas. Hon kan gott ha de där jävla polarna. De där som hon bara klagar på hela tiden. Som inte bryr sig om henne till hundra. Nä. Det får räcka nu kände jag där. Men, tänker du som orkade läsa ända hit... var är vardagsondskan?! Här:
När vi var där i Oslo, loggade jag in mitt Spotifykonto på hennes dator, för att vi skulle ha musik. Hon har tydligen fortsatt använda det upptäckte jag igår kväll när det hade varit lite konstiga sökningar och sådär. Det lär helt enkelt ha varit autoinloggning på. Så jag ändrade lösenordet. Hon får lyssna på den där jävla Timbuktu någon annanstans. Inget mer på min bekostnad. Fyfan va jag kände mig nöjd, hon är så jävla sugig på datorer så hon lär ta mig fan inte ens fatta vad som hände. Jag kan se det framför mig, hur hon sitter där som ett spån. Så överdramatisk som hon är lär hon dessutom tro att det är för att hela världen är emot henne. HA. Jag älskar att vara ond i det tysta. Kan hon ha. Subban.
